Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
Katarina Larsson 2011-12-07 | Uppdaterad 2011-12-06
Redan i samband med att Anne Marie Pålsson (M) i maj 2009 förklarade att hon tänkte lämna riksdagen sablade hon ner den som ett tillhåll för fogliga knapptryckare.
När hon nu ger ut en bok med titeln Knapptryckarkompaniet (Atlantis) är det därför inte förvånande att den går ut på samma sak.
Därtill är den kryddad med interiörer från den moderata riksdagsgruppen. Det är därför boken redan uppmärksammats, särskilt citatet från Reinfeldts uppläxning inför FRA-omröstningen:
”Vad tror ni att ni är? Ett remissorgan? Som får tycka vad ni vill? Ni är här för att genomföra regeringens politik och inget annat.”
Mottagare av den salvan var alltså riksdagsgruppen. Den består av ledamöter som i rikets högsta beslutande församling med allvar och nit ska verka i sitt uppdrag som folkets valda representanter.
Det där var mitt sätt att berätta om dem. Pålssons mer erfarna ögon ser en annan värld: ”När vi inte skvallrar och fjäskar för statsråden och andra ledande företrädare ägnar vi dagarna åt att marknadsföra regeringens politik.”
Plötsligt förstår man dem som tycker att riksdagsarvodet borde sänkas radikalt.
Nu är ju inte det faktum att riksdagsledamöter tycker ett och trycker ett annat, något Pålsson är först med att avslöja.
Därför var det väl ingen som trillade av stolen när Cecilie Tenfjord Toftby i gårdagens BT förklarade att trots att hon gått emot partilinjen och skrivit en motion om ångervecka för företag, tänker hon infinna sig i partifållan när det blir dags för röstning.
”Jag är vald som moderat och kommer därför att rösta med min riksdagsgrupp.”
I Pålssons ögon skulle nog en sådan lojalitetsförklaring te sig ganska oreflekterad och som ännu ett exempel på att gruppen går före individen i riksdagen.
Ändå är inte huvudproblemet att ledamöterna rättar in sig efter partilinjen, utan att de i så liten utsträckning får vara med och utforma den linjen.
Pålsson tecknar en bild av ett parti som är toppstyrt och där riksdagsgruppen hålls i schack med ett belöningssystem som befrämjar tystnad och bestraffar självständigt tänkande.
En bild fjärran från det lyssnande ledarskap som Reinfeldt annars gjort sig känd för. Emellanåt har det ju lyssnats så till den milda grad att man undrat om Moderaterna alls vågar tycka något utan att ha gjort en mätning som visar att man inte stöter sig med folk-opinionen.
Men ska man tro Pålsson är alltså lyssnandet extremt selektivt och riksdagsledamöter, till skillnad från till exempel politiska tjänstemän, hör till dem vars uppfattning inte efterfrågas.
Pålsson har redan fått mothugg av ledamöter som säger att hennes bild är överdriven och direkt felaktig.
Ord står mot ord men det gör inte Pålsson mindre läsvärd. Visst hade hon, Rutavdragets skapare, behövt städa bättre bland upprepningarna, men det är ändå spännande att glutta in bakom kulisserna i parlamentet.
Dessutom är inte Pålsson en författare som endast ägnar sig åt att avslöja interna intriger. Avslutningsvis föreslås en rad åtgärder för att stärka riksdagsledamöternas makt. De är värda att diskuteras av så många som möjligt.
Vågar Reinfeldt släppa den debatten fri i den moderata riksdagsgruppen?
Katarina Larsson,
politisk redaktör
Född 1963 i Göteborg. Bor i Borås. Politisk redaktör sedan 2003.
Skriver ledare och krönikor. Om det som händer i dagspolitiken – i fullmäktige, riksdagen och utanför landets gränser. Men också om det andra: utseendefixeringen, stressen och varför det är så svårt att leva jämställt.
Katarina Larsson, politisk redaktör
katarina.larsson@bt.se
Telefon: 033-700 07 22
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Victoria Ramalho
victoria.ramalho@bt.se
Telefon: 033-700 07 86