Katarina Larsson, politisk redaktör 2009-02-24 | Uppdaterad 2009-02-24
Varför sitta på riksdagens gubbhylla och se hur Mona Sahlin sköter uppdraget man själv velat ha när man kan bli ordförande i en ny koncern i Sundbyberg istället?
Pär Nuder uttryckte sig inte riktigt så när han på måndagen meddelade att han lämnar riksdagen. Men just det nya ordförandeskapet nämnde han som svar på frågan om vad som ska först ska fylla hans tid efter riksdagen. Därtill blir det förmodligen några internationella uppdrag.
Att Pär Nuder väljer att lämna riksdagen är inte svårt att förstå. Det var inte mot det han själv kallat ”gubbhyllan” han siktat med sitt engagemang genom åren. Han var Perssons partiledarkandidat men partiet valde Mona Sahlin. ”Hon spelade sina kort väl, låg lågt och lät ombudsmanna- och spinndoktorsarmén göra grovjobbet” som Nuder skriver i sin bok Stolt men inte nöjd. En bok som Nuder för övrigt fick mycket kritik för från flera ledande partivänner. De ansåg att den skadade socialdemokratin och bröt mot hederskodexen att man efter en aktiv period i ett parti, inte går ut och kritiserar och försvårar för sina efterträdare.
Att i efterhand spekulera i vart socialdemokratin skulle gått med Nuder vid rodret är måhända mest att betrakta som politiskt sällskapsspel. Men nog lär det finnas Socialdemokrater som delar hans mer avståndstagande syn på Vänsterpartiet. För Mona Sahlin är Lars Ohly numera en rödgrön alliansvän. Pär Nuder däremot har upprepade gånger markerat mot Vänsterpartiet. Och i sin bok har han en koncis kommentar till att Ohly numera inte kallar sig kommunist. ”Pyttsan.”
Dessutom är Nuder ingen vän av i förväg låsta samarbeten. Han hade velat att socialdemokraterna mött väljarna på egen hand i valet 2010.
Det är lätt att säga i efterhand, men ett sådant upplägg hade åtminstone haft det goda med sig att det blivit lättare att nå en energiuppgörelse över blockgränsen. En socialdemokrati utan Miljöpartiet och Vänstern hade varit mer benägen att acceptera ny kärnkraft.
Nu efterträds Pär Nuder i riksdagen av Jan Emanuel Johansson, mer känd som ”Robinson-Janne.” Han har suttit i riksdagen förut och är en man som inte räds nya tankar.
Vårdföretag bör få gå med vinst, t ex (han har eget bemanningsföretag som går strålande). En mer udda tanke var när han föreslog höjd skatt på dokusåpor. Hans resonemang gick ut på att går det att ha högre skatt på dålig mat (det här var när fettskatt diskuterades) kan man ha det på TV-program, som folk mår dåligt av.
Man kan skratta åt tankarna. Eller också kan fundera på vad den som vill lägga skatt på TV-program som är skadliga för folket tycker om böcker som inte behagar. Straffskatt på dem också? Var ska det sluta? En extra tia till försörjningen av ”köttberget” för den som köper Nuders för rörelsen så misshagliga bok?
Fotnot: ”köttberget” var finansminister Nuders omtalade benämningen på den stora 40-talistgenerationen, vars vård och -omsorgsbehov skulle bli till problem för den arbetande generationen.
Bra,Nuder. Den som ägnar sig åt äldrediskriminering och kallar föräldragenerationen för köttberg har inget i politiken att göra.
skulle aldrig komma på idéen att leta efter en kompetent person för sin nya "koncern". Partibok går före allt!
Stackars dessa socialistiska öar i ett snart
befriat Sverige. Men tänk vad kul att få höja kommunalskatten!
Katarina Larsson, politisk redaktör
Född 1963 i Göteborg. Bor i Borås.
Politisk redaktör sedan 2003.
Skriver ledare och krönikor. Om det som händer i dagspolitiken – i fullmäktige, riksdagen och utanför landets gränser. Men också om det andra: utseendefixeringen, stressen och varför det är så svårt att leva jämställt.
Katarina Larsson
katarina.larsson@bt.se
Telefon: 033-700 07 22