Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
torsdag 23 maj 2013
Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
torsdag 23 maj 2013
Katarina Larsson 2012-02-25 | Uppdaterad 2012-02-24
I onsdags var det internationella brottsofferdagen och ljusmanifestationer på en lång rad ställen.
Ljusmanifestationen på internationella brottsofferdagen den 22 februari är symbolrik och viktig. Det vardagliga arbetet måste dock fortgå varje dag.
FOTO SCANPIX
För övrigt
... är statsministerns engagemang för att Sverige ska bli ett land där fler kvinnor gör karriär och får framskjutna positioner viktigt och väl känt.
...men när han försöker göra sak av att med prinsessan Estelle går Sverige nu in i en ny glädjande era av drottningar känns det som att dra det hela väl långt.
...det är roligt med prinsessan, men hade det blivit en prins hade det näppeligen behövt bokföras som ett nederlag för jämställdheten.
...det spekuleras och divideras tillräckligt om nyfödda barns kön – det hade räckt så bra om Reinfeldt uttryckt sin glädje över att allt gått bra och sparat feministdiskussionen till ett bättre passande sammanhang.
Men nu har tiden tickat vidare och enligt kalendern för temadagar var det i går Sverigefinländarnas dag, i dag grapefruktens dag? och på måndag är det dags för internationella isbjörnsdagen.
Det vill säga riktigt så enkelt är det förstås inte. Brottsoffer är man inte endast en särskild dag. Eller som en rubrik i BT just i onsdags beskrev det: ”De fick fängelse i fyra år – vi fick livstid.”
Det var Ewa-Britt Gabrielsson, vars son misshandlades till döds 2005, som formulerade tidsperspektivet på det sättet. De åtalade dömdes i hovrätten till fyra års fängelse, men för henne tar påföljden aldrig slut.
Till Ewa Gabrielssons berättelse hör också hur hon behandlades under rättsprocessen. I hovrätten gick hon in samtidigt som de misstänkta och hamnade bakom en av de åtalade männen vid ingången till salen.
”Det är ju helt otroligt, så ska det inte få gå till. Där stod jag precis bakom någon som sparkat ihjäl min son. Vad är det för rättssäkerhet?”
Den händelsen är en talande bild av den nonchalans som kan möta brottsoffer. Oavsett om det varit i rättssalen eller i politiken, har bemötandet av brottsoffer präglats av en häpnadsväckande brist på respekt. Därtill fanns länge en stor okunnighet och ett bristande intresse.
I rättvisans namn ska sägas att mycket har förändrats. Åtminstone i hur och hur ofta det talas om brottsoffer. Från att ha debuterat i ordlistorna så sent som i mitten av 1970-talet har brottsoffer blivit ett ord som politiker nu rätt gärna tar i sin mun.
En undersökning som statsvetaren Marie Demker gjort av riksdagsdebatterna visade att termen brottsoffer i slutet av 80-talet bara användes högst sporadiskt. Men så hände något och 2003 var det dubbelt så vanligt förekommande som 1989.
Därefter har det, gissningsvis, blivit än vanligare, särskilt om man räknar med alla nya ordsammansättningar som uppstått.
Numera finns en brottsoffermyndighet (sedan 1994) och en brottsofferfond. Det finns brottsofferassistenter, brottsoffersamordnare, brottsofferstödjare samt en rad lokala brottsofferjourer och organisationer som engagerar sig på ett berömvärt sätt.
I riksdagsmotioner har det ställts krav på alltifrån brottsofferombudsman (KD) till utökad nationell brottsofferstrategi (V).
Ändå är inte Ewa Gabrielssons berättelse den enda. Brottsofferkompetensen (också ett ord som nu kan hittas i riksdagens protokoll) må ha förbättrats men den är inte fulländad.
Och trots att det nu finns så många brottsofferord är inte vanan större än att det blev många förvånade miner när Fredrik Reinfeldt använde sitt senaste jultal till att tala om brottsoffer, då främst om kvinnor som utsätts för våld i nära relationer.
Reinfeldt hade under hösten varit på besök hos kvinnojourer men refererade också till episoder i Liza Marklunds och Camilla Läckbergs böcker.
Reinfeldt hånas ju ibland för sin brist på intresse för tyngre litteratur, och det finns förstås verk av annan dignitet som skildrar brottsoffer. Men vill man skapa uppmärksamhet kring ett problem kan man gott använda sig av referenser av olika slag och kvalitet.
Annars räcker även verkligheten till och blir över. I torsdagens tidning berättade BT om hur en 33-åring som dömdes till rättspsykiatrisk vård för mord på en Boråskvinna nu bloggar från Karsuddens sjukhus om mordet och sitt hat. Helt enligt reglerna.
Kvinnans syster är djupt upprörd: ”Med sådana regler känns det som om samhället hjälper till att kränka mig och andra anhöriga till brottsoffer”.
Det är lätt att förstå den upprördheten. Frågan är inte enkel men riksdagskvinnor från Socialdemokraterna och Moderaterna har reagerat över liknande fall och nu sitter en utredning och ser över bland annat detta.
Dock – oavsett om det handlar om rättssalar eller internet, finns mycket kvar att göra. Att verka för att brottsoffer bemöts med ökad hänsyn, omtanke och respekt är ett arbete som måste göras varje dag, året om.
Fredagen den 22 februari 2013 tänds ljusen för brottsoffren igen.
Katarina Larsson, politisk redaktör
katarina.larsson@bt.se
Telefon: 033-700 07 22
Vi har högt i tak.
Vi har en tillåtande grundinställning.
Vi vill att användarna ska komma till tals.
Men…
Vi tillåter inte läsarkommentarer i samband med rättsrelaterade artiklar.
Vi publicerar inte läsarkommentarer där någon anklagas för brottslighet.
Vi publicerar inte läsarkommentarer med uppenbara osanningar.
Vi publicerar inte läsarkommentarer med uppenbara faktafel.
Vi publicerar inte läsarkommentarer med synpunkter eller åsikter som inte är relevanta för den diskuterade artikeln.
Vi publicerar inte läsarkommentarer med främlingsfientligt innehåll.
Vi publicerar inte läsarkommentarer med uppgifter som vi av etiska skäl undvikit att publicera i den diskuterade artikeln.
Vi publicerar inte personangrepp.
Vi kan publicera länkar till andra webbplatser, men de ska vara relevanta för den diskuterade artikeln.
Vi rättar inte grammatiska fel, stavningsfel, meningsbyggnadsfel mm i läsarkommentarerna.
Och...
Tonen ska vara korrekt och respektfull. Vi publicerar inte kommentarer som har en negativ inverkan på samtalsklimatet.
Katarina Larsson,
politisk redaktör
Född 1963 i Göteborg. Bor i Borås. Politisk redaktör sedan 2003.
Skriver ledare och krönikor. Om det som händer i dagspolitiken – i fullmäktige, riksdagen och utanför landets gränser. Men också om det andra: utseendefixeringen, stressen och varför det är så svårt att leva jämställt. Läs också Ledarbloggen!
Katarina Larsson, politisk redaktör
katarina.larsson@bt.se
Telefon: 033-700 07 22
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Signe Oskarsson
signe.oskarsson@bt.se
Telefon: 033-700 07 86
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
