Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
Det ställs särskilda krav på aktörerna i den skattefinanserade välfärdssektorn. Det går inte att dundra in och skrika efter snabba vinster det första man gör. Långsiktighet och respekt är två nyckelbegrepp.
Katarina Larsson 2012-02-04 | Uppdaterad 2012-02-06
Det finns en bred samsyn i Sverige om att välfärden ska vara offentligt finansierad och fördelas efter behov. Ett parti som pläderar för att akuten ska ordna kön av patienter efter inkomst, skulle inte ha många röster att hämta hos svenska väljare.
Vi är helt enkelt, de allra, allra flesta av oss, överens om att det känns bra att veta att våra skattepengar finansierar att den funktionshindrade och den sjuke får det stöd de behöver.
Det välfärdsengagemanget kan ta sig olika uttryck. Men kanske kan man säga att en sida av det blev synligt i de många nätkommentarerna till BT:s granskning av Marks Assistans i veckan. Där fanns, rätt eller fel, en känsla av att vara utnyttjad som skattebetalare. En besvikelse, ofta kryddad med vrede, som landade i frågor om pengaströmmar och vinst.
Sådana frågor hörs allt oftare. Ibland efter ett dokumenterat fall av vanvård i privat driven omsorg. Ibland räcker tyvärr själva orden "vinst" eller "riskkapitalbolag" som utlösande faktor.
Ett vanligt sätt att bemöta ilskan är en motfråga: Varför är det så känsligt när till exempel friskoleföretag gör snabba vinster men inte när företagen som levererar skolböcker och skolbyggnader gör det? Den är korrekt (vi har ställt den här på ledarsidan till exempel) men ändå lite korkad. För det finns andra förväntningar på dem som verkar i de mjuka delarna av välfärden. Förväntningar på en känsla för vad sammanhanget kräver. Man kan uttrycka det enklare och utbrista: "Var är feelingen?"
Göran Stiernstedt, chef för avdelningen för vård och omsorg på SKL (Sveriges kommuner och landsting), använde den formuleringen när han vid ett seminarium nyligen uppehöll sig vid att detta med att verka i en politiskt styrd skattefinansierad bransch, med starka jämlikhetsideal, ställer speciella krav.
"Var är långsiktigheten? Tänk på relationen!", var hans budskap. Ett budskap som är värt att ta på allvar av de berörda. Lite vett och etikett i välfärdsbranschen, alltså. Det går inte att stövla in i vår gemensamt finansierade välfärd och bete sig hur som helst. Tänjer man på gränserna, och utmanar med kortsiktigt vinsttänkande, aggressiv skatteplanering och svindlande bonusar, slår det tillbaka.
Och inte bara på den som gör så, utan på alla privata aktörer i välfärdsbranschen. På dem som följer både skrivna och oskrivna regler och berikar välfärden med sina idéer och sitt arbete. Och som gör vinst.
Det är de som kommer i kläm när diskussionen nu står och väger. För det finns en tendens att de politiker som nyss talade om vikten av mångfald och valfrihet, börjat bli osäkra på om det var en så bra idé, egentligen, att släppa in fler aktörer i välfärden (det var det!). Det är som om debatten drar åt ett håll där det handlar mer om att fundera över föreskrifter för reglering av vinsten, än om att vässa metoderna för att mäta kvalitet.
Det är ett olyckligt skifte av fokus. För kvaliteten är det viktigaste. Med relevanta kvalitetsmått på plats är vinst en viktig drivkraft, den behövs för att utveckla en verksamhet och få den att växa. Den skapar förutsättningar för stabilitet, goda idéer sprids vidare. Men det gör sig inte av sig självt. Politik brukar kallas en förtroendebransch, men också i välfärden krävs förtroende mellan utförare och skattebetalare.
Det finns många olika sätt att bygga upp det på, men respekt för de speciella förhållanden som råder i välfärden är en nyckelfaktor. För det kan inte vara obekant för någon att en relation där den ena parten känner sig utnyttjad, den kraschar förr eller senare.
Katarina Larsson,
politisk redaktör
Född 1963 i Göteborg. Bor i Borås. Politisk redaktör sedan 2003.
Skriver ledare och krönikor. Om det som händer i dagspolitiken – i fullmäktige, riksdagen och utanför landets gränser. Men också om det andra: utseendefixeringen, stressen och varför det är så svårt att leva jämställt.
Katarina Larsson, politisk redaktör
katarina.larsson@bt.se
Telefon: 033-700 07 22
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Victoria Ramalho
victoria.ramalho@bt.se
Telefon: 033-700 07 86