Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
Krönikörer 2008-01-27 | Uppdaterad 2008-01-25
Varberg var länge Sveriges cykelstad. Monarkfabriken var också länge marknadsledande och som mest arbetade 1.500 personer där.
Idag är det 75 och företaget lanseras numera under namnet Cycleurope med Salvatore Grimaldi som ägare. Genom åren har 6.000 haft anställning på Monark, många under hela sitt arbetsliv. Monark har varit vad ”bruket” var på bruksorterna, nämligen en säker försörjningskälla.
Birger Svensson, lantarbetarson från Gödestad, var den som med sitt utpräglade affärssinne byggde upp företaget. Svensson var urtypen för en self-made man, en patriarkal entreprenör men död redan 1944.
Industriföretags utveckling brukar beskriva en bågrörelse från start till mognad och avklingande. Monarks utveckling har delvis varit annorlunda. Under kriget och de första efterkrigsåren gick det bra att sälja cyklar och Monark var marknadsledande, men när välståndet gjorde det möjligt för många att köpa bil krympte marknaden. Därefter kom lågpriscyklar ut på marknaden. Monark hängde inte heller med på de nya modelltrenderna.
På 70-talet hängde Monarkkoncernen på fallrepet. En omfattande diversifiering som utöver cyklar också omfattade båtar, radioapparater, TV, kläder, skidor samt uppköp av bland annat Crescent och mycket annat, övergavs till förmån för koncentration på kärnverksamheten. En fabrik i Brasilien och en i Colombia med 3.200 anställda avvecklades liksom många andra sidoverksamheter.
Ägarkonstellationerna kom efter 60-talet att skifta med korta intervall. En tid var exempelvis Abba del-ägare, en annan tid investmentbolag som Kuben och Aritmos.
Birger Svensson hade startat med en sammansättningsfabrik inne i Varberg. När det gick som bäst tillverkades alla cykelns 1.200 detaljer i fabriken. Idag är man tillbaka vid enkel sammansättning av delar som tillverkats på annat håll.
En sådant industriäventyr är förstås värt sin historia.
Gunnar Carlsson, Ture Isaksson och Gunder Karlsson har nyligen kommit ut med en imponerande fyllig berättelse om cykelfabriken, Alla dessa monarkare. Det är deras eget initiativ. Den lokala historien är i Varberg huvudsakligen en angelägenhet för hembygdsrörelsen och enskilda.
Ture och Gunder har båda jobbat där som elektriker. Ture har dessutom gjort facklig och politisk karriär och varit kommunalråd. De har alltså en enastående inblick i Monarks inre liv genom decennierna.
Andra har också intervjuats eller skrivit själva. Det ger boken en bredd och ett personligt anslag som man aldrig finner i en monografi av det förskönande slag som brukar utges på 100-årsdagar. Här betraktas Monark huvudsakligen från golvplanet utan att de stora linjerna och händelserna för den skull försvinner. Ledningens överväganden får förstås mindre utrymme och perspektivet är företrädesvis fackets.
1992 kulminerade Monarkkrisen då företagsledningen chockade Varberg med att vilja lägga ner cykeltillverkningen i Varberg. Beskedet utlöste en proteststorm utan motstycke i stadens historia. Omfattande demonstrationer – vari ingick klockringning i kyrkan och fackeltåg – gjorde att företagsledningen och ägaren Aritmos delvis backade inför varbergarnas känslor, om det nu var det som avgjorde saken. Nästan alla i stan hade någon anknytning till cykelfabriken. Till slut fick 300 gå men 170 räddades ändå kvar efter den massiva folkliga mobiliseringen.
Det ligger en poäng i att ägaren sedan 1995, Salvatore Grimaldi, är en invandrad svetsare som byggt upp en stor koncern inom vilken han driver Monark vidare. Han övertar därmed Birger Svenssons livsverk. En entreprenör fullföljer vad den andre startat och belyser hur beroende vi är av entreprenörerna.
Lennart Hjelmstedt
f.d. chefredaktör
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Victoria Ramalho
victoria.ramalho@bt.se
Telefon: 033-700 07 86