Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
Krönikörer 2009-02-04 | Uppdaterad 2009-02-03
Över 1.300 palestinier dödades i Gaza i det krig som var fortsättningen på det helvete som ett av världens mest fantastiska områden utvecklats till.
Det motsvarar nästan 8.000 döda i Sverige. Skulle vi översätta antalet lemlästade i Gaza till svensk befolkningsmängd så handlar det om mer än 30.000 människor. Ändå finns det de som försvarar Israels massdödande. Som om man hade rätt att döda urskillningslöst med motivet att några av dem man dödar är ledare för en terrorgrupp.
Hur skulle människor i Borås reagera om stora delar av centrala staden bombades sönder för att det i några av husen bor några misstänkta mördare? Hur skulle man reagera om en fullsatt Bodaskola bombades med motivet att det i grannhuset bodde en kriminell mördare?
Hur skulle Södra Älvsborgs sjukhus klara av en anstormning av hundratals gravt skadade per timme – till operationssalar där någon slagit av el och vattentillgång? Hur skulle bårhusen klara anstormningen av en evig ström av döda?
Gaza är som en bur ur vilken ingen kan fly. I denna bur har masslakt bedrivits. Sitter man i en bur och inte kan komma ut medan bomber, missiler och pansarskott dödar urskillningslöst finns inget annat ord än masslakt som kan beskriva det som händer. Jag sörjer över hur detta genomförts av en formell demokrati. Jag känner förtvivlan hos mina palestinska vänner. Men också hos mina judiska vänner, såväl de som försvarar kriget som de som tar avstånd.
Jag har i olika sammanhang kritiserat Israel för att bedriva statsterrorism. Jag har till och med hävdat att om jag och min familj varit instängda i Gaza, och några av mina barn lemlästats för livet genom bombningar medan min livskamrat dödats, hade jag mycket väl kunnat gå med i Hamas av ren förtvivlan.
Reaktionerna har varit blandade. De obehagligaste har varit de som hävdat att den som inte stöder Israels politik är antisemit och vän av förintelsen. Argumenten är vedervärdiga. Det måste finnas utrymme för att kritisera Israels krigspolitik och samtidigt försvara Israels rätt att existera som ett land där människor också ska kunna få leva sina liv i fred.
Jag har, som sagt, vänner som är judar och vänner som är palestinier. Hela deras liv har uppfyllts av denna konflikt. Hela tiden tittar ledande politiker bakåt, tittar på oförrätter och låter gammaltestamentlig etik – med öga för öga och tand för tand – visa sig från sin sämsta sida.
Det vanligaste argumentet för Israels agerande är att ”det var Hamas som började”, vilket i sig kan ifrågasättas med tanke på den förnedring som palestinier dagligen utsatts för. Men även om man accepterar tesen att det var Hamas som började så rättfärdigar det inte det massdödande som Israel genomfört.
Frågan är: Vad tror Israels politiska ledning att man kan vinna för framtid om man bombar fram förtvivlan och hat? Hur hade du som bor i Borås reagerat om ditt barn lemlästats, din livskamrat dödats och din grannes hus bombats till en brädhög precis som dina egna drömmar?
Hur många hade inte fyllts med den vanmakt och förtvivlan som medför att irrationella känslor av hat tar över varje uns av förnuft? Israels urskillningslösa övervåld skapar terrorister och en osäkrare värld.
Verkliga Israelvänner borde våga kräva att inte bara ledare för Hamas utan också ledare för Israel ställs inför domstol för krigsförbrytelser. Verkliga Israelvänner borde inse att massdödande och fortsatt kränkning av enskilda palestinier gör den israeliska staten allt mer osäker. Och att det göder de mörka krafter som nu angriper enskilda judar och församlingar med tillmälen och våld, också i vårt land. Vilket är både oacceptabelt och vedervärdigt.
Civilisationen är tyvärr ett ganska bräckligt skal. Förnuftet är som en tunn hätta över alla de känslor som ryms i våra hjärnor och förskräckande ofta styr vårt handlande.
Birger Schlaug
f.d språkrör (MP)
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Victoria Ramalho
victoria.ramalho@bt.se
Telefon: 033-700 07 86