måndag 13 februari 2012
måndag 13 februari 2012
Krönikörer 2010-08-19 | Uppdaterad 2010-08-25
En 63-årig svensk pedofil döms i Kambodja och avslöjas med namn och bild i svensk press. En norsk kvinna berättar att hon haft en affär med prinsessan Madeleines fästman. Historien rullas upp inför svenska läsare.
Leif G W Persson angrep Björn Ranelid ?gick han över gränsen?
Se där, två exempel på en ny pressetik, som tycks ha snubblat in på scenen utan förberedande manus. Och det händer mera. Nyhetsartiklar överskuggas i allt högre grad av personligt hållna nyhetsanalyser. Ledarartiklar är inte längre tidningens torra röst, utan består oftare av personliga kommentarer. Kultursidorna behandlar i sjunkande grad premiärer och publiceringar och ägnas åt privata funderingar.
I linje med den utvecklingen har kolumnister på tidningarnas alla avdelningar trätt fram som mediernas nya stjärnor.
På redaktionerna finns någorlunda medvetenhet om hur olika genrer förväntas förhålla sig till kraven på relevans, anständighet, objektivitet och faktagranskning. För den genomsnittlige läsaren spelar det dock mindre roll om det påstås i en nyhetsartikel att författaren Björn Ranelid fifflar med skatten eller om det är professorn i kriminologi och auktoriteten Leif GW Persson som kuckelurar i ärendet i egen kolumn.
Just detta exempel refererar till en kolumn av Leif GW Persson i tidningen Expressen i förra veckan, där professorn mediterat inför ett fotografi föreställande Ranelid, ett bokbord och en hög hopknycklade sedlar. Han förde sedan en inre monolog som gick ut på att Ranelid är skattebrottsling. Persson motiverades, enligt egen utsago, till denna seans av sin egen frustration över att Ranelid är en så fin människa. För inte särskilt länge sedan hade det varit otänkbart att en seriös tidning skulle ha publicerat resultatet.
Perssons obehagliga angrepp på Ranelid är inte heller unikt. Kolumnister tycks ofta befinna sig under den pressetiska radarn. Och eftersom journalister bara är människor och tidningar är resultatet av den kultur som råder på redaktioner, tänjs gränser och devalveras normer efterhand, också på kultursidor och ledarsidor – och snart på nyhetsplats?
Vad driver utvecklingen?
En hypotes är att det har något att göra med nätets vildvuxna terräng. Journalister lever bland bloggar, Twitter och Facebook, där man umgås, söker information, inspiration och en och annan konspiration. Tidningarna är själva närmast att likna vid sociala medier i sina nätpublikationer. Är det ens möjligt att detta umgänge inte skulle leda till tryckutjämning i hela sfären?
Nätets medierelevans har diskuterats i åratal, på ett i grund och botten mycket naivt sätt. Frågorna har fastnat i ekonomi, teknik, deltagande och tillgänglighet. Men när det handlar om uttryck och kommunikation påverkas beteenden, etik och estetik på djupet av sin teknik. I det avseendet har landets redaktörer och journalister låtit sig sköljas med, snarare än att påverka flödet. Resultatet är mycket förvirrande.
Roland Poirier Martinsson
chef för Timbro medieinstitut
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Evelina Westergren
evelina.westergren@bt.se
Telefon: 033-7000 721
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
