Krönikörer 2010-01-24 | Uppdaterad 2010-01-22
Alla eller nästan alla böcker på Google, och alla dagstidningar på Pressdisplay. Är det framtiden?
I Svenska Dagbladet meddelas att Kulturhuset i Stockholm avvecklar papperstidningen till förmån för en funktion på nätet som gör det möjligt att läsa tidningen i digital form. Kulturhuset bryter därmed isen och de svenska biblioteken kommer troligen att kasta sig ut i trendvirvlarna. För man vill ju inte bli betraktad som efterbliven i det Sverige "som visar vägen".
Som vanligt har knapp- och scrollentusiasterna glömt bort den del av befolkningen som ännu inte kan hantera en dator, dit många äldre hör. Man räknar helt enkelt med att de ska dö ut. Papperstidningen och boken är dock inte bara immateriella skapelser. De är konkreta föremål som människor har vant sig vid att ha fysisk kontakt med. Att hålla i, kort sagt. I en värld som blir alltmer immateriell växer behovet av att ha fysisk kontakt.
Hur ser en bokhylla från Google ut? Ska vi bara ha en läsplatta i hushållet? Trots fördelarna med att kunna nå all världens litteratur så lätt, så känns det som om bokens epok då har nått sitt slut efter 500 år.
Det sägs nu att de senaste generationerna har vant sig vid att allt på nätet ska vara gratis. Ett parti har hamnat i EU-parlamentet som en konsekvens av det. Gratisgenerationen kommer förmodligen inte att lägga ett rött öre på papperstidningen när den i sin helhet kan läsas på nätet. Dessutom kan man låta Google "streama" ett urval nyheter så att man slipper besväras av texter längre än tre rader. För att få fördjupningen måste man trots allt gå till källan, det vill säga oftast papperstidningen.
Bekvämligheten har alltid varit en drivkraft för innovationer. Och ingen kan bestrida att nätet är det snabbaste som finns. Däremot kan man ifrågasätta om det kommer lika många bra och väl underbyggda nyheter till Google ifall ingen nyhetsorganisation gräver fram dem, ofta till stora kostnader. Google varken plockar fram eller svarar för några nyheter. De knycker andras och de gör det med en dator och en sökfunktion.
Finns det ingen som betalar så blir det heller inga nyheter. Många kanske nöjer sig med det, med pipnyheter på tre minuter. Tillvaron blir ju inte så komplicerat då. Men nyhetshavet blir grunt. Det finns allt färre som granskar makten i dess olika skepnader. Bloggvärlden kan inte ersätta professionella nyhetsorganisationer redan av det skälet att bloggarna alla har sin agenda. Det de så kallade gammelmedierna tillhandahåller är ju förtroende, upparbetat genom decennier.
Om Pressdisplay ska bli en framgång eller inte beror på om tidningarna viker sig och lämnar ut sin produkt till företaget, som alltså tjänar pengar som tidningsföretagen borde få. Inga landsortstidningar är med idag, om vi inte räknar GP dit. Den som gör sig mödan att gå till Kulturhuset skulle i så fall kunna läsa Le Monde men inte Borås Tidning.
Läsesalongen för tidningar har som en grundläggande uppgift att människor ska kunna ta del av vad som sker i deras hembygd. Det står sällan i Le Monde. Det är inte självklart att alla tidningar vill lägga ut hela sin arbetsinsats på en PDF-fil till allmänt, gratis förfogande.
Det som sker nu är att man ganska tanklöst bortser från att tidningsläsandet inte bara handlar om att få information. Att läsa hembygdens tidning är att förflytta sig en smula till hembygden genom att hålla i det papper varpå det berättas om livet där. Det är skillnad på information och nyhetsförmedling.
Trist nog får man väl räkna med att tekniken går segrande ur striden. Papperstidningen blir en avsevärt dyrare produkt för en publik som vill veta mer och kunna ta i sitt nyhetsmedium. Övriga får nöja sig med diverse bloggar, Googles nyhetsflöde och en eller annan gratistidning som kan överleva. Klyftorna det så ofta talas om vidgas. Några vet betydligt mer än andra.
De andra blir därmed också lättare att vilseleda. Det skulle förvåna om inte det kommer att utnyttjas av någon.
Lennart Hjelmstedt
f.d chefredaktör