Korta ner tiden i Almedalen

Ledare Artikeln publicerades
Visby under Moderaternas dag på politikerveckan i Almedalen.
Foto: Henrik Montgomery/TT
Visby under Moderaternas dag på politikerveckan i Almedalen.

Trots alla dödsdomar har politikerveckan i Almedalen överlevt ännu ett år. Men kvar finns de utmaningar som hotar den.

Igår var det Socialdemokraternas dag och statsminister Stefan Löfven fanns inte på plats. I stället åkte han till Ullared för att träffa “vanligt folk”. Det har han gjort ett par gånger för att på så sätt markera mot att veckan domineras allt mer av lobbyister och näringslivsintressen. Förutom när det var valår förstås.

Vilka är det som står bakom Almedalens alla montrar, som ideella organisationer, näringslivet, intresseorganisationer, regioner och kommuner satt upp, om inte just vanligt folk? Dagligen möter de utmaningar i sina verksamheter som förmodligen hade varit enklare att tackla om deras frågor hamnat högre upp på den politiska dagordningen. Närheten till politiken och medierna är själva essensen med Almedalsveckan - även de bortglömda får möjligheten att göra sin röst hörd.

Men frågan är om det överhuvudtaget längre kan kallas för en Almedalsvecka. Snarare är Almedalsdagarna mer lämpligt sett till aktivitetsgraden. Redan under torsdagen började utställarna packa ihop och till tidningen Hela Gotland säger utställarna att det inte är värt att vara kvar längre än så. Under onsdagen fanns närmare 450 evenemang inplanerade. I fredags hade siffran gått ner till totalt 130 evenemang och troligtvis är aktiviteten ännu lägre i dag.

I fjol genomfördes 75 procent av alla 4 311 arrangemang under dagarna måndag till onsdag. Det kan därför vara aktuellt att behöva korta ner Almedalsveckan med några dagar. Kanske kommer de politiska partierna att behöva dela på sina dagar där den ena partiledaren håller tal tidigare under dagen och den andra partiledaren senare på dagen.

Men det är varken lobbyisterna eller graden av aktiviteter som är Almedalsveckans stora utmaning. Det är antidemokraterna. För tredje året i rad har nazistiska Nordiska Motståndsrörelsen varit på plats. Förvisso var de betydligt färre i år och gjorde därmed inte lika högt väsen ifrån sig som tidigare år (det började spöregna på deras demonstration så till den grad att de gav upp). Men det handlar fortfarande om principer.

Hade likgiltigheten varit lika påtaglig om det istället hade varit jihadister som lallade runt med syftet att störa ordningen?

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.