Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
fredag 25 maj 2012
Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
fredag 25 maj 2012
Katarina Larsson 2012-01-14 | Uppdaterad 2012-01-13
Om man tror att konkurrensen inom välfärden inneburit högre kvalitet och effektivare resursutnyttjande, då har man rätt höga förväntningar på en rapport som ska kartlägga just det.
Men när SNS (Studieförbundet Näringsliv och Samhälle) i höstas gav ut forskningsantologin Konkurrensens konsekvenser var beskedet ett annat.
”Privatiseringar i välfärden har inte ökat effektiviteten”, var rubriken när forskningschefen Laura Hartman presenterade boken på Dagens Nyheters debattsida.
Det var ett sätt att spetsa till det som var bokens huvudsakliga budskap och som Hartman skrev i slutkapitlet: ”Den främsta slutsatsen är att kunskapsläget inom många områden är anmärkningsvärt begränsat”.
Som en och annan kanske minns blev det stor uppståndelse kring rapporten som också hävdade att det på de flesta områden inte gick att belägga några tydliga kvalitetsvinster av den ökade konkurrensen.
Tyvärr fick inte Hartman försvara sig mot kritiken trots att väsentliga delar ifrågasattes. Hon belades med munkavle av studieförbundets vd, men i efterhand förklarade Hartman att hon tyckte att rapporten kommit att missbrukas av både högern och vänstern.
Det hela slutade med att hon valde att återgå till Uppsala universitet och att vd:n för SNS avgick.
Eller slutade ska man kanske inte säga.
Ty när SNS i veckan hade två fullsatta seminarier i Stockholm om några kapitel i boken konstaterade en av författarna, professor Anders Anell att boken hade varit glömd framöver om inte för debatten den startade om forskningens frihet.
Det var en viktig debatt. Och det är även den om konkurrensens konsekvenser, även om tonläget ibland blir hätskt.
Anders Anell, som skrivit om hälso- och sjukvårdstjänster i privat regi, konstaterade att det är roligt men väldigt svårt att forska om det här området och att det finns starka ideologiska föreställningar. Har man gjort en studie vet man nästan på förhand, beroende på resultatet, från vilken politisk sida man har att invänta en inbjudan för att presentera den, menade han.
Därför ska jag ändå vara generös och på denna valfrihetsförespråkande ledarsida citera professor Marta Szebehely, som i rapporten skrivit om insatser för äldre och funktionshindrade i privat regi och som också deltog i ett SNS-seminarium samma dag.
Hon poängterade kunskapsluckorna men varnade även för att när det gäller mindre resursstarka grupper kan man inte förlita sig på möjligheten att rösta med fötterna.
–-Det är feltänkt när man tror att marknadsmodellen kan lösa äldres fullständigt legitima behov av att påverka sin vardag.
Nu är det väl i och för sig få som tror att fler producenter är enda lösningen. Men visst, den alldeles övervägande delen av debatten om vård och omsorg handlar om vikten/vådan av alternativ till offentligt producerad vård.
Anells krassa förklaring är: ”Man är ju överens om det andra, att vården ska vara solidariskt finansierad och fördelas efter behov, då är det det här man får bråka om”.
Politiken behöver sina konflikter, det är sant. Därtill bör dock poängteras att för och emot valfrihet och mångfald är en värdering där det inte går att mekaniskt räkna sig fram till det ena eller andra ställningstagandet. Det handlar också om synen på medborgare, välfärd, företagande och offentliga monopol.
Men när en särskild konflikt dominerar debatten så till den milda grad, finns det förstås en risk att andra områden hamnar i skymundan. Och vad gäller äldreomsorgen finns en rad sådana frågor som inte handlar om driftsformen.
Till exempel hur man ska se på siffrorna som kom från Socialstyrelsen i torsdags som visar att på tio år har antalet äldre med plats i särskilt boende minskat med nästan 30 000.
Neddragningen har till viss del kompenserats av att fler beviljas hemtjänst, men från Socialstyrelsen uttrycker man oro över utvecklingen och konstaterar också att fler anhöriga får ta ett större ansvar för omvårdnaden.
Det är alltid svårt att gissa framtida debatter. Men finge jag ändå önska, skulle den gälla just innehåll och omfattning av anhörigas vårdinsats.
Eller är alla överens om den också?
Katarina Larsson, politisk redaktör
katarina.larsson@bt.se
Telefon: 033-700 07 22
Katarina Larsson,
politisk redaktör
Född 1963 i Göteborg. Bor i Borås. Politisk redaktör sedan 2003.
Skriver ledare och krönikor. Om det som händer i dagspolitiken – i fullmäktige, riksdagen och utanför landets gränser. Men också om det andra: utseendefixeringen, stressen och varför det är så svårt att leva jämställt.
Katarina Larsson, politisk redaktör
katarina.larsson@bt.se
Telefon: 033-700 07 22
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Victoria Ramalho
victoria.ramalho@bt.se
Telefon: 033-700 07 86
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
