Krönikörer 2008-01-21 | Uppdaterad 2008-01-18
Vart fjärde år väljer vi 349 ombud till rikets lagstiftande församling. De skall företräda oss i stort som smått men gör det inte alla gånger.
Partiledningens och riksdagsgruppens mening smäller högre än väljarkårens. Kristdemokraterna befinner sig i ett sådant dilemma i frågan om det som med en fyndig formulering kallas ”könsneutrala äktenskap”.
Äktenskap är ett urgammalt begrepp, nyttjat så långt tillbaka i tiden som vår civilisation har skrivit historia. Ordet används om den av samhället bekräftade föreningen mellan en kvinna och en man. Grundmönstret har varit detsamma även om kontrahenterna inte befunnit sig i fertil ålder. Äktenskapet definierar en förbindelse inte på grund av parternas likhet utan deras olikhet, den som ger dem var och en ett unikt värde.
I tidiga 2000-talet trumfas denna värdering över av en annan. Högsta norm är den att all kärlek är lika mycket värd, mellan kvinna och kvinna, mellan man och man, lika väl som den mellan kvinna och man. Det låter förvisso säga sig. Därmed tar emellertid ett samhälle steget från en objektiv, identifierbar förståelse av ordet äktenskap till en subjektiv. Äktenskapet görs avhängigt av graden av kärlek mellan de två – hur den nu mäts – snarare än av en allmänt accepterad definition av vad ordet betyder.
Vad tar man sig då till med ett resonemangsäktenskap av det ena eller det andra slaget, utan kärlek men med behagligt klirr i kassan?
Bortsett från nämnda undantag, där parterna saknar vilja eller förmåga att alstra barn, har omsorgen om kommande släkten uppfattats som det tyngst vägande motivet för traditionellt äktenskap. Förskjutningen av perspektiv går fortare än tanken. Allas lika rätt till ordet ”äktenskap” har på ett par årtionden trängt undan en åldrad, enligt mångas mening föråldrad syn på saken.
Ändå är sig mer likt genom seklerna än vad vi i hastigheten tänker på. 40-talistens behov av ett yngre, produktivt släkte, som betalar hans pension och sjukvård, skiljer sig inte in i märgen från vikingens trygghet i frisk avkomma.
Läget har emellertid ändrats med snabba ryck. Ett par årtiondens effektiv opinionsbildning har fått de politiska ledargarnityren att hals över huvud överge en under tusen år utvecklad syn på äktenskapet som grund för lagstiftning. Då stiftas en ny lag, anpassad till de för dagen gällande värderingarna.
Den lilla gruppen kristdemokrater i riksdagen har, liksom företrädarna i regeringen, hittills hållit sina löften till väljarna och bjudit motstånd. Men det svajar på sina håll i leden. Två ledamöter av partistyrelsen säger sig inte förstå vad det handlar om. De vill istället tala om klimatet.
Partiledarna i socialdemokratin, vänsterpartiet och miljöpartiet har lagt en motion i riksdagen, som behandlas i utskott redan nu i veckan. Några kristdemokrater vädrar möjligheten av en folkomröstning synkroniserad med EU-valet på våren 2009. En kompromiss i regeringen kan rimligen inte landa i annat än att ordet äktenskap petas ut ur texten. Det är kristdemokraternas enda möjlighet att undvika svekdebatt i en av partiets hjärtefrågor. Men samtidigt öppnar en sådan proposition för nytt rabalder med oppositionen. Själva ordet, begreppet, skall ockuperas och ges en annan substans än den genuina.
Det är en prövningens stund för kristdemokraterna. Och visst vore det säreget om vi inte i vårt tätbefolkade parlament hade plats för 20 avvikare från dagens innetyckande tillika företrädare för traditionella värden. Det är som om etablissemanget på åsikternas torg inte får någon ro förrän också den siste uppstickaren blivt likriktad.
Bengt Ingvar Ekman
f.d. andreredaktör
Tack för denna kommentar till de aktuella försöken att förstöra / förändra innebörden i ännu ett av våra ord / begrepp.
Ett annat sådant fall är ordet liberalism. Detta betyder ju människors frihet att utveckla sig och sin verksamhet så långt möjligt förutsatt att inte andra människors frihet - liberalism - påverkas.
Förment liberala tidningar, som DN, Expressen, GP och inte minst Sydsvenskan, har förvandlat ordet till sin motsats, bl a med hjälp av den nya heliga kon "jämställdhet".
Tack till er - fåtal - som verkligen försöker rädda våra ord, vårt spräk och vad orden står för.