Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
Katarina Larsson 2011-12-03 | Uppdaterad 2011-12-02
December har just lämnat startblocken och pilar iväg på snitslad bana mellan glögg, luciatåg och pepparkaksbak. Och så julpyssel förstås, som traditionsenligt står på schemat i många skolor innan det är dags för avslutning.
Men så blir det inte för eleverna i Hyssnaskolan i Mark det här året.
BT berättade i veckan att kommunens inköpsstopp leder till pysselstopp. Skolan kan inte köpa in material.
Därför har både handlaren i Hyssna och föräldrar erbjudit sig att ställa upp.
Se där ett varmt budskap i juletid!
Men de möts av kalla handen: ”Det är jättegulligt av dem, men det är inte meningen att föräldrar eller andra utomstående ska betala för vår verksamhet”, säger personal på skolan till BT (29/11) och resonerar vidare om att det ger fel signaler om föräldrar träder in när kommunen får ekonomiska problem.
Man kan förstås tycka att det är småsnålt av skolan att inte stå för flirtkulorna och glanspapperet. Men när lokala krafter vill hjälpa till borde de mötas av ett välkomnande, inte avvisas som vore de på väg att underminera välfärdsstaten.
Då har välfärdsstaten blivit det frivilliga engagemangets fiende. Det är en utveckling med bara förlorare – ändå är man inte ensam i Hyssna om sin avböjande hållning. I veckan fick en förskola i Lomma åthutning av politikerna för att den hade dristat sig till att fråga om föräldrarna ville ställa upp med pennor och omslagspapper.
Den moderna välfärdsstaten har tjänat Sverige väl. Till den betalar vi rejält med skatt och förväntar oss i gengäld att den tar stort ansvar för oss under livets gång.
Den som blir sjuk skall inte vara hänvisad till rika släktingar eller en givmild kyrka för att få vård. Barnen har rätt till offentligt finansierad utbildning utan att vi först gått runt och bett grannarna om bidrag till lärarnas lön. Och när livet inte blir som vi tänkt oss ska vi landa något så när mjukt i socialförsäkringarnas famn.
Det är en god ordning, som sällan ifrågasätts. Men efter år då uppdraget utvidgats mer och mer blir nu revorna i den offentliga välfärdsväven allt större och fulare. De senaste veckornas rapporter om äldrevården ger en bild av en välfärdsstat som inte längre levererar vad den lovat. Och i veckan har vi i BT kunnat läsa om hemlösheten, kanske ett av välfärdsstatens svåraste misslyckanden.
Det är allvarligt och det kommer att krävas stora ansträngningar för att lösa problemen.
Men uteblivet julpyssel?
Man kan diskutera hur inköpsstoppet i Mark slår. Men reaktionerna från dem som nu vill ställa upp visar att vi inte är bara enskilda skattebetalare i välfärdsstatens tjänst. Vi är också föräldrar, mostrar, grannar, medlemmar i föreningar och kyrkor och på andra sätt engagerade i samhället och våra medmänniskor.
Det är ett engagemang att vårda, inte att se som ett hot mot vår gemensamma välfärd.
Minns till exempel Öxabäck. När materialet till sy- och träslöjden var slut på skolan och köpstoppet förhindrade nya inköp skänkte föräldrar, släktingar och företag trä och garner. Bygdelaget ställde upp med 5.000 kronor.
Vän av ordning kan förstås hävda att skattebetalarna i Öxabäck redan betalat en gång för att barnen skulle kunna ha slöjd.
Vän av hjälpsamhet och smarta lösningar kan istället glädjas åt det breda, lokala engagemanget och att problemet gick att lösa.
Det borde man våga göra på Hyssnaskolan också.
Katarina Larsson,
politisk redaktör
Född 1963 i Göteborg. Bor i Borås. Politisk redaktör sedan 2003.
Skriver ledare och krönikor. Om det som händer i dagspolitiken – i fullmäktige, riksdagen och utanför landets gränser. Men också om det andra: utseendefixeringen, stressen och varför det är så svårt att leva jämställt.
Katarina Larsson, politisk redaktör
katarina.larsson@bt.se
Telefon: 033-700 07 22
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Victoria Ramalho
victoria.ramalho@bt.se
Telefon: 033-700 07 86