Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
Katarina Larsson 2011-12-31 | Uppdaterad 2011-12-30
Snart är det 2012. Om mitt nyårslöfte vore att två gånger om dagen använda en ansiktskräm med anti-age-ingredienser skulle jag kunna skjuta upp min hys åldrande med flera år, läser jag. Reklamens budskap är att jag borde – därför att jag är värd det.
Men även en lättduperad konsument vet att man inte kan stoppa klockan. Snart står Jan Malmsjö på Skansen och påminner om tidens obevekliga gång med Tennysons ”Nyårsklockan”. Snart är det fyrverkerier. Snart ska vi önska varandra gott nytt år, igen.
Åren skenar, alla blir äldre, och tidningsdrottningen, som nyss gjorde succé när hon startade en tidning för kvinnor mitt i livet, behöver hemtjänst.
Eller ja, riktigt där är vi inte än. Amelia Adamo fyller 65 år i februari och klarar sig ännu så länge utmärkt själv. Men boken finns redan, När Amelia behöver hemtjänst (Timbro 2011) av Edvard Unsgaard.
Där säger Amelia Adamo att hon kommer att ”downsiza”, det vill säga jobba men inte lika mycket, de kommande 20 åren. Därefter är det, bokens titel till trots, inte hemtjänst hon vill ha. Hon föredrar ålderdomshem – för sällskapets skull.
Men hon hoppas att behovet ligger långt fram. Hennes livskurva är, som så många andras, inte längre som i den gamla traditionella ålderstrappan. Där slet man för att njuta livets höjdpunkt vid 50-årsdagen och därefter var det bara att stappla ner för trappan igen, allt svagare och allt maktlösare.
Nu ser det annorlunda ut och det handlar inte endast om att ytan förändrats – även om dagens 65-åringar fortsätter att slita på jeansen de gått med sedan de var unga. Och att flera, för att låna Adamos jämförelse, ser mer ut som Patti Smith än Teskedsgumman.
De är också piggare än förr. Förra seklets 65-åringar motsvarar dagens 75-åringar, enligt professor Bodil Jönsson, som pekar på en rad framsteg som gör att den ålderdom som förr var ansatt av värk och smärta nu blir betydligt behagligare för de flesta.
För många väntar alltså inte bara fler nyårsaftnar utan också fler friska nyårsaftnar.
Men någon gång kommer också den där nyårsaftonen då åldrandet slagit till och då önskelistorna handlar om värdig omsorg, inte om senaste antirynkkrämen.
För den dagen behöver man inte oroa sig. Åtminstone inte så länge man håller sig till regeringens hemsida. Där staplas de lugnande orden på varandra. Det är valfrihet och värdighet, trygghet och gemenskap.
Det är som att läsa på de där burkarna med antirynkkräm, där formuleringarna ibland är så vidlyftiga att man frestas tro att en liten klick på kinden ger både ungdom, rikedom och lyckligt liv.
I höstas för KO, Konsumentombudsmannen, återigen till mot ett sådant företag, som hävdar att krämen liksom fyller ut rynkorna inifrån. Man får inte vilseleda den som är rädd för ålderstecken.
Äldreomsorgen är inte KO:s bord. Och det regeringen säger på hemsidan är mer att hänföra till mål än en skarp beskrivning av läget. Där finns en välvilja som också är ansatsen i den nationella värdegrund för äldreomsorgen som infördes förra årsskiftet och som statsrådet Maria Larsson så ofta hänvisar till.
Men efter en höst där skandalerna avlöst varandra och vi lärt mer om variga liggsår än om trygghet, mer om kisstunga blöjor än om värdighet, mer om skriande ensamhet än om gemenskap, är det uppenbart att det finns ett ansenligt avstånd mellan det regeringen beskriver och det som faktiskt sker.
En del tror att det beror på att det finns privata utförare i äldreomsorgen. Det tror jag är att kraftigt förenkla en fråga som är mer komplicerad än så. Det går att peka på enskilda syndabockar här och nu men i ett längre perspektiv handlar det även om hur samhället i en bredare bemärkelse ser på åldrandet.
Glappet mellan högtidliga haranger och verklighetens vardag måste helt enkelt minskas. Det är ett av de mest angelägna nyårslöften regering, kommuner – ja, alla som är berörda – kan avge. Det håller inte att smeta på nya lager av tjusiga formuleringar och hoppas på mirakeleffekter.
Det krävs mer – därför att äldreomsorgen är värd det.
Katarina Larsson,
politisk redaktör
Född 1963 i Göteborg. Bor i Borås. Politisk redaktör sedan 2003.
Skriver ledare och krönikor. Om det som händer i dagspolitiken – i fullmäktige, riksdagen och utanför landets gränser. Men också om det andra: utseendefixeringen, stressen och varför det är så svårt att leva jämställt.
Katarina Larsson, politisk redaktör
katarina.larsson@bt.se
Telefon: 033-700 07 22
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Victoria Ramalho
victoria.ramalho@bt.se
Telefon: 033-700 07 86