Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
Katarina Larsson 2011-01-22 | Uppdaterad 2011-01-21
Kanske var det med maxtaxan det började. Kanske var det med Göran Perssons vallöfte från 1998 som synen på barnomsorgen tog en ny vändning.
I vilket fall kan man säga att det var i maxtaxeandan som Mona Sahlin argumenterade för sitt vallöfte i Almedalen i somras. Föräldralediga och arbetslösa lovades rätt att lämna sina barn dubbelt så länge på dagis, det vill säga 30 timmar. (Skollagen ger sedan 2002 rätt till 15 timmar från ett års ålder).
”Det är otillräcklig avlastning”, förklarade Sahlin.
Eftersom Sverige är ett land där vi föder våra barn tätt innebär det att många är två år, ibland ännu yngre, när de får ett syskon och omfattas av rätten till dagis trots att de har en förälder hemma.
I en del kommuner, framförallt i Stockholmsområdet, erbjuder man redan 30 timmar. När moderatstyrda Lidingö 2009 försökte minska detta åtagande fick de dra tillbaka förslaget. Småbarnsföräldrar är en talför grupp och det är svårt att ta bort en redan införd förmån.
Efterfrågan på barnomsorg ökar ständigt. Från kommunförbundets sida har man tidigare uppmärksammat att allt fler kommuner hör av sig för att veta hur de ska hantera att det finns föräldrar som lämnar barnen på förskolan när de själva har semester. I en kvällstidning rådde en känd psykolog föräldrarna att ta en fika innan de hämtar, eftersom egentid ger gladare föräldrar.
Läser man på olika forum är frågan om när man får eller inte får lämna barnen i den kommunala barnomsorgen ofta föremål för diskussion. Det handlar om att ta en semestervecka för att renovera huset utan barn, hinna röja hemma när man har en ledig vardag, åka med maken/maka på långweekend, älgjakt eller till Ullared.
”Bara för att jag tar ledigt en dag för att åka till Ullared så ska inte min sambo oxå behöva ta ledigt och sonen ska inte behöva åka med dit och trängas!” skriver t.ex. en mamma som vill fynda i lugn och ro.
Hon får både mothugg och medhåll. Många resonerar som så att har de väl betalat sin förskoleavgift är det deras sak hur de använder tiden. Men då riskerar vi att gå mot en situation där föräldrarna agerar mer som nyckfulla kunder i en kommunal barnomsorgsbutik, där de vill ha hjälp till det privata tidspusslet. Det där med kommunens uppgift att se till medborgarnas och barnens, alla barns, behov kommer i skymundan.
Nu tror inte jag att föräldrar är latmaskar som försöker fuska till sig förmåner. Det finns en risk att försök till principiella diskussioner om föräldraskap och barnomsorg tolkas som personliga påhopp. I föräldrarollen är vi ju ofta sköra och samtidigt överösta med synpunkter på hur vi ska vara.
Ty tidsandan påverkar vår syn på både föräldraskap – och på kommunen. Och den påverkar i högsta grad politiken. I partierna spetsar strategerna öronen för att få höra hur diskussionerna går vid köksborden.
Nu talar mycket för att vi snart har en lag som säger att kommunerna måste ha nattis. För det kan man argumentera att också den ensamstående truckföraren som jobbar natt måste ha tillgång till god barnomsorg.
Men sedan? Hur länge dröjer det innan det sitter en expert i rutan och säger att alla föräldrar behöver avlastning och möjlighet att pusta ut efter jobbet? Varpå politikerna nappar och finner skäl för att alla ska ha rätt att lämna barnen en kväll i veckan på nattis så att de kan jobba över, gå på bio eller ha kvalitetstid med ett yngre syskon. I vilken mån föräldrarna ska ha rätt att välja vilken veckodag blir då nästa diskussion.
Innan vi hamnar där skulle vi dock kunna ha en annan diskussion. Om vad som händer med kvaliteten i förskolan när föräldrars efterfrågan på egentid väger tyngre än barnens behov.
Ökat tryck på barnomsorgen kan visserligen mötas med större resurser. Men kommunernas välfärdskassa är redan ansträngd. Och om man därtill lägger prognosen om en åldrande befolkning inser man att det kommer att handla om att prioritera hårdare än nu.
Till att börja med kan man välja bort vidlyftiga vallöften. 30 timmars dagis för tvååringar med föräldrar som är hemma med syskon är inte välfärd. Det är missriktad överbudspolitik.
Till sist
… varierar föräldraidealen även mellan länder. Nyligen skrev juridikprofessorn Amy Chua, dotter till kinesiska immigranter, en uppmärksammad artikel i The Wall Street Journal, Why Chinese Mothers are Superior.
… Chuas förklaring till att kinesiska mammor är överlägsna handlar om disciplin. Reglerna för hennes döttrar har varit glasklara: inte leka med kompisar, inte sova över hos kompisar, intesjälva välja fritidsaktiviteter, inte titta på TV eller spela dataspel, inte få lägre än högsta betyg.
… de har istället drillats till att öva på piano och fiol i timmar varje dag och plugga tills de fått toppbetyg i alla skolämnen. Chua anser att barn måste styras annars når de inte framgång. Hård träning är ett sätt att förbereda dem för vuxenlivet, att lyssna på barnens egna önskemål leder ingenvart.
…oavsett vad man tycker om den kinesiska mammastilen är det intressant är att hennes bok Tigermamman snabbt blivit en storsäljare. Den har på sajten Amazons topplista över mest sålda böcker gått om Stieg Larssons Luftslottet som sprängdes. Kanske är det föräldraböcker som tar över när vi tröttnat på deckare och kokböcker.
Katarina Larsson,
politisk redaktör
Född 1963 i Göteborg. Bor i Borås. Politisk redaktör sedan 2003.
Skriver ledare och krönikor. Om det som händer i dagspolitiken – i fullmäktige, riksdagen och utanför landets gränser. Men också om det andra: utseendefixeringen, stressen och varför det är så svårt att leva jämställt.
Katarina Larsson, politisk redaktör
katarina.larsson@bt.se
Telefon: 033-700 07 22
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Erik Mattsson
erik.mattsson@bt.se
Telefon: 033-7000 792