måndag 13 februari 2012
måndag 13 februari 2012
Krönikörer 2010-03-18 | Uppdaterad 2010-03-17
Utan tvekan pågår det en svår konflikt inom den muslimska världen, mellan politiska islamister och demokratiska muslimer.
Enligt de mätningar jag sett har sympatierna för politisk islamism vuxit under 2000-talet och därmed också förståelsen för det terrorvåld som de mest extrema företrädarna för denna strömning förespråkar och utövar. De demokratiskt och fredligt sinnade muslimerna är dock fortfarande i kraftig majoritet.
Hur bör den västerländska, demokratiska traditionen förhålla sig till denna konflikt? Jag menar att vi bör reagera kompromisslöst varje gång den politiska islamismen försöker dra in oss i konflikten. När dess mest extrema företrädare anföll World Trade Center och Pentagon gav USA en riktig respons i form av anfallet mot Afghanistan.
När provokatörer hotas till livet är den riktiga responsen att fördöma och ytterst förgöra dödsmånglarna. Det finns inget utrymme för förhandlingar när motståndaren utgår från våld, terror och hot. Det finns inga skäl att söka bevekelsegrunder.
Men vi bör också förhålla oss till de demokratiska muslimerna. Varje gång de politiska islamisterna lyckas skapa en öppen konflikt med väst har de vunnit en fördel i sin egen konflikt med de demokratiska muslimerna. Det är al-Qaidas triumf att terroristerna tvingat in oss i ett krig mot terrorn, men triumfen består i att det skapar en fördel för de antidemokratiska krafterna i den inommuslimska konflikten – inte i att de åsamkar oss skada.
Ibland kan vi inte låta detta faktum stoppa oss (som i fallet med 11 september eller Lars Vilks), men vår grundläggande position bör vara att försöka undvika konflikter – framför allt bör vi inte bidra till att skapa konflikter mellan väst och den muslimska världen. Risken är annars att vi lånar oss till just de syften vi vill motverka, att vi blir en ny sorts nyttiga idioter på fel sida i den inommuslimska konflikten.
Sannolikt finns det bara en kraft som långsiktigt kan besegra de antidemokratiska krafterna inom den muslimska världen och det är de demokratiska krafterna inom den muslimska världen. Vi bör skänka smart och långsiktigt stöd till de demokratiska krafterna, dels i form av utbyte och respekt, dels indirekt genom att motarbeta deras motståndare.
Uppenbarligen är de antidemokratiska krafternas konflikt med väst en av deras mäktigaste tillgångar, alltså bör vi motarbeta dem genom att försöka styra runt sådana konflikter. Återigen, för att undvika ett förutsägbart missförstånd: Ibland är det verkligen fel, omoraliskt och omöjligt att undvika konflikten. Det bör dock i sammanhanget vara möjligt att hålla två tankar i huvudet samtidigt.
Betraktar man saken på det viset är det tydligt att den politiska islamismens största tillgång i Europa i dag heter Geert Wilders och att Lars Vilks gjorde dem han ville provocera en stor tjänst med sin rondellhund.
Roland Poirier Martinsson
chef för Timbro medieinstitut
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Jonas Ekelund
jonas.ekelund@bt.se
Telefon: 033-700 07 74
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
