Katarina Larsson, politisk redaktör 2010-07-03 | Uppdaterad 2010-07-05
När Kristdemokraterna åker hem från rikstinget i Örebro i dag kommer de att hålla tummarna för att dessa dagar i medieljuset ger en extra skjuts i opinionen.
Det behövs. För även om Göran Hägglund alltid ser kolugn ut när frågan om KD:s vara eller inte vara i riksdagen förs på tal, så sliter det förstås att ifrågasättas inför varje mätning. Över eller under den här gången?
Mycket kan hända i opinionen men med ett rejält mått av tvärsäkerhet kan man slå fast att om inte KD kommer in i riksdagen är alliansen rökt.
Ofta är det just så diskussionen om KD förs – vikten av att de procentenheter som partiet tillför inte går förlorade under fyraprocentsspärren.
Men det är att förminska partiets betydelse.
Nog finns det bland de tre andra partierna kandidater som hade kunnat bära de statsrådsposter som KD nu har. Det är inte svårt att tänka sig en socialt engagerad folkpartist göra ett gott jobb som socialminister till exempel.
Men när man lyssnar på Hägglunds rikstingstal (det sändes på SVT Forum) så dröjer det inte länge innan man inser att alliansen hade varit fattigare, inte bara på procent utan faktiskt innehåll, utan KD.
Vilken annan partiledare tar på allvar upp frågan om politikens gränser? Tar så att säga ett steg tillbaka och säger, även med kritik mot egna insatser, att samhällsengagemang inte ska förväxlas med lagstiftning.
Vilken annan alliansföreträdare vågar sig på att sida vid sida av arbetslinjen föra fram begreppet ”relationslinjen” - för att uppmärksamma det mänskliga behovet av långa relationer?
Vilken annan partiledare lyfter fram fotbollsklubben, pensionärsorganisationen och rollspelsföreningen som gemenskaper som ger trygghet och välfärd bortanför det offentliga?
Ibland sägs det att KD ger alliansen ett mjukare, vänligare ansikte. Det är symtomatiskt att när Alf Svensson för några år sedan gick ut och angrep regeringspolitiken var det inte för att den var för dåligt genomtänkt. Han saknade hjärta: Regeringen glömmer att man inte bara ska tala till hjärnan utan också till hjärtat, dundrade han.
Nu är Alf Svensson vallokomotiv för KD och lär göra vad han kan för att arbeta för vad som blir temat i valrörelsen: ett mänskligare Sverige.
Han gör det säkert med bravur. Alf Svensson har en solid ställning i väljarkåren och är respekterad långt utanför det egna partiets gränser.
Han fyller 72 år strax efter valet. Han tillhör alltså de äldre politikerna, vilket kan sägas passa ett parti som har den äldsta väljarkåren av alla och som punkt nummer två av de budskap som ska upp i valrörelsen har ”mer respekt för äldre”.
Dock drömmer KD precis som andra partier om fler yngre väljare. Särskilt eftersom ungdomar är en svag grupp överlag för alliansen. Enligt en Sifomätning i veckan är ställningen 56–32 i de rödgrönas favör om man ser till gruppen mellan 18 och 29 år. Rekorddåliga allianssiffror men bingo för Miljöpartiet som når 16 procent.
Men även om miljön uppenbarligen engagerar är det inte så enkelt som att det är en stark vänstervåg, särskilt inte om man ser till de yngsta, de mellan 16 och 25.
Sofia Johnsson på Kairos Future beskriver deras inställning så: ”Snarare handlar det om socialkonservativa värderingar med familjen, trygghet, traditioner och att stanna hemma snarare än att resa utomlands”.
Låter med andra ord som om det bara vore för KD att ge sig ut och värva.
Men så enkelt är det inte. Politiska partier har begränsad attraktion för unga. Värderingstrender omsätts inte automatiskt, i varje fall inte snabbt, i partisympatier. Och till KD som har en så stark profil av att vara ett parti för äldre, finns en högre tröskel för många unga.
Men oavsett hur ungas värderingar så småningom slår igenom i partimätningar är det uppenbart att mycket av det som KD värnar ligger nära det som unga nu håller upp som angeläget.
På sikt kan det visa sig mer värdefullt än det eventuella skutt upp i nästa mätning som partiet hoppas att det i dag avslutade rikstinget kan ge. µ
Till sist
… har jag förmodligen glömt sju av tio opinionsmätningar som kommit in under veckan men här är några resultat:
… tre av tio medborgare tror att kommuner och landsting sköts på ett effektivt sätt. Sju av tio säger detsamma om privata företag.
… även de som själva jobbar inom kommun och landsting tror att privata företag är effektivare även om skillnaden inte är lika stor. (Beställd av tidningen Dagens samhälle)
… 19 procent tror att valrörelsen kommer att bli ointressant. 21 procent att den blir saklig. (Beställd av tidningen Fokus)
… den som undrar vilka av de rödgröna väljarna som värderar traditioner högst, är mest fåfänga, och vem som har snattat får dock ge sig till tåls till på torsdag då United Minds presenterar en ny undersökning. Mätningen om alliansens väljare redovisas på tisdag.
Katarina Larsson,
politisk redaktör
Född 1963 i Göteborg. Bor i Borås. Politisk redaktör sedan 2003.
Skriver ledare och krönikor. Om det som händer i dagspolitiken – i fullmäktige, riksdagen och utanför landets gränser. Men också om det andra: utseendefixeringen, stressen och varför det är så svårt att leva jämställt.
Katarina Larsson, politisk redaktör
katarina.larsson@bt.se
Telefon: 033-700 07 22
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Jonas Ekelund
jonas.ekelund@bt.se
Telefon: 033-700 07 74