måndag 13 februari 2012
måndag 13 februari 2012
Katarina Larsson, politisk redaktör 2010-03-13 | Uppdaterad 2010-03-15
I kväll vinner Anna Bergendahl Melodifestivalen – om man ska tro spelbolagen. Den ambitiösa 18-åringen är segertippad med balladen This is My Life.
Vad krävs för att prestationsprinsessornas ska undvika att kronan halkar på snedden? Räcker verkligen kvotering?
Bobby Ljunggren har skrivit musik och Kristian Lagerström text. Vän av statistik kan notera att av 69 upphovsmän i denna tävling är 60 män.
Det bekymrar, som sig bör, SVT. ”Vi ville lyfta frågan – varför är det en sådan övervikt av killar bland upphovsmännen? Men det finns ingen som äger ansvaret”, säger Thomas Hall, projektledare, som hade han förväntat sig att jämställdhetsministern skulle gripa in.
Det har varit många bekymrade miner i veckan. Det brukar bli så i kvinnodagstider. Vid årets 8 mars uppmärksammades vi på att:
– i 206 av Sveriges 290 kommuner är den politiker som har mest makt en man,
– 97 procent av alla dirigenter och 89 procent av alla kompositörer är män,
– av 254 börs-VD:ar är 4 kvinnor och av styrelseordförandena är 3,5 procent kvinnor.
Man kan bli nedslagen för mindre. Trots beskedet att andelen kvinnliga ledamöter i börsbolagens styrelser stigit från 18,5 till 19,4 procent sedan 2008, vill festhumöret inte riktigt infinna sig. Men det ska bli bättre. Politikerna är på hugget och få frågor engagerar så mycket som den om andelen kvinnor i bolagsstyrelser.
Mot bakgrund av den politiska energi som lagts på frågan är det lätt att tro att det är där det avgörande slaget står. Lyckas vi nå den gyllene gränsen med minst 40 procent kvinnor är vår lycka i jämställdhetens tabellrike gjord. Det är inte meningen att raljera, snarare att uttrycka frustration över varför vissa frågor tränger ut andra.
Men visst går det långsamt. Så långsamt att nu också en majoritet av de kvinnor som finns på Veckans Affärers maktlista vill se kvotering för att snabbare få in nästa generation kvinnor, de nu unga.
De är flitiga, de unga tjejerna, oerhört flitiga. Prestationsprinsessor kallas de. När jag läser om dem i Dagens Nyheters artikelserie, påpassligt startad dagen före kvinnodagen, kan jag nästan känna något slags kollektiv kvinnlig stolthet.
Vilken energi, vilken målmedvetenhet! De har fattat att för att komma någonstans här i världen får man ligga i. Klyftan mellan dessa prestationsprinsessor och glidargrabbarna ökar. Det syns på betygen och det syns alltmer på universiteten. Det kommer säkert att synas i börsbolagens styrelser också.
Om de orkar ända fram vill säga. För de här tjejerna pluggar så de blir utmattade, tränar så de blir sjuka och presterar överlag så mycket att häromdagen berättade en terapeut i Dagens Nyheter att nu går 90-talisttjejerna in i väggen och blir patienter hos henne.
Det var ju inte så det skulle bli. Det var till maktens åtråvärda salar deras ambitioner skulle föra dem, inte till väntrummet hos en terapeut. Att de duger, även när de inte presterar, glömde vi säga det?
Perspektivet i DN:s artikelserie ger inte hela bilden. Alla tjejer sliter inte ut sig och alla killar har inte anammat anti-pluggkulturen. Men det finns ett könsmönster inför vilket man kan känna oro. Både för killar som hamnar efter och för tjejer som spränger sig. Jämställdheten skulle ju handla om att förbättra, att vi skulle bli friare att forma våra liv, inte byta en könsfälla mot en annan.
Jämställdhetspolitiken har sina gränser. Ofta anklagas kvoteringsivrarna för att vara klåfingriga. Må bäste man eller bästa kvinna vinna, hys tilltro till att också de mest förlegade strukturer ger med sig – argumenterar vi som avvisar lagstiftning. Men ginge det att hitta något instrument för att bättre fördela stress och prestationspress vore det frestande att önska att regeringen kunde tillgripa det.
Ty får man hoppas på något inför nästa kvinnodag är det inte bara att fler kvinnor tar plats i styrelserummen. Utan också att det kommer lugnande rapporter om att tjejerna mår bättre. Och så att de bidrar med fler låtar i nästa Melodifestival förstås.
Till sist
… riksdagen har mycket att stå i. Den stiftar lagar och beslutar om skatter och om statens utgifter. Den granskar regeringen. I torsdags lade den dessutom på sig själv att agera historisk domstol. Det borde den ha avstått ifrån – det sköts bättre av fria forskare än politiker.
… beslutet att kalla massakrerna på bland andra armenier 1915 för ett folkmord applåderas av SD:s Jimmie Åkesson som tar varje chans att hitta argument för att stoppa turkiskt medlemskap i EU. Därför ger han en eloge till de enskilda borgerliga riksdagsledamöter som bröt partilinjen.
… den elogen bör i så fall även ges till ombuden på den socialdemokratiska partikongressen i höstas som röstade mot partiledningen och för den motion som sedan banade väg för riksdagsbeslutet.
… även om det alltså finns goda skäl att beklaga beslutet, är det arrogant, för att inte säga direkt olämpligt, av Bildt att uttala sig som om han inte behöver bry sig så mycket om vad en utrikespolitisk linje anförd av vänsterpartisten Hans Linde innebär. Regeringen kan inte strunta i riksdagen, även om den fattar beslut som utrikesministern ogillar.
Katarina Larsson, politisk redaktör
katarina.larsson@bt.se
Telefon: 033-700 07 22
Schlager-prestations-prinsessorna har lärt sig av ledarsids-prestations-prinsessorna.Vikten av kvinnliga förebilder you know.
(Använd nu censuren duktiga Katarina)
Ju fler prinsar desto fler grodor!
Prinsessor måste hoppa över många hinder innan
de hamnar på ledarsidan eller får hålla i styrelseklubban.
1: Högsta betyg genomgående fran årskurs 1 till
universitetsexamen.
2. Rusta fasaden. Vita tänder och ingen övervikt.
3. Välja en man som inte gifter sig med sin mamma.
4. Barn - helst inte.
5. Åldrande föräldrar - helst inte.
Katarina Larsson,
politisk redaktör
Född 1963 i Göteborg. Bor i Borås. Politisk redaktör sedan 2003.
Skriver ledare och krönikor. Om det som händer i dagspolitiken – i fullmäktige, riksdagen och utanför landets gränser. Men också om det andra: utseendefixeringen, stressen och varför det är så svårt att leva jämställt.
Katarina Larsson, politisk redaktör
katarina.larsson@bt.se
Telefon: 033-700 07 22
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Jonas Ekelund
jonas.ekelund@bt.se
Telefon: 033-700 07 74
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
