Mikael Hermansson: Låt inte ljusen brinna förgäves

Barnens bästa ska beaktas vid alla beslut som rör barn.

Alla barn har rätt till liv och utveckling.

Alla barn har rätt att uttrycka sin mening och få den respekterad.

Ingen? Då är det på tiden att FN:s barnkonvention blir lag. Det sker från och med årsskiftet, drygt 30 år efter dess tillkomst.

Under fredagskvällen hölls en ljusmanifestation på Stora torget i Borås med det uttalade syftet att ”synliggöra barnen och ge dem en gemensam röst i det offentliga rummet”. Glada barn på plats, många små lyktor tändes, en kör sjöng, ett tal hölls. Det blev en under alla omständigheter vacker och värdig tillställning som fick novembermörkret att lätta – åtminstone för ett ögonblick.

Barnkonventionens främsta funktion är att fungera som ett dåligt samvete, en gnagande påminnelse om att inte ens i dagens välfärdsland kan alla barn räkna med att få sitt människovärde respekterat. En återkommande försyndelse har exempelvis handlat om hanteringen av flyktingbarn och huruvida deras intressen, upplevelser och uppfattningar har tillmätts någon större betydelse i asylprocessen.

Som politiskt argument har den många gånger kommit att användas som ett trubbigt tillhygge utan verkan. Som exempelvis i sammanhang som veckans fullmäktigedebatter om såväl Borås stads som Marks kommuns budgetar för 2020. Barnkonventionen innebär inte att pengarna måste fördelas om, bara någon hänvisar till dess artiklar.

Riksdagen fattade beslut om att göra konventionens skrivningar till lag redan 2018. Det var ett omstritt beslut, men samtidigt väntat. Allt som följde med i klubbslaget var heller inte genomtänkt, som att det först efter införandet ska ske en granskning om hur rådande lagstiftning och praxis redan förhåller sig till barnkonventionen.

Det har under de 30 år som konventionen varit verksam trots allt pågått en gradvis transformering av svensk lagstiftning i linje med avsikten i konventionens skrivningar. Att inkorporera barnkonventionen i dess helhet innebär att ett redan förhållandevis starkt rättsligt skydd får konkurrens av en annan sorts skrivningar som transformeringsarbetet av svensk lag ska fortsätta.

Tillskyndarna av beslutet ville ha skarpare verktyg för hela Myndighetssverige att ta till vara barns rättigheter, men också göra det lättare för dem som verkar ”längst ut” och närmast barnen – inom skolan, förskolan, socialtjänsten, sjukvården och polisen.

För svensk del kommer dessutom beslutet sent. Norge valde att redan 2003 inkorporera barnkonventionen och erfarenheterna av det beslutet är att dess innehåll får större uppmärksamhet vilket i sin tur har lett till att kunskaperna om barns rättigheter har ökat generellt. Norska Børneombudets jurist Elin Saga Kjørholt menar i en intervju att införandet i Norge blev en succé och att Sverige kan dra nytta av de norska erfarenheterna:

”Vi menar att detta helt klart har förstärkt barns ställning i Norge. Det har blivit ett lyft för barn och barns rättigheter. I barnrättskretsar tror jag att man kan säga att det är en bred enighet om att detta var riktigt och viktigt att göra”. (Advokaten nr 3, 2016)

Många invändningar från remissinstanserna var relevanta, inte minst Lagrådet och Kammarrätten i Stockholm var utförligt kritiska. Men mycket av den politiska debatten var det inte, och inte minst den som fördes på sociala medier och dessvärre även i riksdagens kammare gled snart i väg.

Den smått bisarra debatten om huruvida barnkonventionen tvingar svenska domstolar att tolka islamsk rätt – den sortens tolkningar sker redan i dag på flera områden – i frågan om vissa föräldralösa och övergivna barn, handlade knappast om barnens bästa, om vikten av kulturell anknytning eller ens om arvsrätten. Snarare upprepades orden ”islamsk lag” för att leda tankarna till ”sharia” och därpå följande allt annat än barnvänliga associationer.

(Den som vill läsa mer om hur islamsk rätt i svenska domstolars avgöranden rekommenderas exempelvis Margareta Brattström & Mosa Sayed, ”Behandling av mahr i samband med bodelning enligt svensk rätt”, Juridisk Publikation, 2012:2, s. 207–226. Ett annat intressant exempel på klargörande resonemang återfinns på nt.se/bloggar/Juristbloggen).

Nu är beslutet fattat. Barnkonventionen är här för att stanna. Kraften ska läggas på hur den ska kunna bidra till ett bättre samhälle, invändningar och fördomar till trots.

Alla de tända ljusen på Stora torget under fredagskvällen ska inte ha tänts förgäves.