Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
Krönikörer 2008-12-23 | Uppdaterad 2010-10-19
Staden Eskilstuna var en gång på 1930-talet platsen för ett intermezzo, som inte satte avtryck i historieböcker men berättar om en epok och om en personlighet som vattendroppen berättar om salthalten.
En ung man från värnamotrakten hade fått anställning som redaktör på högertidningen SörmlandsPosten. En dag nås han av ett bud från tidningsägaren, som skriftligen kräver att redaktören avsäger sig medlemskapet i Eskilstuna högerförening. Ägaren hade nämligen gripits av den nazistiska modevågen och tidningen skulle likriktas.
Redaktören returnerade papperet, kompletterat med hans uppsägning med omedelbar verkan. Och så gick journalisten Tore G Wärenstam ut i 1930-talets arbetslöshet. Högerpartiet sydde ihop en tjänst som ombudsman i Södra Älvsborg, tills Wärenstam kunde överta ansvaret för Ulricehamns Tidning – banden mellan tidning och parti var tätare på den tiden – och sedan fortsätta till BT.
Om Tore G Wärenstam fått ett långt liv skulle han ha fyllt 100 år i dag. Nu förunnades han inte det, eller han besparades det, skulle melankolikern säga. Han hade som 72-åring uträttat ett fullgott dagsverke, krönt av BT-huset vid Allégatan och av respekt, förtroende och tillgivenhet inte bara från branschfolk utan också från politiska meningsfränder och motståndare i staden och länet.
Men hans privatliv förblev ensamt. Under många år såg han till att befinna sig denna den 23 december i Rom, Wien, Paris eller någon annan metropol. Vännerna tvingades respektera hans finkänsliga rädsla för att tränga sig in i andras julefrid.
Wärenstam hade en personlighet av det slag som gör intryck utan åthävor. Som ung redaktionssekreterare på BT blev han snabbt en auktoritet och därtill populär. När han nämndes som blivande riksdagsman hade han inga invändningar. Solida högermän köpte däremot inte idén att placera denne unge journalist med rätt bohemiska vanor i riksdagen. Senare, när Wärenstam hade ord om sig som en förebild av ordning och reda och med en ekonomi, som lade grunden till dagens moderna BT, då var det TGW som inte ville.
Han blev tidningens utgivare och direktör och lotsade den under konservatismens devis ”skynda långsamt” in i en ny tid, bland annat med utgivning av söndagstidning. Därtill blev han ett begrepp i branschen på riksnivå med bas i Tidningsutgivareföreningen. Hans närmaste medarbetare och sedermera efterträdare, Rune Larsson – den som kom Wärenstams tankar och idéer närmast, så vitt jag förstår – beskrev honom i dödsrunan den 7 augusti 1980 som ”en pressens storstarke”. Mer träffsäkert kan det inte sägas.
De tidstypiska dubbla lojaliteterna som tidningsman och aktör på de politiska scenerna var inte friktionsfria. Det kunde i undantagsfall uppstå konflikter mellan tidningens granskande roll och huvudredaktörens politiska engagemang.
Men i sista vändan visste Tore G Wärenstam var hans yttersta lojalitet fanns. Särskilt sedan han lämnat sina redaktionella befattningar var han ängsligt mån om att hålla fingrarna borta från påverkan av det publicistiska innehållet.
Detta var och har förblivit A och O, med dignitet av BT:s egen grundlag som den är formulerad i urkunden till Tore G Wärenstams stiftelse. Respekten för det fria ordet, som en gång gjorde det omöjligt för honom att stanna kvar på tidningen i Sörmland, är mer än en högtravande formulering på en 100-årsdag. Den är i högsta grad en daglig realitet.
Bengt Ingvar Ekman
Bengt Ingvar Ekman var BT:s f.d andreredaktör och medverkade i många är efter sin pensionering på ledarsidan. Han avled 14 oktober 2010.
Bengt Ingvar Ekman blev 80 år.
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Victoria Ramalho
victoria.ramalho@bt.se
Telefon: 033-700 07 86