Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
Katarina Larsson 2012-01-07 | Uppdaterad 2012-01-09
En förväntis är en person som man förväntar sig något av, förklarade Språkrådet vid presentationen av nyordslistan förra veckan.
Om rådet hade någon särskild person i åtanke då framkom inte, men närmast till hands just nu ligger Jonas Sjöstedt. Sällan har en nyvald partiledare haft så enorma förväntningar på sig som han.
Sjöstedt är nämligen, enligt dem som beskrev honom från talarstolen på kongressen, en man med lyskraft och stark integritet. En fin människa.
Han är ödmjuk, förtroendeingivande, suverän och karismatisk. Han är medial, erfaren, statsmannamässig, otroligt kunnig, kraftfull, en ledare och en god lagspelare. Därtill han hög arbetskapacitet är stilig och fantastisk.
Relevant information blandades med ytligheter på ett närmast pinsamt sätt. Visste man inte bättre kunde man tro att Vänsterpartiet bestämt sig för att dela partiledarskapet på ett dussin personer och att ombuden använde talartiden för att gå igenom dessa kandidaters goda ut- och insidor.
Men nu är det alltså på Jonas Sjöstedts axlar som ledarskapet och alla dessa förväntningar läggs.
Hur det går återstår att se. Men även den som inte instämmer i ombudens reservationslösa lovsånger kan konstatera att Sjöstedt har förutsättningar att stärka sitt parti.
Förmodligen väntar förskjutningar mellan de rödgröna, där framförallt S riskerar att tappa väljare till V. Juholts ställning är svag och med Sjöstedt som ledare sänks tröskeln till Vänsterpartiet, inte minst för dem som har haft svårt att lita på Ohlys försök att tvätta bort kommuniststämpeln.
Förväntningarna till trots led dock Sjöstedt ett nederlag redan på kongressens första dag, då det blev nej till delat ledarskap. Därför var ombudens uppgift att välja mellan två personer. Jonas Sjöstedt eller Rosanna Dinamarca.
Den senare borde ha fått röster för att hon är mamma, tyckte en av hennes anhängare. Och det fanns på det hela taget en skillnad i hur Dinamarca och Sjöstedt beskrevs från talarstolen och vilka av deras egenskaper som framhölls.
Statsvetarprofessorn Ulf Bjereld var en av dem som reagerade på Twitter: ”Överlag kändes det som att pläderingarna tenderade att bli väldigt könsstereotypa, vilket är särskilt uppseendeväckande för ett parti som gör anspråk på att vara feministiskt.”
Det är inte bara uppseendeväckande, det är beklämmande. V tar ju i så de nästan spricker när de talar om sig själva som överlägsna företrädare för feminismen och kvinnors rättigheter. Allt (utom ordförandeskap i det egna partiet) ska kvoteras och bli till genuskorrekta tabeller.
Men jämställdhet handlar inte om att kvotera. Jämställdhet handlar om att män och kvinnor ska behandlas lika. Och när de söker maktpositioner ska de respekteras som personer, inte mallas efter kön.
Man förväntar sig faktiskt det av ett svenskt riksdagsparti år 2012.
Katarina Larsson,
politisk redaktör
Född 1963 i Göteborg. Bor i Borås. Politisk redaktör sedan 2003.
Skriver ledare och krönikor. Om det som händer i dagspolitiken – i fullmäktige, riksdagen och utanför landets gränser. Men också om det andra: utseendefixeringen, stressen och varför det är så svårt att leva jämställt.
Katarina Larsson, politisk redaktör
katarina.larsson@bt.se
Telefon: 033-700 07 22
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Victoria Ramalho
victoria.ramalho@bt.se
Telefon: 033-700 07 86