Ledare: Att fläska på är inte att ta ansvar

Ledare ,
Foto:

Vad sysslar den rödgröna regeringen egentligen med? Efter att den så kallade vårändringsbudgeten presenterades under tisdagen är det svårt att inte konstatera att den är fullt upptagen med att producera valfläsk.

Det är konjunkturläget som ger finansminister Magdalena Andersson (S) den möjligheten. Hon och regeringen tror att svensk ekonomi växer med 2,6 procent i år och 2,1 procent 2018. Det är en kraftig uppskrivning av prognoserna från i höstas. Tillväxten beror på ökad export och ökad konsumtion, såväl offentlig som privat.

Regeringen använder dock inte dessa goda tider till att komma tillrätta med strukturella problem eller, för den delen, för att strama åt i statens finanser. Vilket i sig hade varit av godo; att tvingas till sådana åtgärder i en lågkonjunktur kan få förödande konsekvenser. Dessutom bryter de rödgröna mot syftet med vårändringsbudgeten, genom att fylla den med utgiftsökningar och ”satsningar” som den rimligen knappast kan hävda att den inte kunnat förutse. Förlossningsvården kan mycket väl behöva 500 miljoner kronor mer, precis som att skolan kan vara i behov av både ”jämlikhetspengar” som annat. Men ingen av dessa brister kan vara en nyhet för den regering som ansvarar för båda. Inte utan att dess trovärdighet rasar.

Onekligen har landet just nu en väldigt stark ekonomi. Med en vitglödgat het konjunktur gör regeringens politik mindre skada för stunden även om den på sikt inte gör något för att komma tillrätta med de strukturella problemen. Som tur var regerades Sverige av Alliansen under euro- och finanskrisen. Med en rödgrön regering hade dagens läge varit väsentligen sämre.

De jobbskapande reformer som ryms inom begreppet ”arbetslinjen” var dåvarande finansminister Anders Borgs svar på behovet av strukturella reformer. Att oppositionen är kritisk, det är en del av budgetdramaturgin. Men i ett väsentligt avseende träffar Allianspartiernas kritik med målsökande precision regeringens ömmaste punkt: Magdalena Andersson saknar en relevant politik för att komma tillrätta med dagens stora samhällsklyftor, de mellan infödda och utrikes födda i skolan och på arbetsmarknaden.

Utanförskapet ökar när ständigt fler nyanlända inte kommer ut på arbetsmarknaden. I dagsläget handlar det om cirka 130 stadsdelar, bland annat Norrby och Hässleholmen i Borås, där förvärvsfrekvensen är under 50 procent. Finansministern talar om utbildning och trainee-jobb. Den politiken har hittills inte varit framgångsrik.

Klarar inte regeringen att göra jobbet, vill den inte råda bot på de stora sociala utmaningar som dessa områden utgör, finns det inga skäl för Allianspartierna att fortsätta respektera det faktum att Socialdemokrafterna blev största parti i förra valet.

Sverige behöver en regering som klarar av att regera såväl i hög- som lågkonjunktur.