Annons

Inför dagens budgetförslag: Krångla inte till det om bidragen

Det brådskar med att se till att fler nyanlända kommer in på arbetsmarknaden. En första förutsättning för att minska bidragsberoendet är dock att det finns jobb som alla kan ta.
Ledare • Publicerad 16 april 2018
Detta är en ledarartikel som uttrycker Borås Tidnings politiska linje, som är moderat.
Bärplockning är också arbete.
Bärplockning är också arbete.Foto: PONTUS LUNDAHL / TT

I rapporten Lönar sig arbete 2.0 från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ESO, hävdas att etableringsersättningen för nyanlända har ”negativa effekter för jämställdheten”.

Med all respekt för att skillnader mellan mäns och kvinnors möjligheter i samhället inte ska se olika ut, så väger nog jämställdhetsargumentet ändå lätt i jämförelse med det principiella dilemmat i sammanhanget:

Annons

Att det ska aldrig löna sig att leva på bidrag.

Precis som rapportförfattaren Eva Löfbom skriver i förordet är Sverige i stort behov av invandring för att klara den gemensamma välfärden. En åldrande befolkning behöver kompletteras av fler yngre. Invandrare är sällan äldre än 45 år vid ankomsten. Här finns ett positivt samband som måste få lov att påverka framtidsekvationen.

Men det förutsätter först som sist att de som invandrar också kommer i arbete.

Den skivan börjar bli raspig vid det här laget, men arbetslösheten bland utrikes födda är generellt sett mångdubbelt högre än bland infödda svenskar. Än så länge är det dock nödvändigt att fortsätta spela den; utrikes födda som inte kommer i arbete är i allt väsentligt en refräng om ett samhällsproblem som Sverige måste komma tillrätta med.

Huvudregeln i ett välfärdsland är att alla som kan också ska arbeta. Det finns heller inget egenvärde i att avvika från linjen att nyanlända oavsett utbildningsnivå och individuella förutsättningar ska ut på arbetsmarknaden så fort som möjligt.

ESO-rapporten kretsar i huvudsak kring de ekonomiska drivkrafternas spel: Hur ser ekvationen ut för nyanlända flyktingar när de ska etablera sig på arbetsmarknaden?

Om man för ett ögonblick räknar bort de ”strukturella” problemen med arbetsgivare som vill att anställda ska heta Nisse eller Bettan, och inte Muhammed eller Dirbe, eller för delen språkförbistring och kunskapsbrister, så finns det även ett ”bidragsindustriellt komplex” att runda. Det finns starka krafter i samhället som motverkar arbetslinjen. Frågan om när blir det lönsamt att gå från bidrag till egen försörjning är därför relevant att ställa, och det svar som ESO-utredningen ger är beklämmande: Det ekonomiska utbytet av att gå från bidrag till arbete är ofta lågt för de med låga inkomster.

Det finns många olika bidrag och ersättningar förutom etableringsersättningen som ställer till det. Vid ett skede dyker aktivitetsstödet upp och snart även det traditionella försörjningsstödet. Det så kallade etableringstillägget, som betalas ut i förhållande till hur många barn en familj har – maximalt 4500 kronor i månaden – försvinner om båda föräldrarna arbetar. Det torde således inte krävas så stor ansträngning att räkna ut att Sverige inte har råd med den sortens marginaleffekter.

Förväntas nyanlända arbeta från nära nog första dagen i landet, ska den goda integrationsambitionen inte omintetgöras av vare sig bidragssystem eller oförmågan att se till att det finns arbeten som alla oavsett utbildningsbakgrund eller förkunskaper kan ta. Så arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) har både rätt och fel när hon i sin kommentar till ESO:s förslag om att individualisera etableringstillägget säger att det blir fel att istället sänka etableringsersättningen rakt av. Onekligen skulle strängare regler eller sänkta nivåer kunna vara ett ”incitament” till att ta jobb till varje pris.

Det kan säkert finnas anledning att överväga andra sanktioner, som att den som får försörjningsstöd måste göra sig anställningsbar genom att exempelvis lära sig svenska.

Annons

Men varför krångla till det, ministern? Och varför hellre göra spridda insatser i budgeten än att ta helhetsgrepp som ger bättre förutsättningar att nå resultat?

Med tanke på att en första förutsättning för att principerna ”det ska inte löna sig att leva på bidrag” och ”det ska alltid löna sig att arbeta” inte ska krocka med varandra är att regering, riksdag och arbetsmarknadens parter ser till att öppna arbetsmarknaden för nyanlända genom att ta fler initiativ för enkla jobb, så borde det vara just i det sammanhanget som Ylva Johanssons främst skulle anstränga sig.

Annons
Annons
Annons
Annons