Kompromissen krönte en demokratisk monarki

Ledare Artikeln publicerades

Det är en vacker sommarmorgon i Torekov. Stegen styrs mot stenbryggan för ett dopp, sen hem igen via bageriet och kiosken för frallor och Svenska Dagbladet. Inga kompromisser här inte, och mest solblekt morgonrock vinner.

Fast en kompromisshar faktiskt sett dagens ljus i detta välståndets reservat. Den träffades 1971, och den gjorde kungen maktlös.

Den 16 augusti tog fyra politiker in på Hotel Kattegatt. Det var Allan Hernelius (M), Valter Åman (S), Birger Lundström (FP) och Bertil Fiskesjö (C) som anlände för att slippa göra republik av monarkin Sverige. Det tog fyra dagar. Väsentligen kortare tid än det tog för bolsjevikerna att under ryska revolutionen 1917 göra sig av med tsaren och hela hans familj. Och garanterat mindre blodigt.

Det som i efterhand kom att bli känt som Torekovkompromissen var en elegant lösning på ett knivigt problem. Ty i riksdagen fanns en majoritet i båda kamrarna för att utreda frågan om att göra sig av med kungahuset, med hänvisning till att detta var en odemokratisk rest av ett förflutet samhälle. Samtidigt visste alla som kunde tänka lite, och läsa opinionsundersökningar, att det parti som gick till val på att införa republik också skulle vara det parti som först åkte ur riksdagen.

Så de fyraherrarna stod inför ett dilemma som var större än frågan om de skulle ha kött eller fisk till middagen. Enligt skrönor från köket på Kattegatt avgjordes saken genom en kompromiss – fisk till förrätt och kött till varmrätt. Dagen efter vände man på steken.

Men mellan rätterna hann man med att tänka kreativt. Den som hade svårast för att avlöva kungen den symboliska makt han ännu hade kvar – att utse statsminister efter val och att skriva under de lagar som riksdagen beslutat om – var moderaten Allan Hernelius. För folkpartisten Birger Lindström och socialdemokraten Valter Åman var det inga som helst problem.

Hade Socialdemokraterna brytt sig om sitt partiprogram hade detta varit minst lika jobbigt som för Moderaterna, fast åt andra hållet. Kravet på republik har alltid ingått i partiets bekännelseskrifter, men ingen i ledande ställning hade brytt sig om det efter det att partiet började komma i närheten av regeringsmakten.

Den 20 augusti var man klara. Kompromissmakarna hann med mycket den där augustiveckan i Torekov, när man förvandlade Sverige till en demokratiskt villkorad monarki.

Kungens statschefskap förvandlades till ett symboliskt straffarbete, att via bandklippningar och cocktailpartyn ”sälja Sverige” till världen. Monarken skulle få vara kung i media – men inte ha några tydliga åsikter om sådant som var väsentligt.

Men frågan som aldrig ställdes söker fortfarande sitt svar: Hann de fyra verkligen bada?