torsdag 18 mars 2010
torsdag 18 mars 2010
Katarina Larsson, politisk redaktör 2009-07-04 | Uppdaterad 2009-07-03
I dag är det Moderaternas dag i Almedalen och när Fredrik Reinfeldt ställer sig i talarstolen kommer det att handla mer om Europa än om svensk inrikespolitik.
Centern lockade med Mittens rike 1998. Nu vill Göran Hägglund att Kd krokar arm med Medelsvensson och tar plats i vanlighetens rike. Där de bor som "har familj, tar semester och lever sina liv som folk gör mest."
Foto scanpix
Det förhandstipset kommer från dem på den rödgröna sidan. Sahlin, Ohly, Wetterstrand och Eriksson hade en artikel i Dagens Nyheter i går där de uppmanar Reinfeldt att inte göra vad de tror att han planerar, nämligen ”fly de svenska inrikespolitiska problemen.”
Utan att veta vad Reinfeldt och Moderaterna tänker ägna sin dag åt kan man ju åtminstone konstatera att är det något det partiet har ägnat uppmärksamhet så är det de inrikes bestyren, den inrikes vardagen.
Gång på gång har partiledningen förklarat vikten av att ligga med örat tätt intill folks vardag när politiken ska utformas. Därför har Reinfeldt lagt stor möda på att besöka skolor och arbetsplatser ute i Sverige och därför har partisekreterare Schlingmann sagt som han till exempel gjorde i en intervju i Språktidningen tidigare i år:
”Det väsentliga är att få in en tonträff, så att väljaren tänker: ’Det här handlar ju om något som berör mig och min vardag!’. För att lyckas med det måste vi in i väljarens referensram. Det är då orden bär.”
Ofta sägs det, bland annat i förra veckan på den här ledarsidan, att det börjar bli trångt i den politiska mitten. Det är där partierna hoppas att hämta nya väljare, styrkta av opinionsmätningarnas besked att det är där de flesta väljare befinner sig.
Mittens rike, var begreppet som Centerpartiet lanserade inför valet 1998, kanske är det nu dags att tala om Vardagens och vanlighetens rike.
Ty allt fler vill dit. När Göran Hägglund talade i torsdags kväll handlade en stor del av talet om att lansera kristdemokraterna som ”verklighetens folk”. Definierat som ”inte bara de som är aktiva i partiet utan alla svenskar som lever på ett sätt vänstern inte vill att de ska leva. De som har familj, tar semester och lever sina liv som folk gör mest.”
En stor grupp lever i denna vardagens mittfåra, vågar man nog påstå utan en opinionsmätning i ryggen. Politiskt gick Hägglunds tal mer åt höger, till de konservativa sfärer som moderaterna mer eller mindre övergav när de blev nya moderaterna. Det handlade om vikten av ett starkt civilsamhället, frihet för familjer och att vårda kulturarvet.
En del kallar det för tolerant konservatism, andra för frihetlig värdekonservatism. Vardag blir det när det tar avstamp i begrepp som lyfts fram av den kristdemokratiska gräsrotsrörelsen FFFF till exempel. En rörelse som tagit sig sitt namn efter orden frihet, familj, flit och företagsamhet.
Se där ett mer vinnande perspektiv än det som Kd nu ofta beskylls för att vara, ett homohetsande förbudsparti som skriver partiprogram utifrån Bibeln.
Det må så vara att den senare beskrivning inte är vare sig riktig eller rättvis, men Kd har en bild att kämpa mot. Att döma av Hägglunds tal, både det i Almedalen och vid rikstinget i Västerås nyligen, är det inte ett försynt försvarstal utan ett kraftfullt framtidstal som är instrumentet för att bryta den bilden.
Det är ett uppfriskande besked. Det finns ett nytt slags kaxighet från Kd och det i ett opinionsläge där man återigen hamnat under spärren och man hade kunnat befara ett mer försiktigt anslag. Men när man, som Hägglund i Västerås, klämmer till media, trendkänsliga skribenter i Stockholm och tyckare i största allmänhet för att leva långt från verkligheten och vanligheten – ja, då vet man förstås att det ger applåder.
Det ska bli spännande att följa Kd:s resa till vanlighetens rike, att se vilken potential som finns i ett parti som hoppas kunna kroka arm med Medelsvensson och räcka lång näsa åt alla förståsigpåare och opionionsinstitut.
Det lär ske med andra metoder än när Olof Johansson i valrörelsen 1998 fick en intern konflikt om en av partiets valaffischer: En badande naken kvinna sedd bakifrån med text på ryggen ”Mittens rike”.
Göran Krohn, centerpartistisk kommunpolitiker i Nordanstig, blev högst irriterad och skyllde affischen på stockholmspräglade reklammakare. Kvinnoförbundets Ingbritt Irhammar rasade och tyckte det lät krystat med motiveringen att den anonyma kvinnan skulle stå för livets uppkomst. Hon tipsade om att ville man avbilda kvinnor fanns det verkliga och duktiga att tillgå i partiet.
Mitt i vardagen, får man förmoda.
Katarina Larsson
katarina.larsson@bt.se
Telefon: 033-700 07 22
Katarina Larsson, politisk redaktör
Född 1963 i Göteborg. Bor i Borås.
Politisk redaktör sedan 2003.
Skriver ledare och krönikor. Om det som händer i dagspolitiken – i fullmäktige, riksdagen och utanför landets gränser. Men också om det andra: utseendefixeringen, stressen och varför det är så svårt att leva jämställt.
Katarina Larsson
katarina.larsson@bt.se
Telefon: 033-700 07 22
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
