måndag 13 februari 2012
måndag 13 februari 2012
Katarina Larsson, politisk redaktör 2010-06-16 | Uppdaterad 2010-06-15
Enligt vår och Skolverkets uppfattning bidrar friskolor till ökad segregation och försämrade studieresultat för alla grupper av elever, skriver S och V i den röstförklaring de lämnade i samband med kommunstyrelsens votering om ansökningar för att få starta fristående grundskolor i Borås.
Både motståndare till och förespråkare av friskolor svarar ofta på fel frågor - med fel svar!
Det är en, med förlov sagt, väldigt förenklad slutsats av den omfattande "Vad påverkar resultaten i svensk grundskola? Kunskapsöversikt om betydelsen av olika faktorer", som Skolverket gav ut i september.
Den nitiska tvärsäkerhet med vilken S och V i Borås ständigt dömer ut friskolor saknas i Skolverkets genomgång. Eller som det uttrycks: "Sätter vi samman studiernas konklusioner framträder ingen entydig bild. Flertalet av studierna indikerar att segregationen ökat, men det råder inte någon enighet om att skolvalsreformen är orsaken till detta."
En röstförklaring kan inte rymma alla de överväganden och förbehåll som finns i en 263 sidor lång rapport. Men att försöka få det att framstå som om det finns sådant stöd i forskningen för att friskolor ökar segregationen, är att handskas vårdslöst med fakta.
I själva verket framhåller Skolverket hur svårt det är att avgränsa och observera enskilda faktorers betydelse för dagens läge. Man måste också komma ihåg att samtidigt som skolvalet infördes, i början av 90-talet, kom lågkonjunkturen, invandringen ökade, boendesegregationen tilltog och styrningen av skolorna decentraliserades.
Det finns förvisso de som vill göra friskolor till bov för det mesta men då får man argumentera på egen hand, inte ta Skolverket med i den båten.
Skolverket redovisar en rad rapporter om segregationen i skolan men skriver: "Sammantaget pekar studierna på att boendesegregationen är en avgörande faktor bakom skillnaderna i elevers resultat och utbildningsval, men oenighet råder om skolsegregationens relation till både boendesegregation och skolvalsreform".
Det Skolverket gör med de osäkra resultaten är sedan att resonera vidare om "osynlig segregation", det vill säga att studiemotiverade elever kan tänkas välja andra skolor än de som ligger där de bor. För en sådan slutsats säger man sig finna "visst" stöd men poängterar noga att det inte finns någon enighet om huruvida det är boendesegregation eller skolvalsreform som ligger bakom segregationen.
Nu bör man i ärlighetens namn säga att det inte bara är friskolemotståndarna som förenklar resonemangen. Precis som motståndarna skyller friskolorna för det mesta som inte fungerar i den svenska skolan har vi som förespråkar dem ibland låtit som om valfrihet är det enda mått med vilket skolans framgång ska mätas. Därmed har vi gjort oss skyldiga till att andra, minst lika viktiga parametrar, hamnat i skymundan. Kvalitetsdebatten har fått stryka på foten.
För allt fler elever i Borås har friskolorna inneburit en möjlighet till en skolgång som passar dem bättre. Man kan förvisso säga att det är ett bekymmer när kommunen riskerar att stå med halvtomma skolor (vilket inte heller beror enbart på friskolorna, elevkullarna blir också mindre). Men det blir lite bakvänt när det är skolorna som drar elever som ses som problem, inte skolorna som tappar elever.
Men kommunala skoldebatter handlar ofta om driftsformer och skolbyggnader. I den meningen är de lika diskussioner om vårdcentraler eller andra för välfärden viktiga institutioner.
Det är lätt att den struktur som finns just nu betraktas som den optimala, sjukhuset ska ligga där det alltid har legat, barnen gå i skolan där syskon och föräldrar har gått.
Försvårar man för friskolor att etablera sig kommer fler att gå kvar i den kommunala skolan. Det är en planeringsvinst för kommunen. Men det går inte att därmed räkna in en säker vinst i form av minskad segregation eller förbättrade skolresultat.
Så enkla är inte sambanden, vare sig i Borås eller Skolverkets värld.
Katarina Larsson, politisk redaktör
katarina.larsson@bt.se
Telefon: 033-700 07 22
Katarina Larsson,
politisk redaktör
Född 1963 i Göteborg. Bor i Borås. Politisk redaktör sedan 2003.
Skriver ledare och krönikor. Om det som händer i dagspolitiken – i fullmäktige, riksdagen och utanför landets gränser. Men också om det andra: utseendefixeringen, stressen och varför det är så svårt att leva jämställt.
Katarina Larsson, politisk redaktör
katarina.larsson@bt.se
Telefon: 033-700 07 22
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Jonas Ekelund
jonas.ekelund@bt.se
Telefon: 033-700 07 74
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
