Annons

Låt lagen få ha företräde

Ska samröre med terrororganisationer förbjudas krävs långt mer än retoriska markeringar eller uppmaningar till lagbrott från kommunpolitikers sida. Gör om, gör rätt – på alla plan.
Ledare • Publicerad 29 mars 2019
Detta är en ledarartikel som uttrycker Borås Tidnings politiska linje, som är moderat.
Morgan Johansson (S)
Morgan Johansson (S)Foto: Susanna Pettersson ÷ste/TT

I en tid då partier och politiker ter sig allt mer vindkänsliga är det ett välkommet besked att rättssamhällets grundvalar är stabila. Ibland kan det dock leda till att inte ens det som mänskligt att döma borde kunna tas för givet visar sig hålla måttet när det prövas mot grundlagens krav. Därför var det nog inte bara justitieminister Morgan Johansson (S) som blev förvånad över att lagrådet avvisade regeringens förslag om hur deltagande i och samröre med terrororganisationer med hänvisning till föreningsfriheten. Även de fyra borgerliga partierna i riksdagen torde nog ha höjt på ögonbrynen en smula, inte minst med tanke på att regeringens förslag bygger på en överenskommelse med dem.

Nu är det hög tid att göra om. Inget säger att det inte skulle gå att förbjuda sådant terrorsamröre. Det handlar egentligen ”bara” om hur lagförslaget är konstruerat. Här måste regeringen men också oppositionen göra sina läxor bättre. Statsvetarprofessorn Olof Peterson skrev i en debattartikel i DN i fredags att det borde gå att ändra formuleringarna i förbudet mot olovlig kårverksamhet från 1934, som fortfarande ingår i brottsbalken. Rimligen finns det även andra, alternativa handlingsvägar.

Annons

Men tider är också inne för besinning. Det är en sak är att i riksdagen agera som lagstiftande församling, en annan och inte sällan kontraproduktiv del handlar om hur man agerar politiskt.

Precis som grundlagen sätter gränser måste också den politiska debatten ha förmågan att lägga band på sig.

Den sortens återhållsamhet kan säkert framstå som otidsenlig och rentav kontraproduktiv för den som ser retoriken som överordnad juridiken. Effekten blir dock garanterat mindre långlivad än om problemet hanteras med den utgångspunkten att omsorg om lag och rätt alltid lönar sig i längden.

Denna princip ska dock inte tas till intäkt för att den segdragna process som i sin senaste skepnad faktiskt har pågått sedan 11 september 2001 har varit rimlig. Alla regeringar sedan får vackert finna sig i att dela på ansvaret för att det inte finns en effektiv lagstiftning på plats.

Den senaste tiden har det svajat betänkligt när det gäller hur de svenskar som på ett eller annat sätt anslutit sig till den nu militärt besegrade terrorrörelsen IS ska hanteras. Debatten har av förklarliga skäl varit högljudd och präglad av starka känslor, vilket ofelbart fått en och annan att helt tappa fotfästet. Genomgående har de som höjt rösten mest dock haft som minst att komma med. Ett avskräckande exempel på detta är det tilltag som Moderaterna i Staffanstorp har tagit initiativ till, och som satt kommunanställda i en position där de förväntas att bryta mot lagen för att tillfredsställa politikernas önskan om att ekonomiskt och socialt stänga ute den som varit i Syrien eller Irak i anslutning till IS.

Den sortens politiskt spel sprider sig. Så sent som i måndags tog Sverigedemokraterna i Borås ett liknande initiativ som det i Staffanstorp. Kommunstyrelsen beslutade då att frågan om utestängning ska beredas av tjänstemännen inom Centrum för kunskap och säkerhet.

Men rimligen visste ansvariga politiker inom alla partier redan då vad denna beredning skulle ge för svar.

Olof Petersons avslutande ord i debattartikeln om terrorlagstiftningen är väl värda att upprepa i riksdagen, i Staffanstorp och i Borås:

”Frågan är hur demokratin kan försvara sig själv utan att inskränka demokratin”.

Annons
Annons
Annons
Annons