Kristersson blir nog en bra europé

Ledarkrönika ,

Det som är mest glädjande med Kristerssons EU-tal är att han vågar vara positiv, att han talar väl om unionen och är engagerad. En riktigt bra början, med andra ord.

Ulf Kristersson har erfarenheter av allt från sociala frågor till kommunpolitik. Men EU är en ny värld för honom, som han nu måste träda in i. Det går inte att vara statsminister in spe och inte ha deklarerat hur han ser på det största freds- och välståndsprojektet någonsin. Detta var han snabb att själv konstatera när han höll sitt linjetal om EU på EU-kommissionens kontor i Stockholm under onsdagen.

Kristersson gör därför sak av att han är ny i rollen som partiledare för Moderaterna. I sak är det inte fel, men det blir aningen problematiskt när han tar behovet av ”stödhjul” som ursäkt för att inte svara mer i detalj på frågor som partiet sedan tidigare har varit tydliga med. Sedan är det en annan sak hur frågorna formuleras. Att han svarade att han röstade ja till såväl EU-medlemskapet som ja till euron när det begav sig är en sak. Men när frågan ställs om han tror att Sverige kommer att vara medlem i valutaunionen inom 15 år är det knappast förvånande om han svävar på målet. Vem kan svara på det?

Kristerssons EU ska vara relevant, inte ”smalare och vassare”. Viktigare då att vara bredare och djupare. Inte bara ”på vissa områden”, som Kristersson ville ha det till. Utan såväl som i sin helhet som i sina detaljer.

Men det är naturligtvis bra och välkommet att han säger så, men samtidigt ganska så självklart. EU är relevant i alla avseenden – om än många gånger svårhanterat och annorlunda. När Kristersson talar om inre marknadens betydelse, inte minst för tjänster, om den digitala marknaden, om klimatpolitiken och om migrationen så är han entydigt positiv och täcker på samma gång in stora om än inte alla delar av unionen. Att han säger samma sak som Stefan Löfven om långtidsbudgeten, att den inte är tänkbar, är det knappast förvånande. M-ledaren vill ha en reformbudget. Att han ser det som möjligt att förändra jordbrukspolitiken för att på så sätt frigöra medel till annat, det är en moderat linje sedan gammalt.

Men det Löfven underlät att tydliggöra var Kristersson noggrannare med – den ska förhandlas och det går inte att säga mer än så i förväg.

Efter Kristerssons tal hos EU-kommissionen i Stockholm skvallrade moderatorn Therese Larsson Hulthin att han berättat, att det i utkastet vid ett tillfälle saknats ett ”inte” i en central mening som råkade handla om nationalismen. Enligt utkastet skulle denna försvinna; det vill inte och tror inte Kristersson. Det är ett rimligt antagande och en trovärdig hållning. Men att nationalismen var en av de ismer som samverkade till att EU bildades, efter två världskrig och en sekellång längtan efter en bestående fred och ett gemensamt välstånd, ska dock inte tas till intäkt för att det inte skulle finnas ett mått av nationalegoism i unionssamarbetet.

Det var i detta sammanhang som han gjorde en markering mot övertron på att det skulle finnas en grundläggande motsättning mellan ”någonstansare” och ”varsomhelstare”, som den brittiske journalisten David Goodharts formulerat sin förenklade typologisering av vad på vilka grunder som den lokala och den globala människan ser på omvärlden.

Vad dessa benämningar dock oftast används till är att försöka märka ut och förklara på vilka grunder som människor tar ställning i frågor om invandring, asyl eller mångkultur.

Men med hänvisning till sin företrädare som både var ”hallänning, svensk och europé” menade han att den åtskillnaden är meningslös i praktiken. Det är snarare rimligare att utgå från att människor både kan ha förankring i sin närmiljö och sin nationella hemvist och ändå känna sig trygga i världen. Det gör att Goodharts typologi har begränsad förklaringsvidd och inte ska användas för att klassificera enskilda individers ställningstaganden.

Det markeringen var välkommen. Det är dessutom modigt, inte minst med tanke på den breda flirt som pågår från många håll med EU-kritiska krafter; unionsmotståndet är som bekant granne med invandringsmotståndet.