Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
Krönikörer 2012-01-11 | Uppdaterad 2012-01-16
Så börjar vi tävlingen om vilket svenskt politiskt parti som bör tilldelas 2012 års dumstrut.
Det finns många förslag som borde ha chans att bli belönade. Är det Kristdemokraternas förslag om vårdnadsbidrag? Miljöpartiets friår? Folkpartiets längtan in i EMU? Själv vill jag nominera Vänsterpartiets patetiska krav på sex timmars arbetsdag. Tanken att vi ska jobba sex timmar om dagen – och att detta ska vara målet för oss alla oavsett yrke – är helt felaktig.
För det första ser arbetsvillkoren mycket olika ut. Några har tunga och slitsamma jobb, andra har det inte lika fysiskt ansträngande. Det kan tyckas självklart att de som sliter mest borde jobba minst antal timmar.
Men samtidigt innebär det att vi accepterar att arbetet ska kunna slita ut människor. Kanske borde därför målsättningen vara att alla ska ha arbetsvillkor som gör att de orkar jobba såväl fler timmar per dag som längre upp i åldrarna?
För det andra är det inte speciellt klokt att mäta arbete i antalet timmar. Så kanske var fallet när arbetet dominerades av traditionella industrijobb där människor i princip var kopplade till maskinerna. Ett tillverkningsindustriellt samhälle kan organiseras efter militära principer, men det är mycket svårare med ett kunskapssamhälle.
Där får människor betalt efter vilka kunskapsinsatser de kan göra i produktionen. Och det hänger inte på hur många timmar man gnetar, utan hur informationen bearbetas och nyttiggörs. Beställningen är inte ”jobba åtta timmar med att städa” utan ”ge oss en analys av regeringens energipolitik”.
För det tredje. I ett kunskapssamhälle är det alltmer "hjärnorna" som betyder något för produktivkrafterna.
Och att i det läget föreställa sig att dessa ska kopplas bort mer och mer istället för att göras mer tillgängliga är ett slöseri med kunskapsresurser. Ska vi klara oss som industrination är uppdraget snarare hur vi ska få mer ”hjärna” inblandad i produktionsapparaten. Att utnyttja hjärnkrafterna, inte lägga dem för fäfot.
Vänsterpartisternas förslag är ren humbug från början till slut, det kommer att visa sig om det blir som jag tror, nämligen att nye partiledaren Sjöstedt inte kommer att jobba sex timmar om dagen, inte ens åtta timmar, utan snarare tolv timmar.
Varför? Därför att hans kapacitet måste utnyttjas till max, inte till hälften, om vänsterpartiet vill vara något annat än ett marginellt parti som på sin höjd utövar dåligt inflytande på socialdemokratin.
Och om det argumentet inte biter på vänsterpartister har jag den slutgiltiga frågan till alla partiets utopister: Hur många timmar per dygn tror ni att Lenin jobbade? Just det. I stort sett hela tiden, med ett par–tre timmars sömn.
Allt detta kokar väl ändå ner till att arbetsmarknaden och livsvillkoren ser så olika ut för oss alla att det inte går att precisera önskad arbetstid på detta pekpinnesätt.
Sluta trakassera medborgarna och försök tänka lite dynamiskt istället. Skriv inte folk på näsan om hur de bör organisera sina liv, utan ge istället alla instrument att själva kunna påverka och bestämma sin tillvaro. Då duger det inte med sextimmarsmallar till alla. Vi är människor, inte kreatur.
Stig-Björn Ljunggren
statsvetare och s-debattör
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Victoria Ramalho
victoria.ramalho@bt.se
Telefon: 033-700 07 86