Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
Krönikörer 2011-12-27 | Uppdaterad 2011-12-27
Sociala medier var ordet. Medier man använder tillsammans med andra. Nu är det ju inte alldeles nytt.
Mycket medieanvändning har haft starka drag av interaktivitet. Gå på bio gör man inte så gärna själv, titta på TV är också något man ofta gör tillsammans och vad vore en fest utan musik?
Men visst. Sociala medier såsom bloggar, läsarkommentarer, bilder som från publiken, live-chattar vid nyhetshändelser har förändrat många saker i vår vardag. Frågan är hur mycket det påverkar andra samhällsinstitutioner. Att medierna måste förändra sig när publikens medievanor förändras är ju inte så konstigt, men vad händer med andra delar av samhället?
Att samhället är medialiserat är numera en sådan självklarhet att ingen ens höjer på ögonbrynen. Alla verksamheter i vårt samhälle måste förhålla sig till medier och kommunikationsteknologi. Men förr behövde företag, myndigheter och politiker i stort sett endast bekymra sig om journalisterna. Nu är arenan bredare än så. Facebook-grupper/upprop och klipp på Youtube kan sprida sig som en präriebrand utan kontroll.
Vad är det då för mekanismer som pågår? Om vi begränsar oss till politik vill jag peka på en sak som det utvidgade kommunikationsrummet bidragit till och vad jag skulle vilja kalla för subkampanjer.
Traditionellt har politisk opinionsbildning och valrörelser i stort sett varit envägskommunikation. Det har varit partiernas valrörelser. Under första hälften av 1900-talet behövde man bara oroa sig för vad de andra partierna hittade på. Från 1960-talet och framåt blev det besvärligare.
Den oberoende journalistiken och pressdöden gjorde att partierna måste hantera både andra partiers utspel och vad journalisterna ville bevaka. Men dagens opinionsbildning är inte bara en dans mellan traditionella eliter, och det är här som subkampanjerna kommer in.
Subkampanjer är kampanjer som pågår utanför både politikers och journalisters kontroll. De kan vara mer eller mindre organiserade och genomtänkta och de utmanar traditionella kampanjer på ett sätt vi inte sett tidigare.
Ett bra exempel är Obama girl som virvlade runt i primärvalskampanjerna i den förra amerikanska valrörelsen. Bakom kampanjen låg satirsajten Barely Political. De gjorde en låt med tillhörande video med en (delvis lättklädd) sångerska som bedyrade sin kärlek till Obama (I’ve got a crush on Obama). Klickandet på Youtube exploderade, de andra kandidaterna fick sina ”girls” och till slut tvingades också Obama kommentera det hela.
Obama girl var ett exempel på en hel undervegetation till den traditionella kampanjen, med mer eller mindre seriösa motiv, men som ändå påverkar valrörelsen. Subkampanjer hittar man också i kölvattnet av politiska skandaler. Parodier och elaka teckningar och bilder har spridits på sociala medier under hösten om såväl Håkan Juholt som moderaternas Sofia Arkelsten.
Vad är då den grundläggande mekanismen? Vad är det som gör att subkampanjer får fäste? Jag tror det finns en sak som är central. Det handlar om humor. Ska subkampanjer verkligen slå igenom måste det vara kul. Ska vi klicka vill vi bli underhållna.
Obama girl var rolig, och en hel del av Juholt-parodierna var skojiga och jag skrattade en hel del när jag såg Sofia Arkelsten med en pratbubbla sägande ”vi var där”, inklippt i en bild av Michelangelos målning av skapelsen i Sixtinska kapellet. Visst hör humor och politik ihop.
Bengt Johansson
professor, Göteborgs universitet
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Victoria Ramalho
victoria.ramalho@bt.se
Telefon: 033-700 07 86