Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
Öga mot öga. Jimmie Åkesson får känna på Mona Sahlins engagemang i direktsänd debatt i Kvällsöppet i TV4. I en intervju i Sydsvenskan betonar statsministern hur viktig hennes inställning i dessa frågor varit.foto scanpix
Katarina Larsson 2011-11-26 | Uppdaterad 2011-11-25
När Socialdemokraterna välkomnade sin nye partiordförande hoppades man att det var början på en ny tid. Nu skulle partiet få tillbaka allt det där som Mona Sahlin slarvat bort. Nu skulle det bli ordning och reda: opinionsframgångar, framtidstro och statsmannamässighet.
När Socialdemokraterna välkomnade sin nye partiordförande hoppades man att det var början på en ny tid.
Nu skulle partiet få tillbaka allt det där som Mona Sahlin slarvat bort. Nu skulle det bli ordning och reda: opinionsframgångar, framtidstro och statsmannamässighet.
”Vi lovar att skärpa oss så att vi återigen förtjänar ert förtroende”, sade Håkan Juholt i sitt installationstal.
Det är exakt åtta månader sedan. Det har inte gått enligt plan.
Krisen är djupare någonsin. Juholt är ifrågasatt, politiken oklar och partiet i fritt fall.
Nästa vecka kommer Juholt till Sjuhärad. Men att redan nu våga gissa om hans ställning i partiet på måndag kväll låter sig inte längre göras. Då kan det ha kommit ytterligare avgångskrav, katastrofmätningar eller tavlor i media. Det gungar under hans fötter.
Ingvar Carlsson – kom tillbaka!, utropar en bloggare på portalen S-info medan andra inte förstår varför man alls släppte Göran Persson.
Men den som det finns störst skäl att sakna i dessa dagar är Mona Sahlin. Och då inte för hennes eventuella förmåga att bringa ordning i det interna kaoset. Till det krävs krafter som varken S eller något annat parti hittills skådat.
Nej, det som gör att Sahlin är saknad i denna ljumma november när SD håller landsdagar i Göteborg är den glöd med vilken hon tog strid mot Jimmie Åkesson.
Ty det glödde verkligen om Mona Sahlin. Från den stund hon valdes tills hon i sista partiledardebatten sade: ”Jag kommer att sluta som partiordförande, men jag kommer aldrig att sluta kämpa mot främlingsfientlighet, mot rasism och mot Sverigedemokraterna”.
Somliga, Jimmie Åkesson till exempel, tror att Sahlins glöd har gynnat SD. Just i den sista partiledardebatten valde han därför till och med att tacka Sahlin för den inspiration hon bistått honom och SD med.
Andra har haft en annan taktik än Sahlin – den att inte tala så myc-ket om SD och dess unkna värderingar, utan mer låtsas som om de inte funnes.
Det leder fel. Man kan önska att SD inte hade tagit plats i riksdagen och fullmäktigen. Att väljarna ratat ett parti som ser dem som kommer hit från andra länder som roten till varje samhällsproblem.
Men så är inte fallet. Och bakom SD:s framgångar finns också röster från väljare som känner sig maktlösa och villrådiga i en värld som snabbt förändrats.
Därför var Sahlins glöd så viktig, vilket Reinfeldt ockå påpekat i veckan. Och därför var det inte förvånande att hon var en av de socialdemokrater som reagerade snabbast och starkast när rättspolitiske talespersonen Morgan Johanson ställde sig bakom Ilmar Reepalus förslag om olika typer av medborgarskap, beroende på om man var född i Sverige eller utanför. Ett gammalt SD-förslag.
Johansson tog tillbaka sitt uttalande men enligt både SVT:s Aktuellt och tidningen Dagens Arena hade Johansson fått grönt ljus av Juholts stab att stödja Reepalu. Men partiledningen skulle sedan ha fått kalla fötter av kritiken.
Oavsett vad som hände bakom kulisserna återstår intrycket att Sahlin och Juholt har olika glöd i sitt engagemang mot SD.
Där Juholt markerat avstånd med fåniga formsaker – som att inte vilja stå på samma sida som Åkesson i TV-debatter – har Sahlin tagit debatten i sak.
Jimmie Åkesson verkar också känna större respekt för Juholt: ”Han ser politiskt resultat som viktigare än käbblet som Sahlin ägnade sig åt”, betygsatte han i en DN-intervju i veckan.
Om det var ”käbbel” när Sahlin talade om vikten att ta strid för öppenhet och mångfald, då borde fler ägna sig åt ”käbbel.”
Katarina Larsson,
politisk redaktör
Född 1963 i Göteborg. Bor i Borås. Politisk redaktör sedan 2003.
Skriver ledare och krönikor. Om det som händer i dagspolitiken – i fullmäktige, riksdagen och utanför landets gränser. Men också om det andra: utseendefixeringen, stressen och varför det är så svårt att leva jämställt.
Katarina Larsson, politisk redaktör
katarina.larsson@bt.se
Telefon: 033-700 07 22
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Victoria Ramalho
victoria.ramalho@bt.se
Telefon: 033-700 07 86