Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
fredag 25 maj 2012
Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
fredag 25 maj 2012
Krönikörer 2012-01-20 | Uppdaterad 2012-01-19
Finlands folk är i färd med att utse ny president. Tarja Halonen, en gång vald för socialdemokraterna, har suttit sina två enligt grundlagen tillåtna sexårsperioder. Hennes ämbete var en gång synnerligen maktpåliggande. Numera inskränker sig befogenheterna, förutom det ceremoniella, till utrikespolitiken.
Även detta ställer förvisso stora krav på presidentens egenskaper. Men förhoppningsvis prövas dessa aldrig mer lika starkt som förr, när ”jättemaktens andedräkt”, oavlåtligt kändes inpå Finland – och inpå oss.
Jättens andedräkt är titeln på en bok om Finlandsfrågan i svensk politik 1809–2009, av veterandiplomaten Krister Wahlbäck.
Titeln är hämtad från en formulering av Ingemar Hägglöf, en diplomat som verkade på utsatta poster under andra världskriget, då Finlands existens som självständig nation hotades två gånger, i vinterkriget 1939–40 och i fortsättningskriget 1941–44, med dess efterspel, då Finland föreföll förvandlas till en sovjetisk lydstat.
Men det gick bra. Ty ”Finland har haft en betydande förmåga att hantera svåra situationer”, enligt Carl Bildt, när han häromdagen tillsammans med sin finländske kollega Erkki Tuomioja deltog i ett samtal med Wahlbäck på Finlands ambassad i Stockholm.
Wahlbäck säger att det skrivits massor om olika skeden i Finlands historia med bäring på Sverige men aldrig något översiktligt verk om hela den tid som gått sedan Finland med våld skildes från Sverige – vilket, sett i backspegeln, brukar beskrivas som om detta var bäst för våra båda nationer.
Wahlbäck skriver faktaspäckat och fängslande. Han väjer inte för det svåra och känsliga, men tillåter sig också det lättsamma: Den omstridde presidenten (1956–81) Urho Kekkonens generositet mot de svenskspråkiga kan ha påverkats av att hans två mera långvariga, svensktalande älskarinnor kunde träna upp hans kunskaper i det andra nationella språket.
Sedan riksdagsvalet i fjol är socialdemokraten Erkki Tuomioja åter på posten som Finlands utrikesminister. Tuomioja, född 1946, ockuperade universitetslokaler i Helsingfors 1968. Efter årtionden i riksdag och regering och lovordad för sitt författarskap är han nu så etablerad man kan bli. Han säger alla de rätta sakerna, om hur nära Finland och Sverige står varandra.
Men så hettar det till:
- Vi har ett gemensamt problem. Vi kan inte vår egen historia, för att inte tala om grannarnas historia. Man måste känna historien för att bli kvitt historiens ballast.
Alltså: Även om det för tillfället är lugnt i vårt hörn av världen måste vi, för att kunna möta framtida utmaningar, veta vad som hände förr, när det var allt annat än lugnt.
Den värld 40-talisterna Tuomioja och Bildt växte upp i hade formats av två skurkstater. Tyskland försvann som hot 1945 och Sovjet 1991. Men tyvärr vet i ännu inte om hotet österifrån slutgiltigt är borta.Därför finns det alltjämt kvar en ”Finlandsfråga” i svensk politik.
Att det inte finns någon ”Sverigefråga” i Finland visar att det egentligen handlar om Ryssland. För våra ömsesidiga bestyr klarar vi nog av. Men vi är osäkra på Ryssland.
Så i väntan på det Tuomioja efterlyser, att EU skaffar sig en Rysslandspolitik alla ställer upp på, känns det tryggt att vi har Finland.
Krister Wahlbäck: Jättens andedräkt - Finlandsfrågan i svensk politik 1809-2009. Atlantis förlag.
Bo Ture Larsson
redaktör, Svenska Nyhetsbyrån
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Victoria Ramalho
victoria.ramalho@bt.se
Telefon: 033-700 07 86
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
