Koreakramen landar hos Trump – bevare oss väl
Ännu en teaterpjäs i regi av Kim Jong-Un, där han och hans – det ska de tillskrivas – skickliga rådgivare arbetar på att slå in en kil i relationen mellan Sydkorea och USA.
En kil där miljoner sydkoreaner, trötta på att ännu 65 år efter vapenstilleståndet, trötta på att betala en jättelik armé som står stridsberedd vid den demilitariserade zonen, gärna vill tro den som rakt in i världens tv-kameror plötsligt bekräftar ”det gemensamma målet att förverkliga, genom fullständig kärnvapennedrustning, en kärnvapenfri Koreahalvö” och högtidligen uttalar att ”jag har kommit hit för att avsluta tiden av konfrontation.”
En kil som förmår vända Sydkoreas relativt färske president Moon Jae-In att vända sig till en nyckfull och bekräftelsetörstande Donald Trump med rekommendationen att USA underlättar processen genom att acceptera lättnader i sanktionerna och tillbakadragande av de kärnvapenbestyckade enheter som ständigt finns redo.
Det är inte svårt att instämma med Nicholas Eberstadt vid American Enterprise Institute tvivel i en ledarkommentar i New York Times härom dagen, där han pekar på att det råder olika meningar vad som ligger i ordet ”kärnvapenavveckling”. Medan Sydkorea och USA syftar på en komplett och verifierbar process med en tydlig tidplan där samtliga kärnvapen i norr försvinner, talar nordkoreanerna alltså om ”kärnvapenavveckling av den koreanska halvön”, som inleds med kapade band till USA och tillägget att ”om USA begränsar sin arsenal, så gör vi det också”.
Nordkorea är synnerligen välkomna att överraska oss. Att omfamna ledaren i söder och uttala att ”det kommer inte längre att råda krig på Koreahalvön” och att det överenskommits att Moon Jae-In ska besöka Pyongyang ”senare i år” borde signalera verklig vilja till förändring. Men toppmöten fyllda med förhoppningar såväl år 2000 som 2007 kom att grusas.
Nu ligger bollen hos Donald Trump. Bevare oss väl. Men för en gång skull är det bara att instämma i en av hans tweets: ”Good things are happening, but only time will tell!”
