Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
Katarina Larsson 2012-02-01 | Uppdaterad 2012-01-31
Vi är inne på andra veckan sedan Juholt avgick som partiledare och nu börjar den politiska saknaden efter honom göra sig påmind.
I en debatt i P1 morgon på tisdagen erinrade Jonas Sjöstedt om den f.d. partiordförandens inställning till europakten och ville gärna citera hur ”Juholt för en vecka sedan sade att vi ska stå utanför det här av respekt för folkomröstningsresultatet. Jag beklagar att S vänt på en femöring.”
Vill man kan man anklaga S för att vara veligt. Men då ska man i rättvisans namn också minnas Reinfeldts hattande. Direkt efter toppmötet i december hade han sin uppfattning klar, det verkade ”rimligt” att Sverige frivilligt skulle ansluta sig.
Efter bara några timmar lät det annorlunda och Reinfeldt var mer avståndstagande: ”Det verkar lite märkligt att biträda något som kan ses som om man är en del av euron”.
Nu har dock Reinfeldt funderat ett varv till, satt sig över denna märklighetskänsla och omfamnar svenskt deltagande i europakten. Och efter piruetterna på femöringen har också S hittat hem till den pragmatism som ändå varit partiets utmärkande drag genom åren.
För det finns invändningar mot pakten, även om det nu är sagt att Sverige inte är juridiskt bundet av de budgetregler som ska gälla euroländerna. Den är utformad för euroländerna och Sverige är inget euroland.
Men tanken att Sverige skulle ha gjort sällskap med Tjeckien och Storbritannien på läktaren känns helt främmande. Vi har lyckats förhandla oss till inflytande och närvarorätt på ett sätt som då, i december, framstod som närmast omöjligt och då ska vi också använda oss av den möjligheten. Utvecklingen i eurozonen berör oss i allra högsta grad.
Så, för att citera en annan f.d. S-ledare: ”Om något land ska gå in i den nya pakten är det ju vi. Det förvånar mig att svenska politiker inte ser detta. EU växer snabbt i betydelse, i vår riktning och då bör vi gå med.”
Det är den tidigare EMU-motståndaren Göran Persson som formulerar det på det viset.
Att vända på en femöring är inte riktigt uttrycket för hur det gick till när han ändrade uppfattning om den monetära unionen. I Erik Fichtelius bok Aldrig ensam, alltid ensam går det åt en ansenlig mängd sidor för att Persson ska kunna förklara hur han genom åren slitit med frågan. Vägt för och emot, grubblat, funderat och till slut landade i ett eftertänksamt ja.
Inställningen till EMU kan inte jämföras i tyngd med ett till intet förpliktigande deltagande i europakten. Men i vridandet och vändandet på argument finns ändå likheter.
Det är sådant som en tvärsäkerhetens apostel som Jonas Sjöstedt inte behöver ägna sig åt. I hans svartvita EU-värld är eftertänksamheten ett överskattat inslag.
Inte undra på att han saknar Juholt.
Katarina Larsson,
politisk redaktör
Född 1963 i Göteborg. Bor i Borås. Politisk redaktör sedan 2003.
Skriver ledare och krönikor. Om det som händer i dagspolitiken – i fullmäktige, riksdagen och utanför landets gränser. Men också om det andra: utseendefixeringen, stressen och varför det är så svårt att leva jämställt.
Katarina Larsson, politisk redaktör
katarina.larsson@bt.se
Telefon: 033-700 07 22
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Victoria Ramalho
victoria.ramalho@bt.se
Telefon: 033-700 07 86