Krönikörer 2010-03-24 | Uppdaterad 2010-03-24
Det man uppfattade som en enstaka provokation, utdelandet av Leninpriset, var inte det. Den 10 april delas det ut igen.
Jan Myrdalsällskapet beslutade förra året att priset skulle gå till författaren Mattias Gardell. Priset delas ut på det trivsamma Hotell Gästis i Varberg, där de som deltar i prisceremonin efter supén kan ta sig ett dopp i Leninbadet i samma fastighet. Där blickar en av 1900-talets värsta diktatorer ut över de badande från sin byst.
Smaklösheten i hela arrangemanget triggade den ständige sekreteraren i Svenska Akademien, Peter Englund, att instifta ett Pol Potpris och ge det till samme Gardell. Det kan ju verka lite pikant eftersom Englund en gång varit trotskist. Men han har i alla fall blivit klokare med åren.
Gästis ägs av Lasse Diding. En sympatisk person sägs det. Han har fyllt sitt hotell med 15.000 bokvolymer men han kan inte ha läst mycket historisk litteratur. Gäster som inte läst ut sin bok när de ska resa vidare, får ta med den mot en tia. Varbergsborna bär sina bokhyllors överflöd till Gästis i stället för att kasta dem.
Närmar man sig hotellet från väster, genom den nyss gallrade Engelska Parken, tycker man sig se Jan Myrdal stiga ut ur porten på framsidan. Men det är båg. Han är bara avbildad på en blinddörr. Mycket välliknande, för övrigt. Denne Jan Myrdal som på 70-talet reste med förbundna ögon genom diktaturernas Kina och Kampuchea och som tycks vara en principfast diktaturkramare.
Årets Leninpris går till Roy Andersson. Det är på 100.000 kronor så han kanske inte har råd att avstå. Kajsa ”Ekis” Ekman får ett nytillkommet pris, Robespierrepriset på 10.000 kronor. Båda priserna delas ut på Varbergs Teater till av kommunen subventionerad hyra.
Det är besynnerligt hur lätt extremvänstern i Sverige klarat sig undan alla uppgörelser och bannlysningar. Det har den gjort eftersom den lyckas få oss att acceptera att den "i alla fall hade goda avsikter". Inbitna högerextremister kan inte räkna med samma förståelse.
Robespierre stod i spetsen för det så kallade välfärdsutskottet under den franska revolutionen. Namnet välfärdsutskott som på sedvanligt socialistiskt manér är ägnat att dölja dess egentliga verksamhet, sysslade med att rensa ut dissidenter. 40.000 människor hamnade under giljotinen. Välfärdsutskottet sades arbeta för arbetarnas bästa men 70 procent av de mördade var bönder och arbetare.
Typiskt för alla dessa vänsterdiktaturer är att de solkar ner positivt laddade ord. Stater utan demokrati kallar sig demokratiska. Folkstyrda är styrda av andra än folket. Typiskt är att de goda avsikterna, när de möter motstånd, övergår i våld och diktatur. Folket blir då motståndare till den styrande juntan, på Robespierres tid såväl som på 1900-talet.
Robespierre hamnade själv i giljotinen eftersom revolutionen äter sina egna barn. Vad har Kajsa ”Ekis” Ekman gjort för ont för att drabbas av detta pris? Leninpriset är inget för Varberg att yvas över. Ska det yvas så får det väl vara över att Gästis försvarar bokens existens i en tid då Facebook och läsplattor hotar att ta över.
Lennart Hjelmstedt
f.d. chefredaktör, BLT
Jag blir först mållös. Sedan förstår jag utan att förstå. Det är bara så sanslöst. Kvar står jag med frågan: Hur är det möjligt att hylla en man som ligger bakom massmord? Hur är det möjligt att männisor och massmedier i Sverige inte ställer sig upp och uttrycker sin avsky mot denna och liknande hyllningar? Det är en gåta att skriva avhandlingar om i framtiden.
En nazist kan ju hävda med visst fog att det fanns goda sidor av nazismen så som att den löste massarbetslösheten och inflationen, förbättrade infrastuktur och levnadsstandard och att den hyllade dygder som idealism, mod, offervilja, disciplin, arbetsmoral. Men trots det var den ju en hemsk totalitär ideologi som kommunismen. Varför det skulle vara "godare" att mörda miljoner bönder för att de är bönder än att mörda miljoner judar för att de är judar har jag svårt att se.
Tragiskt. Fler, inklusive Gästis ägare, borde läsa Peter Englunds "Brev från nollpunkten" som i sig är en mycket läsvärd bok, men som även innehåller några hårresande och skräckfyllda kapitel om Sovjetunionen. Jag läste den för femton år sedan och minns fortfarande chocken, det outplånliga intryck som kapitlen om det svårgripbara Sovjet gjorde. "Brev från nollpunkten" borde vara obligatorisk i grundskolan. Jag förstår varför det är just Peter Englund som protesterar.
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Jonas Ekelund
jonas.ekelund@bt.se
Telefon: 033-700 07 74