Ledare: Kommunistiskt våld gör inte mindre ont

Ledare Artikeln publicerades
Partikamrater från förr. Nu ställer deras efterföljare upp i kommunvalet i Borås.
Foto: Alexander Zemlianichenko
Partikamrater från förr. Nu ställer deras efterföljare upp i kommunvalet i Borås.

Kommunistiska partiet ställer upp i valet till fullmäktige i Borås. Däremot får de inte hyra kommunens lokaler. Det är det här med synen på våldet som politisk metod som ställer till det.

I våras dök de upp med vårfåglarna, Proletären-försäljarna utanför Systembolaget på Allégatan. Det kändes som en hälsning från 70-talet, och som att plötsligt få syn på en fågelart du trodde var utdöd; du blir överraskad men samtidigt lite bekymrad.

Inte i första hand för att du plötsligt börjar nynna på de där raderna ur Speedy Gonzales, Nationalteaterns pjäs från 1973 och året efter även som låt på skivan ”Livet är en fest”, om att ”vissa står vid bolaget och pratar massa strunt, i finaste gåbortskostymen … ”. Utan för känslan av att det fortfarande finns människor och sammanslutningar som ser kommunismen som en ideologi värd att hylla och ”proletariatets diktatur” som en samhällssystem värt att kämpa för.

Som Kommunistiska partiet, före detta Kpml(r).

Skådespelaren Sven Wollter, kommunist i själ och hjärta, försöker hjälpa Kommunistiska partiet som dragplåster.
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/T
Skådespelaren Sven Wollter, kommunist i själ och hjärta, försöker hjälpa Kommunistiska partiet som dragplåster.

I dag kommer dess ordförande Robert Mathiasson och skådespelaren Sven Wollter till Borås. De ska hålla en manifestation utanför kulturhuset och tillkännage att det marxist-leninistiska partiet ställer upp i valet i Borås. Alltså i samma stad där kommunen inte låter partiet hyra lokaler eftersom det betraktas som ”ett vänsterextremistiskt parti som faller under begreppet våldsbejakande extremism”.

Det senare är något som Mathiasson inte gillar. Hans bild av våldet, som ju utgör ett centralt inslag i den revolution som partiets existens kretsar kring, är att det snarare är något som andra utövar.

”Det är galet att vi pekas ut som våldsbejakande, när flera riksdagspartier stödjer krig, statskupper och terrorism i andra länder”, säger han i en intervju med just Proletären. Själva har Kommunistiska partiet i modern tid slutit upp bakom länder som Nordkorea, Kuba och Venezuela. Historiskt har man alltid varit en tillskyndare av Stalins sätt att organisera samhället i såväl Sovjetunionen, bakom järnridån som överallt där det våld som Mathiasson friskriver sig ifrån bevisligen har varit instrumentellt för att störta bland annat liberala demokratier. Likafullt hävdar han i samma intervju att begrepp som ”revolution och våld har en annan betydelse än vad liberaler vill få det till”.

Att det är självbedrägeri som Mathiasson ägnar sig åt när han hävdar att det våld som ingår i hans och kommunismens föreställningsvärld skulle ”ha en annan betydelse”, det är något som miljoner och åter miljoner människor kan vittna om.

Det är en historisk sanning att detta röda våld är lika dödligt som något annat våld, vilket därmed torde motivera att det parti som säger sig vara kommunistiskt, och fortfarande har våldet inskrivet i sitt program, också ska kallas för just våldsbejakande extremistiskt.