Länge lever blockpolitiken

Ledare Artikeln publicerades

Statsminister Fredrik Reinfeldt behövde inte fundera länge över Mona Sahlins invit om samarbete över blockgränsen. "Jag tror inte på förutsättningarna", sade Reinfeldt.

Det var inför företagarna på Svenskt Näringslivs framtidskonferens som Sahlin sträckte ut handen – och fick nobben. Skälet är glasklart. Regeringen har en klar och tydlig reformagenda att genomföra, utan inblandning från de rödgröna. Förståeligt nog vänder man sig särskilt mot Vänsterpartiets inflytande.

Det är valrörelse och blockpolitiken är mer cementerad än någonsin.

Tydligen har väljarnainget emot det förstelnade läget i svensk politik. Enligt en rapport från Surveyinstitutet vid Linnéuniversitetet, presenterad av fil. dr. Magnus Hagevi, sympatiserar väljarna mer med blocken än med partierna, särskilt regeringsalliansens anhängare (DN Debatt 28/5). Hagevi konstaterar att alliansen och de rödgröna har gått från skrivbordskonstruktioner till att spela en ytterst viktig roll i svenskens syn på politiken.

Samarbete över blockgränsen ligger alltså inte i korten under den närmaste framtiden. Ur strategisk och politisk synvinkel är det också lätt att förstå både Reinfeldts nekande och Sahlins ambitioner att få mer att säga till om.

Samtidigt är det svårt att förneka att såväl försvaret, skolan som energipolitiken skulle må bra av långsiktiga spelregler som inte riskerar att rivas upp vart fjärde år.

Blockpolitiken har alltsåett pris. Däremot leder den varken till passivisering eller till politikerförakt, vilket annars är vanliga föreställningar. Surveyinstitutets studie visar att politikerföraktet har minskat de två senaste valen och att valdeltagandet går åt andra hållet när två starka block slåss om makten.

Dessutom visar både studien och opinionsmätningar att spelrummet för extrempartier, läs Sverigedemokraterna, minskar när det är jämnt mellan blocken och när det debatteras jobb, skola, vård och omsorg.

Under rådande ekonomiskakris är det än mer rimligt att väljarna söker sig till pålitliga alternativ som har nära till makten. Vill man ha förändring i de viktigaste frågorna är det ju säkrare att rösta på alliansen eller de rödgröna, än på ett enfrågeparti som i bästa fall kan uppnå en vågmästarroll.

Frågan är också varför Sverigedemokraterna kallas högerextremt. 27 procent av SD:s anhängare sympatiserar med de rödgröna, 15 procent med alliansen, enligt studien. Se där föll ännu en föreställning.

Ledarredaktionen