Kultur och språk är en svensk rättighet

Ledarkrönika ,
Liv Ullmann som Kristina och Max von Sydow som Karl Oskar i Jan Troells film
Foto: SkÂnereportage
Liv Ullmann som Kristina och Max von Sydow som Karl Oskar i Jan Troells film "Utvandrarna", som bygger på Wilhelm Mobergs roman med samma namn.

En gång var Sverige ett land som svenskar flydde ifrån och inte till. Ett fåtal på grund av politiskt och religiöst förtryck, de allra flesta av fattigdom och utsatthet. Känns dessa motiv igen?

Denna svenska flyktingvåg brukar i vardagligt tal kallas för den stora emigrationen. Grovt räknat var det drygt 1,5 miljoner svenskar som mellan 1850 och 1930 av olika skäl tog sin tillflykt till USA – av den enkla anledningen att de drevs av drömmen om ett bättre liv.

I princip råder det ingen skillnad mellan dåtidens flyktmotiv och dagens. Människor söker ett bättre liv och ger sig av, somliga på grund av krig, förtryck och fara för livet. Andra för att de kan och har viljan och förmågan att förändra sin situation.

Den svenska emigrationen till USA innebar i sin senare del ett omfattande ekonomiskt problem för landet. Den hade varit ett mindre problem om det var de äldre, sjuka och lågproduktiva som valde att lämna landet. Men istället var det de unga, de produktiva, de förväntansfulla som reste. Så de politiska reaktionerna lät inte vänta på sig. Från liberalt och radikalt håll betonades – mycket förenklat – sociala reformer och rösträtt som ett sätt att förstärka medborgarkänslan. Från konservativt håll kom förslag till att förbättra levnadsförhållandena.

Egnahemsrörelsen är en sådan, konservativ reaktion på att landet höll på att tömmas på arbetskraft. Även föreställningen om Folkhemmet, som kom att användas av Socialdemokraterna för att ge partiets reformagenda en mer klasslös förpackning, utgår från denna konservativa tradition.

Men det som kommit att fascinera mig mest är den omsorg som kyrka och stat då visade för att de emigrerade svenskarna skulle bevara sitt språk och sin kultur i det nya landet. Inte minst är detta förhållningssätt viktigt i dag, eftersom attityden till de som nu kommer till Sverige är att de förväntas att skyndsamt lägga bort sin kultur och sitt språk för att kunna bli svenskar. Emigrationens svenskar, däremot, kom till ett mångkulturellt land där lagen – konstitutionen – utgjorde ramen för det som alla hade gemensamt.

För några år sedan hittade jag på ett antikvariat en liten skrift från 1924 med titeln ”Till Svenska Utvandrare!”. Utgivare var Allmänna Svenska Prästföreningen, som fått ärkebiskop Nathan Söderblom att skriva förordet – en blandning av praktiska råd och äktsvensk storvulenhet.

”Anförtro dig icke åt första främling, som förstår ditt språk! I all synnerhet se noga upp med sådana, som erbjuda platser åt unga flickor”, skrev Söderblom och fortsatte: ”Mången ung kvinna har fått bittert erfara, att mormonagenternas förespeglingar voro bedrägliga eller att 'den vita slavhandeln' icke varit ett tomt skrämskott utan en ohygglig verklighet”.

Söderbloms varning är aktuell: ”vit slavhandel” med kvinnor är inte något som är främmande i dagens Sverige.

Men det är när han närmar sig emigrantlivet från en kulturell aspekt som svenskheten triumferar. ”Ingen fest har rätt kallas svensk om icke det svenska språket ljuder där”, skriver han och föregriper det som numera ofta är ifrågasatt – hemspråksundervisning! ”Sätt en heder i att tala svenska i ditt hem och dina barn. De ha rätt att få lära sina förfäders språk och detta språk har rätt till dem.”

Söderbloms engagemang för svenskhetens bevarande i USA må låta nationalistisk på gränsen till chauvinism; den är likafullt föredömlig i sin tydlighet och kompromissovilja. Men tillämpad på den svenska integrationsdebatten blir den enbart till ett stycke svidande kritik. Om detta med att få behålla sin identitet då kunde anses vara något som rentav var ”Gudi befallt”, som han skriver i förordet, kan det knappast vara annorlunda när det gäller syriers, somaliers eller för den delen sydsudaneser rätt till sin kultur och sitt språk även i Sverige.

 

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.