Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
fredag 25 maj 2012
Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
fredag 25 maj 2012
Krönikörer 2010-07-17 | Uppdaterad 2010-07-16
Det blir allt knepigare att kalla styret av Sverige för demokratiskt när antalet medlemmar i de politiska partierna minskar och partierna till och med måste annonsera efter och leta upp människor utifrån som de kan promota in i riksdagen.
Partiledare eller företagsledare? Merit Wager ställer sig frågan vad som händer när partierna får allt färre medlemmar.
Partierna - och nu talar jag om riksdagspartierna - fortsätter att styra och ställa över medborgarna som om inget hänt, trots att deras legitimitet är minst sagt vacklande och knappast längre kan kallas helt demokratiskt.
I årets riksdagsval är 7.080.123 svenska medborgare av en population på 9.340.682 berättigade att rösta. Av de drygt sju miljonerna röstberättigade är totalt 255.515 medlemmar i något av riksdagspartierna - siffrorna är inte helt säkra, partierna har lite olika sätt att räkna sina medlemmar. Omkring 6.745.000 röstberättigade är alltså inte medlemmar i något parti.
Kan man ändå anse det försvarbart och demokratiskt berättigat att dessa partier - som alltmer liknar företag - har så stor makt? När blir det till exempel dags för "demokrati på nätet" eller någon annan form av underlag för vilka som ska fatta beslut i de allt färre frågor som avgörs nationellt och inte av EU?
I Sveriges riksdag sitter hela 349 ledamöter, utsedda av sju partiers företagsstyrelser, även kallade partiledningar. De är skattemedelsfinansierade, med väl tilltagna löner och en mängd förmåner som andra inte ens kan drömma om. Inget fel i det om de är aktiva och effektiva, starka och självständiga och inte i första hand agerar för sitt eget och karriärmässigt bästa eller enbart för sitt parti, utan för landets bästa.
De bör till exempel prestigelöst klara av att ingå överenskommelser med partier över blockgränserna om de tycker lika i en för folket och landet viktig fråga.
Klart att de som styr landet ska ha bra betalt och förmåner och hjälpmedel som underlättar deras arbete. Det ska dock inte vara möjligt att ha andra omfattande sysselsättningar utanför huvuduppgiften som riksdagsledamot. Sådant upplevs som direkt stötande av uppdragsgivarna som betalar ledamöternas löner, nämligen det arbetande och skattebetalande folket.
Man ska inte kunna sitta i en massa styrelser, jobba som advokat eller skriva böcker och spela teater samtidigt som man representerar folket, det påverkar det viktiga arbete man valts till att utföra som riksdagsledamot.
Med tanke på hur få som egentligen står bakom de företag, förlåt partier, som avgör vilka som ska sitta i riksdagen, är det även dags att fundera över varför dessa företagsliknande partier ska utse landshövdingar (behövs sådana alls?) och nämndemän i domstolar.
Jag har ingen färdig lösning på hur man ska omorganisera styret av Sverige, men det är dags att börja fundera över hur det ska se ut i framtiden. En tanke är att antalet riksdagsledamöter bantas med hälften, att de som är kvar får dubbelt arvode jämfört med i dag och förbjuds ha andra uppdrag under tiden som de sitter i riksdag och regering.
Och - viktigt! - att man inför äkta, direkta personval så att nya, fria krafter kommer in på egna meriter och med eget och personligt ansvar direkt gentemot sina väljare. Lite som i Finland: fria riksdagsledamöter utan vinande partipiskor och uppförandemanualer att rätta sig efter.
Man bör också titta på om det är rimligt att man i dagens snabba och rörliga värld har så väldigt långa uppehåll som man har i Sveriges riksdag; dels under sommaren men också över julen. En seriös diskussion kring frågan om rejäla förändringar av riksdagens sammansättning och arbetsordning börjar bli nödvändig. Snart.
Merit Wager / SNB
Sverige har med sina 349 riksdagsmän extremt många parlamentariker jämfört med andra småstater, ex Österrike 183 st, Schweiz 200 st.
Att antalet blev just 349 (350) berodde på att man såg till att skaffa platser åt alla både i första och andra kammaren vid enkammarriksdagens införande. Jämför man Sveriges utveckling med länder med färre parlamentariker så verkar det stora antalet inte ha bidragit till någon framgång
Jag tycker att det räcker med hälften av de riksdagsmän och kvinnor som sitter där idag. Eftersom knappt ingen är tillåten att ha en egen åsikt utan är mest knapptryckare åt sitt eget parti så räcker det med halva mängden knapptryckare.
Äntligen någon som tar upp "partiernas" karaktär av marknadsförings- och bidragsmaximeringsorganisationer, med till 95% samma "politiska" budskap, dvs att "partierna" har blivit företag. Folkpartiet eller Kristdemokratena, Colgate eller Pepsodent? Lika oviktiga val för medborgaren.
Det grundläggande problemet är att ersättningarna och förmånerna är för omfattande. Det i sin tur lockar fel sorts människor till politiken.
Som det är idag, så sitter en majoritet av riksdagsledamöterna med i riksdagen för att det är ekonomiskt fördelaktigt för politikerna själva att göra det.
Vad som måste göras, är att ändra ersättningsnivån och höja ansvaret för att sitta i en politisk maktsituation, att endast den som ser som sitt kall att värna om Sverige och folket överväger att ställa upp.
Håller helt med och visst skulle det bli mer demokratiskt om många frågor, både lokala och nationella, kunde avgöras snabbt via nätet istället för att man tillsätter utredningar och förhalar, går ihop för att hålla vissa partier utanför osv.
ja det låter fint och jämlikt och så. Men hur är det egentligen i Sverige? Jo vår demokrati består av så kallad representativ demokrati, dvs partierna lanserar sina kandidater som sedan hamnar på valsedlarna. Visst, det finns möjligheter för den enskilde väljaren att skriva dit namn, men det har absolut ingen som helst inverkan på vem som hamnar vid köttgrytorna. Nej, de som hamnar där börjar redan i grundskolan med sin karriär. De går med i ungdomsförbund och börjar med att begränsa sin umgängeskrets till dem som är med i det valda partiet. Skolarbetet är av underordnad betydelse när partiarbetet tar mer och mer tid och det sänker naturligtvis kunskapsnivån i basämnena hos den blivande riksdagsmannen/kvinnan och istället får kunskaper som debattmetoder och retorik en mer framskjutande roll. När vederbörande passerat tillräckligt många nålsögon och filter så hamnar denne på valbar plats och ser därmed intill förväxling helt identisk ut med alla andra politikerkollegor. Min syn på demokrati överensstämmer inte med detta system för att vaska fram politikerbroilers ...
Ja att halvera antalet ledamöter vore bra, men varför skulle de få dubbelt så mycket lön? Det räcker gott och väl som det är även om det är färre som s.a.s. "gör jobbet"...
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Victoria Ramalho
victoria.ramalho@bt.se
Telefon: 033-700 07 86
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
