tisdag 09 februari 2010
tisdag 09 februari 2010
Krönikörer 2008-12-12 | Uppdaterad 2008-12-11
Barnen slåss ibland i min sons klass. Ibland kramas de. De spelar basket, bakar bröd, läser böcker och målar blommor. Min son går i en gosskola.
Detta är paradoxen, att blandade skolor stärker elevernas könstypiska beteende, medan goss- och flickskolor ger dem långt större frihet att ha alla sina intressen och egenskaper, skriver Elisabeth Braw.
Här i San Francisco är de privata goss- och flickskolorna de mest prestigefyllda skolorna. Det spelar ingen roll att detta är USA:s mest progressiva stad, det är skilda skolor för pojkar och flickor föräldrarna vill ha.
Faktum är att det har blivit progressivt i sig självt, för tidigare generationers skolform håller på att göra comeback. Fler föräldrar landet runt söker till goss- respektive flickskolor, och nu har till och med kommuner infört sådana skolor. Runt 35 delstater har idag kommunala goss- och flickskolor.
Så här gick det till under mina tolv år i det svenska skolsystemet: Pojkarna deltog i klassrumsdiskussionerna – på gymnasiet var jag och en tjej vid namn Åsa de enda tjejerna som ”tjabbade” – men på prov gjorde flickorna alltid bäst ifrån sig. Så varför märktes de inte på lektionerna? Och varför verkade pojkarna inte intresserade av höga betyg?
Det undrar amerikanska kommuner också, och försöker sig nu på så kallad single sex education. (För två år sedan gjorde utbildningsdepartementet det lättare att skilja på flickor och pojkar i undervisningen.) ”Något magiskt har hänt i höst i femman på Westside Elementary School. Flickorna har kommit ut ur sina skal. Pojkarna anstränger sig”, rapporterade nyligen S:t Petersburg Times i Florida. Westside Elementary School hade infört särskilda klasser för flickor respektive pojkar.
I Charleston Daily Mail berättar rektorn för Stonewall Jackson Middle School att pojkarnas uppförande är ”fantastiskt” nu när skolan skiljer på flickor och pojkar i klassrummen. Medan tidningens reporter talade med en av pojkarnas lärare kom en av pojkarna och gav henne en kram. ”Sådant skulle aldrig hända om det var flickor här”, noterar läraren.
I min sons skola kramas det som sagt också. Vissa pojkar stickar. I en blandad skola skulle de aldrig få för sig att krama varandra eller visa något annat ”feminint” beteende. Detta är paradoxen, att blandade skolor stärker elevernas könstypiska beteende, medan goss- och flickskolor ger dem långt större frihet att ha alla sina intressen och egenskaper. Flickor i flickskolor utövar exempelvis oftare kampsporter än flickor i blandade skolor.
Och så var det själva undervisningen. Pojkar och flickor tar till sig kunskap på olika sätt, säger single sex-undervisningens anhängare. De verkar ha rätt. Enligt elituniversitetet Princetons ansökningschef skulle 70 procent av lärosätets studenter vara kvinnor om det bara var betyg som gällde. (Amerikanska universitet ser på många fler aspekter i antagningsprocessen, till exempel socialt engagemang.)
I en grundskola i Florida-staden Deland fick föräldrarna för tre år sedan välja om de ville ha sina barn i en blandad klass eller en särskild flick- eller pojkklass. Årskurs fyra gjorde sedan standardprov. I den blandade klassen klarade 59 procent av flickorna och 37 procent av pojkarna provet, medan 86 procent av pojkarna i pojkklassen och 75 procent av flickorna i flickklassen klarade det.
Vi människor har mängder av möjligheter att träffas i livet. Om både flickor och pojkar gynnas av att gå i särskilda skolor, varför inte ge dem den möjligheten?
Elisabeth Braw
journalist, San Francisco
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
