måndag 13 februari 2012
måndag 13 februari 2012
Katarina Larsson, politisk redaktör 2010-09-01 | Uppdaterad 2010-09-01
Man kan säga vad man vill om Mona Sahlin, och det är det ju en hel del som gör i dessa dagar.
Med blicken i en annan tid. Ska maxtaxan bli en vinnare för Mona Sahlin och de rödgröna den här gången?
Men man kan inte ta ifrån henne att det är en bedrift att få ihop ett gemensamt rödgrönt valmanifest. Sahlin framhåller allt oftare sin långa erfarenhet av politiken och den måste ha kommit väl till pass för att kompromissa ihop de tre partierna till vad som kaxigt kallas ”Regeringsplattform”.
Däremot tycks hon helt ha glömt sin erfarenhet som småföretagare. För hur ska det underlätta för nya företag att våga anställa när rätten till heltid ska lagstadgas?
Och varför ska den redan nu regeltyngde småföretagaren med till exempel tre anställda behöva skriva jämställdhetsplaner? Och hur kan man tala om vikten av nya jobb och att stimulera tjänstesektorn när man i samma andetag vill ta bort Rut-avdraget och därmed slå sönder en tjänstesektor som just börjat fungera?
Men det som förvånade mest vid presentationen av valmanifestet var egentligen inte själva förslagen, utan Sahlins sätt att beskriva sina motståndare och deras politik.
Ty nog handlar valet om vilken väg Sverige ska gå, men när Sahlin formulerar det som ett val mellan ett rättvist och solidariskt Sverige som håller ihop och ett där ökade klyftor är målet och det mesta av elände är tänkt att drabba de svaga och utsatta, är det svårt att tro att det är en taktik som kan lyckas.
Annorlunda uttryckt: Kan man verkligen år 2010 skrämma väljarna med Reinfeldt och Borg?
Ibland sägs det att val vinns av den som beskriver verkligheten bäst. Och visst har det funnits en tid när rätt många av väljarna känt om inte skräck så ändå bristande tillit till moderater som talat om välfärd och vikten av att hålla ihop Sverige. Men nu vittnar Sahlins attack mer om bristande tilltro till egna förslag, än om en seriös värdering av vad som driver det parti som enligt senaste mätningen nu är Sveriges största.
Om de rödgröna tar makten är en reformambition att fler barn ska vara längre tid i förskolan. Om statsfinanserna tillåter blir det dessutom rejält sänkt maxtaxa, det vill säga en uppgradering av det vallöfte som Göran Persson förvånade väljarna, och sitt parti, med i valmanifestet 1998.
I efterhand anses det enligt nationalekonomerna Mikael Elinder, Henrik Jordahl och Panu Poutvaara, i Ekonomisk debatt 2009, ha gett partiet 80.000 nya väljare.
Vilken betydelse, om någon, sådan plånboksröstning får i årets val återstår att se. Sahlin argumenterade dock för förslaget med att de rödgröna ”väljer barnen”. Hon sade det inte rakt ut men man förstår att barnen borde vara rädda för de farliga farbröderna Fredrik och Anders.
Katarina Larsson, politisk redaktör
katarina.larsson@bt.se
Telefon: 033-700 07 22
Är det något i den här valdebatten så är det väl att påminna om vad Mona blivet bestraffad med mer än de flesta.
Hur gick det med vår nuvarande utrikesministers aktieinnehav i Rysk gas när han tillträdde. Jo, först förnekade han, sedan lovade han att sälja av, för att efter ett halvt år säga att han glömt av det. Lägg locket på så glömmer folk.
Det är underligt att vi ska ha så olika syn på kvinnor och män. Hade Björn Rosengren varit kvinna, hade han väl fått sparken tio gånger om. Nu var han kompis med statsministern, och det förändrade ju saken.
Inför förra valet sa Bildt att han inte hade några tankar på att delta i en regering. Men han är ett starkt kort hos moderaterna, och han är man.
Och att sedan hjälpa Svenskt Näringsliv att de rikaste i landet ska få det bättre, på välfärdens bekostnad, är väl ingen höjdare.
Hur långt har alliansen för avsikt att gå? När man tar fram piskan för att få folk till jobb som inte finns. Och ger ekonomiskt stöd till företag som inte verkar ta något samhällsansvar, med orden det ger jobb. Hur ger det jobb? Om,om,om,om???.uppfylls alla om och olyckliga omständigheter, och om Gud vill, kan det ju bli något. Men mest blir det väl någon välbärgad som drar på smilbanden.
Varför flyttas arbetstillfällena till låglöneländer? Kan det bero på att arbetskraften där är hungriga efter att tjäna pengar, och i sina magar, samt skiter i miljön och framtiden.
Det hjälper inte att ge företagen fler lättnader i det fallet. Se istället till att begränsa pengarnas makt i samhället. I dag är det ingen idé att uppfinna nya produkter, och starta företag som ger arbetstillfällen. Det är väl som att vara sork i en rävfarm.
Var får du din information ifrån? För i många avseenden låter det mer som att du talar om fel partier. Alla vet vi att Socialdemokraternas politik är för givmild när det gäller bidrag vilket leder till stora ekonomiska bekymmer i slutändan. Solidarisk? Inte Sahlin, om man ser det ur ett längre tidsperspektiv. Vi vill kunna ha råd att satsa på framtiden, att där besparingar varit tvungna, att där återinsätta resurserna nu när ekonomin återhämtar sig.
Dock vill Mona inte annat än att använda pengar som ubbenbart ej existerar, som de gjort förr. I längden leder det till kraftiga indragningar och besparingar vilka kommer gälla i lång tid framöver.
Sparande i svåra tider, som regeringen nu gjort, har istället lett till att det finns pengar att satsa med bara en kort framförhållning istället, vilket jag är säker på att de kommer göra, ge tillbaka där det tagit.
Då jag ser att regeringens åtgärder räddat oss från ekonomiska bekymmer som stått för andra länders fall och jag med historiens faktabok i handen kan se hur det skulle varit om de Rödgröna, med sin slösa-politik, suttit vid makten, då röstar jag blått.
För jag vill att vårt land och alla människor i det ska få en rik framtid. Och inte genom bidrag som utarmar stadskassan, utan genom att var och en drar sitt strå till stacken. Och att tjafsa om män och kvinnor är patetiskt. Kvotering är fel också för det garanterar ju inte att det blir rätt person på rätt position i slutändan. Lika lön för lika arbete om lika kompetens uppnås! Själv är jag kvinna ut i fingerspetsarna, men har alltid upplevt full respekt av mina manliga kollegor då jag visat min kompetens som fullvärdig. Om jag skall anställa och en man visar sig ha bättre färdigheter, då anställer jag honom och struntar i kvoteringen om jag skulle anse att hans kompetens är större än kvinnans.
Känns uttrycket igen: "Fråga ej vad ditt land kan göra för dig, utan vad du kan göra för ditt land?" Kan vi alla ta vårt ansvar kommer detta land att blomstra och vi kommer slå både Finland och Schweiz som välfärdsland med hästlängder!
Det är ett påstående från alliansen. Men hur kan vi kolla deta?
Alliansen startade med ett överskott på 70 miljarder, och har nu ett underskott på 70 miljarder. Och ändå har man sålt ut en många företag med statligt ägande i, som gett inkomster till statskassan.
Så har man sänkt skatter med 75 miljarder, och har för avsikt att fortsätta den vägen med att stimulera folk att ta jobb som inte finns.
Sedan vet vi inte hur mycket kostnaden för att underlätta för företagen kostat. Men vi vet ju att det arbetslösheten ökat mycket bl.a. 35 000 personer mindre i skola och omsorg.
Och i dag finns det många firmor som tjänar pengar på att ta hit billig arbetskraft från låglöneländer, vilka de ger den lön som passar företaget, och sedan får förtjänst på mellanskillnaden av vad de debiterar kunden. Ska man ge bidrag till sådant?
Det är ju inte fult att tjäna pengar säger man. Men borde det inte bero något på hur man tjänar pengarna. I dessa fall när folk lämnar sina barn för att få ihop till maten. Dessa barn ser sina mammor någon gång per år, för att hjälpa familjer här att gå ut och göra något roligt några timmar. Och trots rutavdragen finns det massor av svart arbetskraft i den branschen.
De som använder dessa pigor säger bl.a. att det är ju bättre än inget. Så talade moderater mycket fram till början på 60 talet. De har ju inget annat att göra, så då får de ju maten av oss. Sedan skulle de ha en hedersam begravningsplats så nära koret som möjligt. Den fick de väl betala för, säger många. Och då kan man ju undra vem som jobbat ihop alla dessa pengar.
Istället för att tro att man får mer i avlöningskuvertet, så är det ju så att alliansen undergräver arbetsmarknaden not en situation som de flesta inte kunnat drömma om.
Katarina, bara för att någon säger något på ett trevligt och övertygande sätt som Reinfeldt och Borg så innebär det inte att det dom säger är hela sanningen. Det är bara att läsa fakta om vad som blivit sämre under den borgeliga regeringen. Ett budgetöverskott har omigen vänts till ett underskott med en borgelig regering. Du tillhör själv en grupp av människor som har anställning och du är inte sjuk och du har sannolikt ett gott nätverk, alla har inte det i Sverige. Inget, absolut inget är starkare än dess svagaste länk. Inte Sverige heller. Svepande floskler om attityder blir inte Sverige bättre av. Det finns ingen som tänker så mycket på pengar än de som lever med en daglig ekonomisk stress i rädslan för att pengarna inte ska räcka hela månaden. Det skapar enorma ohälsotal som kommer i efterhand för samhället. Konsekvenserna av den borgeliga regeringen i början av 90-talet tog många år att återhämta. Nu har situationen upprepats. Det är kränkande för människor som är plikttrogna och arbetssamma som försöker göra rätt för sig i ett samhälle där dom som redan har bara vill ha ännu mer. Låt dom unga komma in på en trygg arbetsmarknad, med trygga anställningsvillkor så minskar ohälsotalen.
Det är syd om Rune. Han har inte fått ut det han vill av livet. Alla andra har fått mer än Rune. Han vill som alla andra i detta samhälle oavsett färg på regeringen ha mest. Stackar´n!
Som pensionär har jag betalat drygt 50.000,-- mer i skatt än vad en med arbetsinkomst betalat under de 3 sista åren.
Det skrämmer. Det lär bli mer än 60.000,- om Rå-fedt och Borg får fortsätta.
Den senaste tiden har Vänsterpartiet gjort statistiskt säkerställda framryckningar i opinionen. I DN/Synovates senaste undersökning, som publicerades i fredags, var partiet med sina 7,5 procent nästan i kapp Miljöpartiet. För bara en månad sedan var MP dubbelt så stort som V. Just nu tycks valvinden blåsa i Lars Ohlys riktning.
Värt att notera är att Vänsterpartiet har mycket högre stöd bland unga än hos pensionärer. En äldre generation kanske drar slutsatsen att detta handlar om historielöshet. Det har gått nästan 20 år sedan V strök ?kommunisterna? från sitt namn. Allt färre minns de täta kontakterna med regimerna i öst, hur partiföreträdare in i det sista bagatelliserade eller urskuldade förtrycket.
Historielösheten bidrar förmodligen till att förklara skillnaden mellan unga och gamla i synen på Vänsterpartiet. Men det finns också en utbredd okunnighet om vad Lars Ohly och hans kamrater står för i dag. I veckan läste jag V:s partiprogram från 2008 och blev själv förvånad över det språkbruk och de tankefigurer som präglar texten.
Ta avsnittet om utrikespolitik, det område där partiets demokratiska pålitlighet traditionellt ifrågasatts av såväl socialdemokrater som borgerliga. Hur formulerar man sig på detta område i dag?
Det enda land förutom Sverige som diskuteras i det 37-sidiga dokumentet är USA, och motviljan mot denna nation är djupgående.
Sovjetunionens upplösning och USA:s framväxt som ensam supermakt har inte inneburit fred och avspänning, förklarar programmet. Tvärtom får vi veta att vår tid kännetecknas av ?aggressiv imperialistisk expansion?. USA beskrivs som världens mest skuldsatta nation, vars långsiktiga förmåga att ?generera profiter? blir alltmer beroende av att man kan demonstrera sin politiska och militära styrka.
Vänsterpartiet skriver: ?Ett läge av permanent krig mot verkliga eller påstådda fiender skapas. Att en imperialistisk makt på nedgång försöker kompensera förlusten av ekonomisk styrka med militära angrepp är ett mönster vi känner igen från historien. Det vi ser är hur ett system i kris måste upprätthållas med våld.?
Lars Ohlys parti påstår alltså på fullaste allvar att USA försöker lösa sina budget- och tillväxtproblem genom att attackera andra länder. Således bedriver Barack Obama inte krig i Afghanistan för att bekämpa talibanerna och al-Qaida, utan för att maskera sviterna av finanskrisen. Inte ens Vladimir Putin, som gjort sin karriär i det sovjetiska systemet, hemfaller åt sådan rå antiamerikanism.
Så här uttrycker sig bara människor som ännu inte frigjort sig från marxism-leninismen. En grundtanke hos Lenin, som alltid styrt tänkandet hos den yttersta vänstern, är att kapitalistiska stater behöver expandera på andra länders bekostnad för att överleva. Imperialismen var enligt Lenin kapitalismens högsta stadium på vägen mot förruttnelse. Att dagens svenska vänsterparti använder dessa analysramar är väldigt avslöjande.
På 2000-talet har personer som Lars Ohly förstått att man inte längre kan kalla sig för kommunist i Sverige, eftersom ideologin blivit så pass komprometterad i debatten. Men det hindrar inte att man betraktar världen med samma kommunistiska glasögon som förr.
Begreppet demokrati nämns ofta i partiprogrammet, men kritiken riktas aldrig mot diktaturer som Kina, Nordkorea eller Saudiarabien utan enbart mot USA, EU och ?det internationella kapitalets maktanspråk?. I skrivningarna heter det att kapitalismen ? den ekonomiska modell som utmärker världens rika länder ? ?per definition är odemokratisk?.
EU, som har förenat östra och västra Europa i ett frivilligt och fredligt samarbete, avfärdas som ?kapitalets union?. Vänsterpartiet konstaterar vidare att det är en ?illusion att tro att EU i avgörande delar kan reformeras inifrån till dess den omvandlats till ett demokratiskt samarbete där kapitalets intressen pressas tillbaka?.
I partiprogrammet dras därför slutsatsen att Sverige bör lämna EU och att hela unionen bör upplösas.
Vänstern arbetar också för att alla militärallianser ska upplösas, men den enda organisation partiet nämner är Nato. Återigen är alltså kravet ensidigt riktat mot de västliga demokratierna och deras frivilliga samarbeten.
För den som undrat varför de rödgröna partierna inför valet krävt att USA ska avveckla alla sina militärbaser utomlands, ges förklaringen i V:s partiprogram. Vänstern ser USA som en aggressiv imperialistisk stat som bara gör ont i världen. Det är en fiende som måste pressas tillbaka på alla fronter.
I onsdags ställde en av Aftonbladets läsare en rak fråga till Socialdemokraternas Mona Sahlin. Han undrade om det finns någon risk att Lars Ohly blir utrikesminister vid en rödgrön valseger ? den statsrådspost som Gudrun Schyman förra året hävdade skulle ?passa Lasse allra bäst? där brinner han, i de frågor som rör utrikespolitiken, där har han sitt hjärta, sin själ, där är han väldigt duktig?.
Frågan är i högsta grad berättigad. Men det enda besked Mona Sahlin gav till Aftonbladets läsare var att statsministerstolen är reserverad för henne. Vilket ansvar Lars Ohly får i en eventuell regering, det får vi ?vänta och se?, meddelade Sahlin. Märkligt nog tycks inget utom rollen som regeringschef längre vara heligt för Socialdemokraterna.
I kväll, söndag, frågas Lars Ohly ut i SVT. Om vänsterledaren inte behöver stå till svars för sitt partiprogram från 2008, och hur dess marxism-leninism påverkar en framtida regerings perspektiv på världen och svensk ekonomi, rekommenderar jag alla att själva ta del av detta obehagliga dokument.
Peter Wolodarski
peter.wolodarski@dn.se
Katarina Larsson,
politisk redaktör
Född 1963 i Göteborg. Bor i Borås. Politisk redaktör sedan 2003.
Skriver ledare och krönikor. Om det som händer i dagspolitiken – i fullmäktige, riksdagen och utanför landets gränser. Men också om det andra: utseendefixeringen, stressen och varför det är så svårt att leva jämställt.
Katarina Larsson, politisk redaktör
katarina.larsson@bt.se
Telefon: 033-700 07 22
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Jonas Ekelund
jonas.ekelund@bt.se
Telefon: 033-700 07 74
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
