måndag 13 februari 2012
måndag 13 februari 2012
Katarina Larsson, politisk redaktör 2010-03-06 | Uppdaterad 2010-03-07
"Har ni alltid så här stökigt?”
Han kan ha varit tio år. Så här ett par år efteråt har det blivit en smålustig anekdot om sanningssägande barn. Just då, när han forcerat röran i hallen och blickade in i vårt kaotiska kök, var det inte ett dugg kul. Vad var jag för människa som inte kunde hålla ordning? Talades det i skolan om vårt stökiga hem?
Åtta av tio kvinnor har någon gång skämts över att de har det stökigt hemma. Hälften av männen. Nio av tio kvinnor säger sig också vara den som tar störst ansvar för ordningen i hemmet.
Debatten om Rut-avdraget är en debatt om svarta jobb som blivit vita, om växande småföretag och nya arbetstillfällen. Det är en politisk strid där argumenten präglas av ekonomi, den enskildes och landets. Men det är också en debatt om hur vi lever våra liv. Hushållsnära tjänster är ofta kvinnonära tjänster. Kvinnor städar, dammar, plockar undan, tvättar, tar hand om barn, lagar mat.
Det är en rejäl förenkling. Det medges. För visst moppar även män. De skolar in på dagis och fixar maten före föräldramötet, som de ska gå på eftersom de är klasspappor och frun har spinningpass i kväll. Men enligt SCB utför kvinnor två tredjedelar av allt obetalt hemarbete (och det gäller även i förhållanden där paret tror sig dela lika).
I boken Rent hus – slaget om den svenska dammråttan (2004) skriver Tinni Ernsjöö Rappe och Lars Strannegård: ”Kvinnor utsätts dagligen för budskapet att ett bra hem är ett rent och vackert hem och att ansvaret för det är hennes. Genom att leva upp till detta får kvinnor sin könsidentitet bekräftad och vice versa – är hennes hem stökigt och smutsigt blir hon ifrågasatt.”
Måhända läser en riktig kvinna också Family Living. I veckan lockade tidningen, som bjuder på interiörer från rena och vackra hem, med rubriken ”Så städar du snyggare”. Oemotståndligt. Där instruerar bland andra Felix Herngren om vikten av bra dammsugare och riktiga mirakeltrasor. Varken han eller någon annan tipsar dock om Rut. Kanske finns det en anledning till det.
Av den stora undersökning som redovisas i Marie Söderqvist bok Status – vägen till lycka (2009)framgår hur det i Sverige, till skillnad från i andra länder, inte ger status att köpa tjänster. ”Att köpa hjälp avslöjar i stället ofrånkomligt dina egna tillkortakommanden”, skriver Söderqvist och råder ”Dölj den hjälp du köper”.
En del döljer sina tillkortakommanden även för skattemyndigheten. De anlitar svart hjälp. Eller så gör de som Mona Sahlin. I en intervjubok av Stina Dabrowski säger hon att nej, hjälp hemma ville hon då absolut inte ha, fast i och för sig hjälper hennes mamma och pappa så mycket att ”det är fusk att säga att jag inte har någon”.
Statusmässigt är det enligt Söderqvist mer okej att få hjälp av släktingar än att köpa tjänster. Men alla har inte föräldrar som kan hämta på dagis, grannar som kan skotta snö eller barn som kan komma hem och byta den där lampan som sitter så högt upp.
Vi flyttar till nya platser – där jobben finns, och lever fjärran från släktingar. Samtidigt tillbringar både män och kvinnor mer tid på sina arbetsplatser. Sådan är det moderna livets arbetslinje – en linje hyllad av både Alliansen och Socialdemokraterna. Och ju skarpare arbetslinjen blir, desto mer nödvändigt med en fungerande tjänstemarknad.
Därför är Rut-avdraget ett avdrag i tiden. Inslagen i media under veckan, där pensionärer och barnfamiljer berättat om en lindrigare vardag vittnar också om en ny, öppnare inställning till att köpa tjänster.
Efterfrågan på de hushållsnära tjänsterna kommer med all sannolikhet att öka. Får Rut-avdraget vara kvar kommer också fler att kunna berätta att de fick sitt första jobb fortare, fler kommer att betala skatt, fler kommer att starta nya företag. Vinnarna blir många.
Därmed inte sagt att det kommer att vara ordning och reda i varenda hall i detta land. I ett annat livsstilsmagasin läser jag att dagens trend för kvinnor är att träna sig i att inte vara perfekta, att hitta ”ro i röran” som det kallas. Stökiga hem är med andra ord inget nederlag längre.
Se där också en värdering att hälsa välkommen i den välputsade arbetslinjens land.
Till sist
… putsas det en hel del på den politiska ytan i dessa Rut-tider. Sålunda har direktiv utgått från nya Moderaterna att ”vi lämnar slips och pärlhalsband hemma”, istället ska kläderna signalera tillhörighet och vara ”vardagliga”. Plötsligt fattar man varför statsministerparet kom i skrynklig pikétröja och jeans till statsbesöket i Kina. Frågan är om Kinas president Hu Jintao begrep signalen.
… noterar att snabbtänkta statsministerfrun har fattat galoppen. Vid modegalen nyligen förklarade Filippa Reinfeldt att ”själv handlar jag gärna på H&M som erbjuder enkla och moderna kläder till ett bra pris”. Tiden är ur led – ty det var väl inte där som Mona Sahlin fick tag på sin snygga Louis Vuitton-väska?
… men visst är yta viktigt. När Veckorevyn inför förra valet ville stajla partiledarna var det bara en som sade nej, Göran Persson. Han tyckte att han dög som han var. ”Man ska söka sin egen stil”, sade han till dåvarande chefredaktören Ebba von Sydow där han stod i kostym och röd slips. Klok man.
Katarina Larsson, politisk redaktör
katarina.larsson@bt.se
Telefon: 033-700 07 22
Varför skall staten betala mig för att jag inte ids städa hemma?
Vidare, att betala för svart arbetskraft är kriminellt..
Finns det mer bidrag som Ni förespråkar tex halvera priset på alkohol, annars kommer jag att bränna hemma.
Alla svenskar har tid att titta på TV tre timmar och 18 minuter VARJE DAG eller 23 tim i veckan och av artikeln framgår att det finns även tid att läsa tidningar med rubriker som ?Så städar du snyggare?också.
Självklart då att somliga inte får tid att städa med dessa prioriteringar men att kräva statliga subventioner för sitt TV-tittande är sanslöst fräckt och oansvarigt.
I mitt jobb träffar jag folk varje dag. Två saker är väldigt tydliga.
1. Skattetrycket skapar fattigpensionärer i onödan genom beskattningen av inkomster under existensminimum.
Något helt unikt i Europa.
Hur skall dessa människor kunna utnyttja RUT?
2. Företagande, särskilt på landsbygden, är beroende av ett rättvist skattesystem. Som det nu är plundras landsbygdens befolkning på allt och tvingas in i städernas slum och landsbygden blir kolonialiserat av städernas behov.
Det är däremot inget unikt i världen idag. Skillnaden är bara att vi inte tror att detta sker i Sverige. Inget RUT där inte....
Som första steg:
Därför måste en riktig ekonomisk "frizon" återskapas för alla medborgare. Återskapandet av ett riktigt grundavdrag (det var 7 000 kr / år runt 1970, idag som mest 22000 kr/år ) är av yttersta vikt för landsbygden. Det måste ligga spannet 120 000 - 150 000kr/år precis som i övriga Europa!
(Ex: Frankrike - 1350 euro per månad, Spanien - 150 000 kr per år)
Tänk vad det skulle innebära för landsbygden! Och för landets lågavlönade! Och för landets småföretagande! Och för landets unga som nu lever på stöd! Och för landets nya pensionärer, de som inte får hygglig ATP! Och då behövs inget RUT!
Kan Sverige klara att ha ett skattesystem som plundrar låginkomsttagare?
Argumentet mot detta är skattebortfallet som det påstås bli. Men det stämmer inte då den summan är vad varje människa ändå måste ha för sin dagliga existens. Vad som skiljer blir bara att folk får behålla vad de rakar hem utan att först skicka in det till staten. En decentralisering på individnivå!
Byt namn på grundavdraget, ungefär som förvärvsavdraget blev jobbavdraget, till existensavdraget!
Och därmed kan vi spola RUT och ROT....
kukeliku: Staten betalar dig inte ett öre för att någon annan städar ditt hem. Däremot behöver du inte betala fullt lika mycket till staten för att någon annan städar ditt hem. Skillnad det, du!
Katarina Larsson,
politisk redaktör
Född 1963 i Göteborg. Bor i Borås. Politisk redaktör sedan 2003.
Skriver ledare och krönikor. Om det som händer i dagspolitiken – i fullmäktige, riksdagen och utanför landets gränser. Men också om det andra: utseendefixeringen, stressen och varför det är så svårt att leva jämställt.
Katarina Larsson, politisk redaktör
katarina.larsson@bt.se
Telefon: 033-700 07 22
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Jonas Ekelund
jonas.ekelund@bt.se
Telefon: 033-700 07 74
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
