måndag 13 februari 2012
måndag 13 februari 2012
Krönikörer 2010-02-19 | Uppdaterad 2010-02-18
För drygt ett år sedan svors Barack Obama in som president. Uppståndelsen var mäktig, högtidlig och tycktes vibrera över kontinenten, från Redwoodskogarna till Long Island.
Amerikaner låter sig inte förföras av sina politiker. Detta är en av anledningarna till att Barack Obamas siffror har dalat.
USA var på väg in i en ny era. Frågan var inte när republikanerna skulle komma tillbaka, utan om partiet hade dött. Att man fått en historiskt stor president i Obama var bortom diskussion.
Några månader senare beskrev journalisten Janerik Larsson, vice vd på Svenskt Näringsliv, den amerikanska politikens olika pendelrörelser i idéboken Överlever den amerikanska drömmen?
Han förde fram den då nästan dumdristiga hypotesen att opinionen också i fallet Obama skulle komma att svänga, enligt ett historiskt urskiljbart mönster. Att historien inte bara fortsatte, utan att framtiden redan bankade på dörren.
Tokigt? Nå, boken han knappt hamna i bokhandeln innan dess förutsägelse inte bara slagit in, utan accepterats i vida kretsar. Hur kunde det hända?
En grundläggande förklaring är, som Larsson skriver, att amerikaner inte låter sig förföras av sina politiker. Saker händer i samhället och USA:s medborgare är snabba att uttrycka motvilja eller uppskattning via valsedeln. Men om politikern som tjänar på saken låter det stiga honom åt huvudet, då är det snart han som möts av väljarnas irritation.
I Obamas fall handlade det dessutom om ett missförstånd. Demokraterna trodde att de fått mandat att driva sin politik till dess spets. Det amerikanska folket är, för det första, mer konservativt än så och vill, för det andra, inte se någon politisk inriktning drivas till sin spets.
Men det finns en annan aspekt av Obamas uppgång och nedgång. Han var faktiskt aldrig så populär som mediehysterin och kampanjmötena tycktes berätta. I primärvalet vann han 18 miljoner röster, att jämföra med Hillary Clinton, som också fick 18 miljoner. Det skilde bara 150.000 röster mellan de båda, 0,4 procent. Att segern gick så övertygande till Obama berodde på faktorer som inte följer med in i en mandatperiod: mycket pengar, smartare kampanjstrategi, stark medvind.
Samma sak i huvudvalet mot John McCain. Den betryggande segern på sju procentenheter ser mindre imponerande ut om vi noterar att Obama hade flera gånger så mycket pengar att spendera, att Sarah Palin blev en död albatross runt McCains hals, att finanskrisen slog till mitt i valrörelsen och att precis alla tekniska mätstockar garanterade att en demokrat vilken som helst skulle ha vunnit betryggande.
Det hade med andra ord varit märkligt om Obama inte sjunkit kraftigt i popularitet på kort tid – hur svårt det än var att se genom all konfetti för ett år sedan.
Framtiden? Väljarna kan komma att straffa demokraterna ytterligare i mellanperiodsvalet i november. Men risken är uppenbar att republikanerna nu börjar jubla för högt och för tidigt. Då kommer väljarna be dem att knipa igen.
Roland Poirier Martinsson
chef för Timbro medieinstitut
...den vinkling som denna artikel är skriven med gör den rent meningslös att läsa... tror inte går på detta ändå... så sluta tjata!!!
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Evelina Westergren
evelina.westergren@bt.se
Telefon: 033-7000 721
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
