Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
Krönikörer 2012-01-04 | Uppdaterad 2012-01-03
Jag sitter i riksdagen bastu. Vi sitter några nakna män och talar avspänt som om vi inte vore politiker.
Jag hör berättas om partiledaren som var så låg att han ständigt drog sexistiska skämt. Det är han som får bli Den onde i den här miniserien.
Det är en partikamrat till honom som berättar. Partiledaren hade ett sjuhelvetes humör, var charmerande mot kvinnor han uppskattade och drog sexistiska skämt när de inte var närvarande. Ibland även när de var närvarande. Partiledaren hette Gösta Bohman, var moderat och blev ekonomiminister i Fälldinregeringarna (1976–1978 och 1979–1981).
Vi hade kommit ihop oss som hastigast redan under folkomröstningen om kärnkraft. På ett torgmöte hade en ung, tämligen långhårig, Schlaug ställt en provocerande fråga. Gösta Boman hade 1979 i radion deklarerat att kärnkraft inte var farligare än att cykla och, påstås det, att allt avfall från svensk kärnkraft skulle kunna rymmas i hans utedass på Sundskär.
Sundskär var ön utanför Norrtälje där han och hans fru Gunnel hade sin sommarstuga. Jag har varit där, steg försiktigt i land, anade måsars skränande och klämde fast ett antikärnkraftsmärke på dassdörren.
Gösta Boman skrev månatliga krönikor i Svenska Dagbladet. Inför valet 1988, när Miljöpartiet var på väg att komma in i riksdagen, skrev han riktigt elakt om partiets symbol, maskrosen. Detta ledde till att jag skrev ett minst lika elakt svar om den ständigt skränande fiskmåsen som vegeterade på soptipparna. Fiskmåsen var moderaternas symbol. Vi var väl, om nu sanningen skall fram, ganska låga båda två.
Gösta Boman var inte socialkonservativ, utan den som öppnade upp för nyliberala strömningar i Sverige. Medan vice partiordföranden Staffan Burenstam Linder var djupt kritisk till tanken på evig ekonomisk tillväxt.
En ung och lovande Anders Wijkman blev nästan utkastad när han bad att få tala med Gösta om miljö och tillväxt. ”Han bad mig fundera på om jag verkligen var i rätt parti”, har Anders berättat för mig. Lite konstigt kan man tycka, för Gösta gillade skärgården lika mycket som han ogillade vågorna från de satans Finlandsbåtarna. Ordvalet är inte mitt.
När Gösta Bohman var ekonomiminister var Per Ahlmark (FP) utrikesminister. Den sistnämnde har inte mycket till övers för den förstnämnde. Ahlmark, som alltid varit engagerad för Israels sak, skriver i sina memoarer om ett tillfälle då Bohman gick förbi honom och ”prövade det där elaka smilet som låtsades vara ett leende men liknade ett bett, och utbrast hånfullt: Håller du på med dina judar nu igen!”.
Thorbjörn Fälldin då? Jo, han berättar hur Gösta kunde brusa upp och klänga i gardinerna. Och ansåg att allt till vänster om moderaterna var socialistiskt besmittat.
Hade Gösta Boman levt idag hade han fyllt hundra. Då är det ju extra taskigt att låta honom inta rollen som Den onde. Och när jag, inför skrivandet av denna krönika, läser en bok som fått namnet Sagan om Gunnel så börjar jag tvivla.
Det är en vacker bok, där människan Gösta Bohman skriver kärleksfullt och ömsint om sin hustru som tynade bort i alzheimer. Allt som varit självklart och enkelt med deras liv blir obegripligt och svårt.
Sundskär dränks i ett hav av sorg. Och Den onde förvandlas inför mina ögon nästan till Den gode. Finns det något bättre än när fördomar och föreställningar krossas?
Detta är den andra delen där Birger Schlaug minns tre partiledare. Läs den första delen på bt.se/ledare
Birger Schlaug
f.d. språkrör (MP)
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Victoria Ramalho
victoria.ramalho@bt.se
Telefon: 033-700 07 86