Klasskampsretorik stoppar inte droghandeln

Ledare
Knarket flödar. Det krävs mer än klasskampsretorik för att missbruket ska minska.
Foto: Tullverket
Knarket flödar. Det krävs mer än klasskampsretorik för att missbruket ska minska.

Löfvens klassanalys är inte alldeles gripen ur det blå. Men slår hårdast tillbaka på honom själv.

I onsdagens Dagens Nyheter intervjuades statsminister Stefan Löfven bland annat om regeringens ambition att minska narkotikaanvändningen i Sverige. Det faktum att regeringen redan 2016 lade fram en strategi för att minska droganvändningen som dock skändligen misslyckats – narkotikabruket har ökat sedan dess – borde åtminstone leda till viss ödmjukhet om vad regeringen egentligen kan göra.

Men statsministern valde att inte analysera misslyckandet utan sa istället att ”det visar att vi måste göra någonting”.

Vad detta ”någonting”var, presenterade statsråden Mikael Damberg och Lena Hallengren senare under dagen. Det visade sig vara en satsning på ökade kunskaper samt ännu ett uppdrag till Polismyndigheten, denna gång att förstärka sin bekämpning av illegal handel med narkotika. Och ja, en ny strategi ska också tas fram.

Men det var varken Löfvens oförmåga till analys av tidigare misslyckanden eller den satsning som nu ska genomföras, som ledde till att ”sociala medier” råkade ut för stigande nivåer av otidigheter och höga flöden av aktiva missförstånd och fultolkningar.

Det som väckte ont blod var att statsministern satte in narkotikabruket i en klassanalys:

”Vi vet att den största konsumtionen har vi i de välbärgade områdena. Djursholm, Danderyd – det är där du har den största konsumtionen. Brottsligheten och skjutningarna sker i andra områden. Alla som använder narkotika måste själv tänka på att de bidrar till det där. Det skulle inte förvåna mig om du har massa Djursholmsbor som pekar finger åt de där områdena där det sker skjutningar och säger ’oj, vad det är hemskt där’. De är med och bidrar till detta genom narkotikakonsumtionen”.

I sak är uttalandet förhållandevis oproblematiskt – även om det är långt ifrån hela sanningen om drogkonsumtionen i hela Sverige. Brottsförebyggande rådets rapport om ungas drogvanor i Stockholmstrakten pekar dock åt samma håll som Löfven.

Och ”Djursholm” som kontrast till ”områden där det sker skjutningar” är inte annorlunda än om han i Borås hade valt Brämhult eller Byttorp i förhållande till Norrby och Hässleholmen; det är stereotyper som används dagligen när det gäller att beskriva ”bättre” respektive ”sämre” stadsdelar. Hur narkotikakonsumtionen ser ut kräver skarpare analysredskap än rent demografiska.

Det Löfven ska ha kritik för är dels att att han gör det för lätt för sig, dels att hans analys inte håller måttet hela vägen. En regeringschef ska inte behöva ta till så platta argument.

Klassretoriken faller dessutom bara tillbaka på S-ledaren själv och hans regering, för att inte tala om hans föregångare på parti- och statsministerposten. Rimligen bär de gemensamt en stor del av det historiska ansvaret för just de klasskillnader som Löfven nu försöker gömma sin egen misslyckade narkotikastrategi bakom.

 

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.