Stefan Eklund: Kyrkan kvar mitt i byn, men media ...?
Jag tar en paus från den intensiva konferensen i Trondheim som handlar om teknologi och media och går den dryga kilometern till Nidarosdomen, Nordens näst största katedral med anor från 1000-talet.
Det ger perspektiv.
När jag är där faller en färgstark novembersol mot den enorma kyrkbyggnaden. Det är vackert och stilla, men platsen är laddad av historia och lever än, precis som kyrkan som har fortsatt att spela en roll i samhället sedan Sverige kristnades, några hundra år eller så innan Nidarosdomen började byggas.
Inget talar för att det kommer att förändras. Det religiösa är på frammarsch. Vi lever i en postsekulär tid.
Men mediebranschen, överlever den? Eller vi, ska jag nog säga efter att ha ägnat snart 40 år av mitt liv åt journalistik.
Frågan är högaktuell under den framtidsinriktade konferensen NxtMedia i Trondheim. Jag är där för att vara med och presentera det journalistiska forskningsprojektet Beta Borås (jag skrev om det förra söndagen) och för att sitta i en panel som ska diskutera innovation och lokaljournalistik.
Det går att jämföra kyrkan och journalistiken när det gäller delaktigheten i samhället. Dagspressen har gamla anor, inte på när så gamla som kyrkan, men den har länge varit en förmedlare av information om lokalsamhället på samma sätt som kyrkan har varit en samlingsplats för detsamma.
Vi har också liknande problem med återväxten. Den unga generationen överger de traditionella mediekanalerna, inte minst papperstidningen. Kyrkan har problem med samma målgrupp. Antalet konfirmander sjunker, till och med drastiskt på många håll, gudstjänstbesökarna blir färre. Mellan 1990 och 2017 nära halverades antalet gudstjänstbesök i Sverige. Under samma period har antalet prenumeranter av pappers-BT, och de flesta andra papperstidningar, också halverats.
Men, och det är en viktig invändning – det här betyder inte att den religiösa medvetenheten i samhället har minskat. Tvärtom, det religiösa, oavsett religion, har en större och mer självklar plats i offentligheten idag. Samma sak med media. Mer människor än någonsin tar del av Borås Tidnings och andra mediers journalistik. Men man gör det inte via vår papperstidning, man gör det digitalt.
Tillbaka på konferensen. Alla säger i stort sett samma sak här. Vi vill behålla vår plats som en oumbärlig del av lokalsamhället. Men hur gör vi det i en digital värld? Och, kanske framför allt, hur ska vi finansiera det arbetet? Idéer finns, en framtidstro också, men utveckling och hårt jobb krävs.
Finansieringsproblemet har i alla fall inte kyrkan, säger någon kanske. Men det är ett känt faktum att kyrkoskatten är ett vanligt skäl för att begära utträde ur Svenska kyrkan. Och det sjunkande medlemstalet har redan tvingat fram besparingar.
Jag ska inte driva jämförelsen mellan kyrka och press för långt. Det handlar verkligen om två helt olika aspekter av liv och samhälle. Men en sak till kan jag inte låta bli att föra fram som en likhet; vikten av att stå fast vid sitt budskap även när världen håller på att byta kommunikationsform.
Kyrkan kan modernisera sina former, men inte sitt budskap. Journalistiken kan – och måste! – förnya sina digitala kanaler, men inte sitt innehåll; det journalistiska uppdraget ligger fast, eller som en av föreläsarna i Trondheim, den spanska medieanalysstjärnan Juan Senor, sade: ”Bara journalistik kan rädda journalistiken”.
En fin mening. Jag avstår lockelsen, en banal sådan, att översätta den till kyrkans mer komplexa värld, men jag tog med mig meningen till Nidarosdomen och grunnade på den när jag sakta promenerade runt den enorma kyrkobyggnaden. In kom jag inte. Besökstiden var över. Men det gjorde inget, det är hoppfullt att ha saker kvar att upptäcka – även det är en likhet mellan kyrkans och mediernas värld.
