Mikael Hermansson: Krångla inte om flyktingarna
Grekland, Cypern och Bulgarien vädjar om stöd och avlastning i arbetet med att ta emot flyktingar, något som Sveriges justitieminister Morgan Johansson (S) avvisar:
”För Sveriges räkning har vi redan gjort mer än nästan något annat EU-land när det gäller flyktingmottagning under de senaste fem åren så det är kanske inte vi som i det här läget ska stå först i kön.”
Vid en första anblick kan Johanssons svar framstå som oproblematiskt. Det stämmer att Sverige gjort mycket och tagit emot fler än många andra. Det vore dock naivt att blunda för att regeringens hållning är motiverad av opinionsmässiga skäl.
Budskapet ska trummas in – Sverige har tagit sitt ansvar; nu får andra ta sitt. Men alldeles oavsett vad som varit, och alldeles beroende av åt vilket håll som åsiktsvindarna blåser, kommer Johansson och Johansson att behöva jämka sig samman.
Sverige kan inte säga nej om det nu verkar finnas – visserligen små – öppningar för EU-gemensamma lösningar om flyktingarna.
Den så kallade Malta-överenskommelsen mellan Frankrike, Italien, Malta, Finland och Tyskland som träffades i slutet av september går ut på att flyktingar som ankommer till Malta och Italien ska omfördelas mellan medlemsländerna. Denna omfördelning ska vara frivillig. Men omfördelningsfrågan är redan reglerad och beslutet är dessutom omprövad av EU-domstolen 2017.
Det beslutet är tvingande.
Ett antal länder fortsätter att vägra. Sverige stod i samband med rättsprocessen entydigt bakom omfördelningen tillsammans med länder som Belgien, Tyskland, Grekland, Frankrike, Italien och Luxemburg. Det är olyckligt att Morgan Johanssons uttalande i tisdags ställer honom sida vid sida med vägrarländer som Ungern och Slovakien.
Där ska inte en svensk regering oavsett färg och sammansättning befinna sig.
När EU-parlamentet genomförde sin utfrågning av Ylva Johansson så var det mot bakgrund av att nya kommissionsordföranden Ursula von der Leyen har lovat att på nytt blåsa liv i migrationsfrågan. Det som gjorde att Johansson inte godkändes i första omgången sades vara, att hennes svar ansågs vaga. Så var visserligen fallet vid ett antal tillfällen, men den stora vagheten ligger trots allt i vad som slutligen blir kommissionens linje.
Johanssons svar var kommissionens, och dessa fick kritik från höger och vänster. Endast extremhögern röstade emot henne, Sverigedemokraterna vill gå på samma linje medan den grupp som SD tillhör, ECR, valde i slutändan att lägga ner sina röster.
Låt vara att Socialdemokraterna i dag ängslas av SD:s förmåga att inte minst ta S-väljare. Men det vore på sin plats att en socialdemokratisk justitieminister tänkte ett steg längre innan han på det här sättet faktiskt gör det lite svårare för en före detta regeringskollega och för hela EU att ta de första stegen i rätt riktning.
