Annons

KD vill fatta ”svåra beslut” – då får flyktingbarn bli familjeförsörjare

Kristdemokraterna håller på att byta linje. Nu måste flyktingbarn försörja sina föräldrar om det ska bli någon familjeåterförening i Sverige.
Ledare • Publicerad 10 november 2019 • Uppdaterad 11 november 2019
Detta är en ledarartikel som uttrycker Borås Tidnings politiska linje, som är moderat.
Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor vill att partiet ska fatta beslut om ”svåra frågor”. Då blir barn familjeförsörjare.
Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor vill att partiet ska fatta beslut om ”svåra frågor”. Då blir barn familjeförsörjare.Foto: Erik Abel/TT

Kristdemokraterna har försatt sig i ett dilemma. Under helgens riksting i Umeå röstade de församlade igenom en motion om skärpta krav för familjeåterförening. Ett försörjningskrav införs som gör att ensamkommande barn tvingas försörja sina föräldrar och syskon – om de ska släppas in i landet. Föräldrar som flytt till Sverige och fått asyl ska dock få återförenas med sina minderåriga barn; den reservationen gör dock inte beslutet mindre absurt.

Hur många ensamkommande barn kommer att kunna försörja sina föräldrar om arbetsmarknaden för utrikes födda redan i dag är så begränsad som arbetslöshetsstatistiken visar?

Annons

Men innan den frågan ställs ska kanske denna ställas: Är det ens rimligt att tro att den sortens krav står i överensstämmelse med de konventioner som Sverige har anslutit sig till? I denna fråga hamnade partiledaren Ebba Busch Thor i stora svårigheter när hon under söndagskvällen intervjuades i SVT:s Agenda och kritiska partikamraten, före detta riksdagsledamoten Emma Henriksson kommenterade beslutet.

Elise Arnell från Helsjön i Marks kommun var en av dem som deltog i debatten under rikstinget. Hennes inlägg fångades upp av TT och kablades ut till landets nyhetsredaktioner:

”Risken är att vi inte vet konsekvenserna av vårt beslut eller att våra högt hållna principer om familjen ekar tomma bara för att locka väljare”.

Mycket talar för att den risk som Arnell pekar på är ett faktum. Och i förlängningen blir partiets identitet allt mer obegriplig: Behöver Sverige verkligen ännu ett parti som är fixerat vid migration som uteslutande ett problem?

Partiets linje har annars länge varit att inte splittra familjer, att verka för att Sverige ska ha som överordnad princip i migrationspolitiken att familjeåterförening är grundläggande för såväl det enskilda barnets bästa som för integrationen i allmänhet. Det är en princip som KD rätteligen har fått beröm för i många sammanhang, och att stå emot frestelsen att anlägga en invandringskritisk hållning har länge varit en hederssak.

Men att döma av hur Ebba Busch Thor motiverade sig i debatten, finns det numera annat som är viktigare:

”Vi har en skyldighet att visa att vi kan fatta också svåra beslut och hantera de svåra frågorna”.

Busch Thors argument lämnar mycket att önska, men i ett avseende är den nyttig eftersom den leder till att KD:s dilemma blir synligt:

Varför anser KD:s riksting det vara så angeläget att manifestera sin beslutsamhet i ett sammanhang där det är ensamma flyktingbarnen som får betala priset?

Det finns fler frågor. Som den om vilka det är som ska uppfatta att KD på det här sättet medvetet vill göra det svårare för familjer att återförenas: Partiets kärnväljare? Tilltänkta samarbetspartier i ett ”konservativt block”? Invandringskritiker i allmänhet?

Annons

KD är dock inte ensamma om denna nya attityd. Föreställningar om det riktiga i att försvåra familjeåterförening ingår i en större berättelse där alla former av anständig och human flyktingpolitik i sig betraktas som problematisk. Om Sverige har en hög uppfattning om vikten av att barn ska kunna återförenas med sina föräldrar, kommer detta att bli en drivkraft och en anledning för föräldrar att skicka i väg sina barn ensamma med förhoppningen om att sedan själva kunna komma efter.

För några år sedan var det vanligt att dessa barn reducerades till att enbart vara ”ankarbarn”. När den debatten rasade som värst höll KD emot. Nu bygger rikstinget i praktiken sitt beslut på just sådana resonemang som partiet tidigare tagit avstånd ifrån. Att det förekom rent Orwellska argument i omlopp, som när ledande företrädare sade sig vara glada för att beslutet skulle innebära att ”familjer inte splittras”, förvånar därför inte alls. Enda sättet att få ihop det resonemanget är att utgå från att ensamkommande aldrig är flyktingar eller har asylskäl. ”Ankarbarn” således.

Samtidigt är partistyrelsen medveten om att detta inte kommer att tas emot väl i alla led. Men det var ju snyggt att rikstinget uppmanades att inte applåderna beslutet med omtanke om de många i partiet som blev besvikna.

De ensamma barnen omfattades dock inte av den uppmaningen.

Mikael HermanssonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons