Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
Krönikörer 2010-06-03 | Uppdaterad 2010-06-02
Häromkvällen googlade jag mig själv. För den som inte är bekant med Google kan jag berätta att det är en sökmotor på internet. Jag skriver mitt för- och efternamn i en liten ruta och trycker på Enter.
Jag fascineras av den mängd omdömen som cirkulerar om min person. Människor uppfattar mig som bland annat konservativ, socialist, miljöpartist, smygmoderat, förnyare, liberal och idiot i största allmänhet.
Mångfalden av omdömen säger inte särskilt mycket om vem jag är. Det som framträder i googleträffarna är däremot vilken bild av Widar som dominerar på nätet.
Med Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann kom begreppet ”bildsättning” på allvar in i politiken. Schlingmann tänker som Google. Partiernas kampanjmakare strävar efter att bildsätta den egna och motståndarnas politik på ett sådant sätt att den egna sidan gynnas.
I Googlevärlden fungerar det så att träffarna sorteras efter söktryck. Om de första träffarna som kommer upp på skärmen i huvudsak är positiva så är bildsättningen lyckad.
Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin har knappt 2,5 miljoner träffar vardera på Google. Av Reinfeldts första 15 träffar är samtliga neutrala eller positiva. Av Sahlins första 15 träffar är fyra starkt negativa, resten neutrala.
Google är en bra metafor för bildsättningen av politiken.
Väljarnas bilder av de politiska alternativen avgör hur de lägger sina röster. Ett hyfsat stort antal väljare har redan klara uppfattningar om vad de kommer att rösta på. 35 procent röstar rödgrönt oavsett vad Schlingmann och andra borgerliga bildsättare hittar på. 35 procent röstar borgerligt utan att bry sig om de bilder av borgerlighetens otillräcklighet som sossarnas Bosse Krogvig hänger ut i galleriet.
Resten av väljarna är mer påverkbara. Det är dessa väljare som nu och ända fram till valdagskvällen den 19 september kommer att matas med ljusa och mörka bilder av de politiska blocken.
Borgerligheten satsar hårt på ”skattechock”. Trots de rödgrönas ytterst modesta skattehöjningsförslag så målas det i grälla färger om allt det elände som kommer att drabba vanliga, hederliga och arbetsamma medelklassväljare om det blir regeringsskifte. Alliansen gör också allt vad den kan för att måla över den mycket höga och växande arbetslösheten. Utöver detta läggs mycket krut på att idiotförklara Mona Sahlin och misstänkliggöra Lars Ohlys demokratiska pålitlighet.
Bildsättningen av tillståndet i samhället är ytterst avgörande för utgången. Om det dominerande problemet i Sverige uppfattas vara höga skatter så är de rödgröna körda. I ett kort perspektiv finns det nämligen inget att göra åt dominerande problembilder. Man måste anpassa sig till rådande dagordning.
Statsvetaren Björn Johnson beskrev tidigare i år detta på ett ypperligt sätt i boken Myten om sjukfrånvaron. Först lyckades ena sidan sätta bilden av sjukfrånvaron som ett resultat av dålig arbetsmiljö som brände ut folk. Därefter lyckades den andra sidan bildsätta sjukfrånvaron som vore den orsakad av fusk och överutnyttjande. Johnson visade att båda bildsättningarna var gravt osakliga och missvisande.
Likafullt styrde de båda bilderna, under var sin period, den offentliga debatten om sjukfrånvaron. Den som ville vara med i debatten fick anpassa sig till det rådande läget.
De rödgröna befinner sig just nu i lätt bildskugga. Mittemellanväljarna tycks luta åt att glömma massarbetslösheten för att i stället låta sig skrämmas av risken att skattas bort från hus och hem om de rödgröna vinner riksdagsvalet.
En sökning på Google ger syn för sägen. Av de första 15 träffarna om arbetslöshet är huvuddelen neutrala. Ett par inlägg är smått ursäktande och bortförklarande. Ett av toppinläggen ligger kvar från förra valrörelsen. Svenskt Näringsliv anklagar S-regeringen för att försöka dölja arbetslösheten. Inget inlägg är upprört.
Widar Andersson
politisk redaktör, Folkbladet
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Victoria Ramalho
victoria.ramalho@bt.se
Telefon: 033-700 07 86