Katarina Larsson, politisk redaktör 2010-08-17 | Uppdaterad 2010-08-16
Utan att gå in på detaljer kan jag avslöja att det där med att infinna sig på jobbet i tid första dagen efter semestern ledde till visst stresspåslag.
Att kryssa fram mellan tvätthögarna och få ihop logistiken med barn som ska åt olika håll gör att man liksom får ta ett djupt andetag innan man kastar sig ut i den tuffa vardagen.
Men man ska inte klaga. Det hade kunnat vara värre. Man hade kunnat vara stockholmare.
Ty väl på jobbet läser jag med stigande medkänsla om denna utsatta grupp. Det är stockholmspolitikerna (S) Ilija Batljan och Carin Jämtin som under rubriken ”När ska vi stockholmare ha tid att älska och skratta?” på Dagens Nyheters debattsida beskriver vardagen för dessa samhällets mest jäktade.
De har, får vi veta, en pressad tillvaro där de jobbar, pluggar, hämtar barn, tvättar, stryker, rastar hunden och så vidare. Dessutom saknar de socialt nätverk eftersom de lämnat släkten kvar när de flyttade från landsorten. Till råga på allt lägger de mycket tid på att resa. Det görs 2,5 miljoner resor med Stockholms lokaltrafik varje dag.
”När ska vi älska? När ska vi skratta? När ska vi prata? När ska vi leka med barnen?” frågar sig de båda oppositionspolitikerna.
Stockholmarna behöver fler tjänster i kollektivtrafiken är deras svar. Kunna lämna tvätten på stationen på morgonen och hämta den klar på vägen hem, samtidigt som man fiskar upp dagens matkasse. Men också en allt i allo, ”butlerliknande tjänster i kollektivtrafiken för att få hjälp att uträtta ärenden”.
Man kan förstås fundera på om en butler i tunnelbanan är vallöftet som ska få S att lyfta i Stockholm. Men ännu mer kan man fundera på strategin att vurma för sådan service åt stressade storstadsbor och i samma andetag vilja dra undan mattan för rut-jobben.
Senast i går presenterades nya siffror från Skatteverket om hur rut-modellen lett till fler nya jobb.
En del av de jobben har skapats i Borås och Sjuhärad. Ty utan att förringa den press stockholmarna lever under är det inte så att resten av landet slår dank i någon stresslös tillvaro. Eller tror Jämtin och Batljan att utanför storstaden härskar lugnet?
Att vi i stilla mak lämnar arbetsplatsen efter lunch för att ta närmsta mjölkskjuts till gården där barnen lekt under dagen? Att vi sedan samlas hela släkten för att stoppa strumpor och i stearinljusets sken berätta historier för varandra?
Stress kan se olika ut. Men möjligheten att till rimligt pris köpa det som kallas hushållsnära tjänster har betytt ökad livskvalitet för många människor.
När S argumenterar för butler skriver de om ”Stockholmarnas värdefulla tid”. Som om den tid en tranemokvinna sparar på att köpa städtjänst är mindre värd än den tid huvudstadsbon vinner på att butlern lämnar skorna på klackning.
Det är ett märkligt sätt att se på tjänster. Och på dem som valt att leva utanför Stockholm.
Man tror inte det är sant men det är det. Nu har partitoppen hos Socialdemokraterna verkligen tänkt till angående pigavdraget. Vad är det för skillnad på Rut-avdraget och detta med att ha en stackars " buttler " stående i tunnelbanan och vänta på diverse uppdrag. Blir skrämd av dessa politiker tyvärr.
Är vem som kommer med förslaget.
Att kategoriskt förkasta sittande regeringars ideer är mer regel än undantag i den politiska sandlådan.
Reaktionen sitteri ryggmärgen och är sällan underbyggd av logisk analys eller ens vanligt "bonnförnuft"...
Katarina Larsson,
politisk redaktör
Född 1963 i Göteborg. Bor i Borås. Politisk redaktör sedan 2003.
Skriver ledare och krönikor. Om det som händer i dagspolitiken – i fullmäktige, riksdagen och utanför landets gränser. Men också om det andra: utseendefixeringen, stressen och varför det är så svårt att leva jämställt.
Katarina Larsson, politisk redaktör
katarina.larsson@bt.se
Telefon: 033-700 07 22
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Jonas Ekelund
jonas.ekelund@bt.se
Telefon: 033-700 07 74