Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
Katarina Larsson 2012-02-21 | Uppdaterad 2012-02-20
Runt 200 nämndemän har förekommit i brottsutredningar de senaste åren och 25 straffade har dömt i svenska domstolar, enligt en granskning av Aftonbladet. Elva av dem sitter kvar på sina uppdrag: ”Dömda får döma andra” som det heter på rubrikspråk.
I relation till de 9 000 nämndemän som verkar i Sverige är det en liten andel. Icke desto mindre är det besvärande för hela kåren om fler börjar fråga sig om man kan lita på nämndemännen. De finns ju för att vara allmänhetens representanter. En röst från en nämndeman väger lika tungt i rätten som en röst från den lagfarne domaren.
Därför vill nu pigga förslagsställare som Thomas Bodström med flera se ett kontrollsystem, t ex att kommuner och landsting ska kunna få ut utdrag ur belastningsregistret.
Det låter som en åtgärd i tiden. Sedan 2003 har antalet registerutdrag nästan trefaldigats, vilket i sig är en utveckling som är olustig. I vilket fall om man är av uppfattningen att det är viktigt att den som begått och sonat ett brott ska kunna gå vidare i livet.
Nu är förvisso ett förtroendeuppdrag som nämndeman inte ett jobb vilket som helst. Självklart ska höga krav ställas.
Men innan man fastnar i en diskussion om en nämndeman som dömdes till dagsböter för jaktbrott för fyra år sedan ska likställas med en som dömts för bedrägeri förra året bör man beakta att det finns långt fler frågetecken kring systemet än belastningsregistret kan ge svar på.
För den asylsökande som nekats uppehållstillstånd av Migrationsverket och överklagat till Migrationsdomstolen är nog inte den värsta oron att det där ska sitta en flyktingvänlig folkpartist som åtta år tidigare åkte fast för hastighetsöverträdelse. Det kan kännas långt mer besvärande om där istället sitter en Sverigedemokrat med partiprogrammet i ena handen och ett fläckfritt utdrag ur belastningsregistret i den andra.
Nu ska sägas att det får varken viftas med eller dömas utifrån partiprogram i svenska domstolar. En nämndeman avlägger domareden. Men icke desto mindre är det de politiska partierna som nominerar nämndemännen och i den processen faller blickar i första hand på den egna medlemskåren.
Med all respekt för att där finns hedervärt folk, men är det verkligen självklart att behålla den kopplingen?
Försöken att bredda rekryteringen går därtill trögt. Och överlag kan man säga att det som en gång var tänkt att vara ett system där nämndemännen skulle upprätthålla allmänhetens förtroende för rättskipningen allt oftare framstår som ett otidsenlig modell.
En nämndeman är inte, och ska enligt reglerna inte vara, juridiskt skolad utan ska stå för ”sunt förnuft” vilket inte är alldeles lättolkat och i andra sammanhang snarare skulle ses som ett slags kunskapsförakt. Dessutom kan man ifrågasätta i vilken mån nämndemannakåren är så särskilt representativ för svenska folket längre.
”Nämndemännen kan vara på väg bort”, sade Beatrice Ask i höstas i en kommentar efter SVT:s undersökning som visade att en majoritet av de tillfrågade svenska domarna ville skrota nämndemannasystemet.
Utan att gå händelserna i förväg kan man nog säga att det togs ett steg till på den vägen i går.
Katarina Larsson,
politisk redaktör
Född 1963 i Göteborg. Bor i Borås. Politisk redaktör sedan 2003.
Skriver ledare och krönikor. Om det som händer i dagspolitiken – i fullmäktige, riksdagen och utanför landets gränser. Men också om det andra: utseendefixeringen, stressen och varför det är så svårt att leva jämställt.
Katarina Larsson, politisk redaktör
katarina.larsson@bt.se
Telefon: 033-700 07 22
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Victoria Ramalho
victoria.ramalho@bt.se
Telefon: 033-700 07 86